Your favourite shrink

Money, money, money

2009-04-23T08:28:00.003+02:00

Per Gudmundson skriver i SvD idag om det märkliga faktum att EU-parlamentarikerna, förutom sin vanliga pension, har möjlighet att sätta av eget pensionssparande i en särskild fond. Inget ovanligt med det, kanske. Något märkligare är att insatta pengar belönas med motsvarande belopp från skattemedel, d.v.s. EU-medborgarnas pengar. Parlamentarikernas höga löner har varit uppe till debatt tidigare och nog skulle man ha trott att de hade råd att spara ihop till sin pension på egen hand?
Okej, låt oss säga att parlamentarikerna utför ett svårt och viktigt jobb som till stor del säkert är slitsamt och att de därför förtjänar sina löner (vilket jag tycker) och sina pensionstillskott (vilket jag är mera tveksam till).
Nu har deras pensionsfond - precis som i princip alla andra fonder - gått med svidande förlust. Följaktligen röstar parlamentet idag om huruvida man ska ersätta de pengar som gått förlorade. Vi tar det igen: Parlamentarikerna röstar om ifall deras personliga pensionsförluster ska täckas av skattepengar.
Jag har alltid varit en varm försvarare av EU, men ibland undrar man verkligen.

Kroppskännedom, någon?

2009-04-22T15:03:00.002+02:00

Så många frågor.

Brave New World

2009-04-21T15:22:00.002+02:00

Ett exempel på effekten av Försäkringskassans nya, stramare hållning:

En patient med bipolär sjukdom och ADHD har ensam vårdnad om sina två barn, varav den minsta ännu inte börjat på dagis. Hon är sjukskriven på heltid men har nu fått besked om att hon bara kommer att få halv sjukpenning. Motivering? Hon orkar ju ta hand om sina barn och måste ju därmed anses ha arbetsförmåga. När den minsta i höst börjar på dagis, kan hon däremot få hel sjukpenning.

Hur kan en människa straffas för att hon tar sitt ansvar som förälder, oavsett hur hon själv mår? Vad anser FK är alternativet - att hon sätter barnen på socialkontorets trapp med hänvisning till att hon ju faktiskt är sjukskriven och därmed inte kan förväntas ta hand om sina egna barn? Hon borde om något premieras för att hon inte vältrar över ansvaret på någon annan, trots sin svåra sjukdom och funktionsnedsättning.

(Det här måste ju för övrigt vara den enda situation där det betraktas som arbete att vara hemma med barnen..)

Kom ihåg henne nästa gång ni läser om Försäkringskassans framgångar med att få ner antalet sjukskrivningar!

Kontaktannonser #4

2009-04-15T21:15:00.004+02:00

Det var alldeles för länge sedan jag hängav mig åt min fascination för kontaktannonser, så här kommer ett axplock ur senaste "mitt i Östermalm":

"57, börjar bli gammal. Att vara med på tv4 Talang, blivit stoppad. Ingen ide att försöka, söker en kvinna som kan hjälpa att medverka. Två som anmäler sig, annorlunda behandlad. Kan bli något med."

"På jobbet sa de "Varför ska du vara ensam, du som har så många intressen och är glad. Du har en fantastisk humor och bil." Vill gärna träffa dig."

"Ung man 172 cm lång, 110 kg söker dig är lekful(sic)"

Och, slutligen, min favorit:

"Jag är svensk man på 45 år jag efterlyser dig kvinna i mycket mogen ålder. Våra blickar möttes vid Götgatan utanför Myrorna. Du var lite kortare med kurviga former och uppsatt hår. Detta var våren 2008."

Vuxenmobbing

2009-04-15T20:49:00.004+02:00

Ramlade in i ett avsnitt av "Du är vad du äter"; ett program som jag hittills bara hört ryktas om. Programmet handlade om två väninnor i 42-årsåldern, ensamstående småbarnsmammor med en del osunda vanor som hamnat någonstans runt klädstorlek 44. Deprimerande nog (och typiskt nog) pratade båda om att de aldrig skulle kunna träffa någon förrän de blivit smalare. Det är sorgligt att vuxna kvinnor kopplar sin självkänsla så fullständigt till sin vikt (och att de är så världsfrånvända - jodå, det är bara snygga smala 20-åringar som håller på med sex och kärlek och sådant). Det är däremot enbart upprörande och galet att den självutnämnda livsstilsprofeten Anna Skipper underblåser det med uttalanden som "Om ni ska få nåt ligg före 2010, så får ni anstränga er!" Oansvarigt och omoget och VEM fasen orkar titta på sånt dravel?

Det svagare könet?

2009-04-08T14:45:00.003+02:00

En man med ett skägg är som vanligt ovanligt rolig. Och vettig.
(Börja läsa under idolbilden.)

Återupplivning?

2009-04-06T10:25:00.003+02:00

I helgen rapporterades det här i SvD. En 77-årig man med hjärt-, lever- och njursvikt vårdades på Karolinska Sjukhuset. Under vårdtiden fick han hjärtstopp och läkarna beslutade att avstå från återupplivningsförsök. Anhöriga har anmält saken till HSAN, men även till polisen och enligt artikeln riskerar läkarna åtal för vållande till annans död.
Jag utgår ifrån att polisen inte lämnar ärendet vidare till åklagare, men för de inblandades del är skadan redan skedd. Det är naturligt och förståeligt att de anhöriga är upprivna och chockade och sannolikt har kommunikationen mellan sjukvården och dem inte varit den bästa. Faktum kvarstår: En svårt sjuk äldre person har ytterst små, i många fall obefintliga, chanser att klara en återupplivning. Om de trots allt överlever, blir det vanligen endast en kortare tid och med svåra skador på hjärna och övriga organ till följd av syrebristen. Sviktande organ har givetvis ännu sämre förutsättningar.
Jag har själv stått ett par gånger under långa och utmattande hjärt-lungräddningsinsatser, där man från början borde ha insett att det inte var lämpligt och i ett par av fallen lyckades vi tyvärr återuppliva personen ifråga. Istället för att dö snabbt och smärtfritt i sin hjärtinfarkt, fick de tillbringa sina sista timmar på intensiven med respirator, slangar och kateter. I inget av fallen förlängde vi livet med mer än några dagar. Det är därför oerhört viktigt att man som behandlande vårdpersonal överväger riskerna med återupplivningsförsök, istället för att bara slentrianmässigt påbörja dem. Det är därmed också helt absurt att ett sådant medicinskt välgrundat beslut ska kunna leda till polisanmälan och risk för åtal. Vi måste få ha kvar en oberoende granskningsinstans för medicinska ärenden, dit patienter och anhöriga kan vända sig för att få frågor om vård granskade av medicinskt sakkunniga. En läkarkår som ständigt fruktar åtal för beslut som måste fattas dagligen, är ingen bra läkarkår.

Greed is good?

2009-04-05T08:55:00.003+02:00

Den senaste tidens bonusdiskussioner har eldat på den ganska utbredda uppfattningen att det är fult att tjäna pengar. Även ekonomijournalister har pratat om det "problematiska" i att en del personer har så mycket högre inkomst än andra och det omoraliska i att vara girig. Men, handen på hjärtat, hur många av oss arbetar av någon annan huvudsaklig anledning än att tjäna pengar? Och hur många skulle tacka nej till en chans att tjäna mer på samma jobb - oavsett om utgångsläget är 14000 eller 140000 i månaden? Missförstå mig rätt, givetvis är det fel att fiffla eller lura till sig pengar och längtan efter mer får inte gå ut över andra eller över miljön. Men ett lönelyft eller en bonus som man bli erbjuden?
Jag är övertygad om att människan alltid och överallt har drivits av "girighet", dvs en vilja att få det bättre för sig själv och sin familj. Istället för att försöka låtsas som om det inte vore sant och drömma om utopier där vi delar allting exakt lika (mer en dystopi, enlligt min åsikt), borde vi intensifiera ansträngningarna att skapa ett samhälle där alla har samma utgångsmöjlighet att bli framgångsrika, oavsett social bakgrund. Gratis utbildning med intag enbart på meriter, bra och billig sjukvård, stöd till sviktande familjer och ett näringsliv fritt från fördomar gällande kön, religion och etnicitet - en utopi som vi faktiskt inte är så långt ifrån!

Ofrivillig komik

2009-04-05T08:46:00.002+02:00

SvD fortsatte igår sin artikelserie om humor; ett ämne som alltid är svårt att analysera. Man får passa sig noga så att ens allvarliga uppsåt inte blir ofrivillig komik. Citat ur artikeln: "Anna-Lena berättar om en handledare vars uppgift är att anställa personal. Hon är noga med att fråga vederbörande om de har humor. De som saknar denna förmåga väljer hon bort."
Jag hoppas att den artikeln inte sprids utomlands - vår nations dåliga rykte gällande humor skulle inte direkt förbättras....

Eklektiskt

2009-04-05T08:43:00.002+02:00

P2 gör reklam för ett nytt program med musik "i skarven mellan schlager och tyngre klassisk musik". Skulle trott att den skarven var som Grand Canyon, ungefär.

Mea culpa

2009-03-31T15:58:00.002+02:00

Jag har, som Anonym så riktigt påpekar, i upphetsningen förväxlat SD och ND i mitt tidigare inlägg. Pinsamt och förgörande för trovärdigheten. Det var alltså ND:s representant i Södertälje som hade åsikter om "det judiska ägandet" i Sverige; vad jag vet har SD varit betydligt mer försiktiga i sina uttalanden i den frågan. Däremot är det SD som avslöjats med rasistiska uttalanden på sina medlemsmöten (se länken i inlägget). Jag kan lugnt säga att jag står för slutklämmen i inlägget även vad gäller SD.

Blingaling

2009-03-30T20:26:00.002+02:00

Bland alla upprörda skriverier om "Tingeling", missade iallafall jag helt den här begåvade och vansinnigt roliga "remixen". Vem kunde ha anat att Mårten från "Ebba och Didrik" var en sådan talang?

Sverigedemokraternas obotliga dumhet

2009-03-30T10:37:00.003+02:00

Sverigedemokraterna har återigen påkommits med rent rasistiska uttalanden, trots försöken att ge sken av att vara ett mer rumsrent parti. Det kommer ju inte direkt som en chock; de har ju aldrig framstått som annat än ett tillhåll för obehagliga och/eller sorgliga individer som på olika sätt känt sig illa behandlade. P1 repriserade nyligen ett reportage från förra valrörelsen, då SD gick framåt stort i kommunalvalet i Södertälje. En stor del av väljarstödet kom från syrianer bland invånarna, eftersom SD "stöder syrianernas kamp för ett eget land". Ett eget land att utvisas till, ja.
En representant för SD talade i programmet om behovet av "repatriering" av judarna i Sverige. Han kom i samband med detta in på bekymret med "det judiska ägandet" i Sverige. Pengar som judar ha på sina bankkonton utlovades generöst att de skulle få behålla, men fastigheter och företag i Sverige kunde de givetvis inte få äga, utan dessa skulle "nationaliseras".
1) Hur fasen orkar man försöka betrakta judar som en problematisk grupp i Sverige? Någon mer välintegrerad och samhällssocialiserad grupp går väl inte att hitta ens bland manliga vita Handelsstudenter. De går väl knappt att definiera som grupp, med tanke på hur heterogen sammansättning de har.
2) "Repatriering" - till exakt vilket hemland? De flesta personer i Sverige med judisk anknytning har säkert också starkare svensk anknytning än de flesta Sverigedemokrater.
3)Hur kan man - utan att tungan svartnar - så öppet förespråka ett rent nazistiskt förhållningssätt till mänskliga rättigheter, demokrati och äganderätt?

Ursäkta min tilltagande affekt, men det är så oerhört viktigt att SD tydligt visas upp som det unkna, rasistiska och KORKADE parti som det är. Låt dem aldrig stå oemotsagda; oavsett om det är åsikter som luftas på jobbet eller bland bekanta!

Sorgligt

2009-03-24T08:45:00.002+01:00

Jag delar sannolikt inte många politiska uppfattningar med Wanja Lundby Wedin, men jag har ändå beundrat hennes ambition och skicklighet som tagit henne så långt både i Sverige och nationellt. Hennes senaste uttalanden om att hon känner sig "grundlurad" i frågan om Christer Elmehagens pensionsavtal, förändrar bilden. Som Stig Malm (en person som jag inte trodde att jag någonsin skulle citera med gillande) kontrade i Ekot imorse: "Av vem?". Elmehagens pensionsavtal har tydligt angivits i varje årsredovisning från AMF. Jag vet inte vilket alternativ som är värst; att Lundby Wedin har så vansinnigt dåligt omdöme att hon ljuger i media eller att hon har så vansinnigt dåligt omdöme att hon inte läser årsredovisningarna i det företag hon som LO-representant är styrelseledamot i.

Moment 22

2009-03-18T20:57:00.002+01:00

PÅ Ekot idag rapporteras om en asylsökande man från Afghanistan som står inför rätta tillsammans med sin arbetsgivare. Han kom till Sverige 2003 och började 2004 i väntan på besked om uppehållstillstånd praktisera och därefter arbeta. Han har sedan dess fått avslag på sin ansökan och överklagat. Ärendet är fortfarande inte avgjort. Under tiden har mannen hela tiden fortsatt att arbeta och betala skatt. Något som betraktas som brottsligt, eftersom han inte har haft arbetstillstånd.
Hur är vårt samhälle organiserat egentligen? Om man har bestämt sig för att ingen får jobba utan arbetstillstånd, får man väl åtminstone se till att frågan om uppehållstillstånd inte tar sex år att avgöra!
Anta att mannen laglydigt suttit på sina händer tills han fått sitt uppehållstillstånd. Hur pass arbetsför skulle han vara efter åratal av påtvingad overksamhet i någon SFI-lokal? Sannolikheten är ju betydligt större att han skulle ha hunnit dra på sig depressivitet, värkproblematik och kanske ett lättare missbruk på det och kosta åtskilliga miljoner i vård, rehabilitering och sjukersättning.

Bonus?

2009-03-16T15:04:00.003+01:00

Jag inser att ordet "bonus" har en positiv klang och att det låter som ett hån att detta betalas ut under brinnande finanskris. Jag baxnade också över Annika Falkengrens naivitet (och givetvis över Volvo-chefernas totala brist på insikt och omdöme, även om det då gällde fasta löner). Men har debatten ändå inte tappat lite i rimlighet (senast om AMF)? För de flesta i finansbranschen med rörliga lönedelar, handlar dessa om högst 8-12 extra månadslöner. Utdelningen baseras på egen prestation och bolagets resultat. Första delen av 2008 var en bra period för många svenska banker, som ju då är bundna enligt sina stadgar att betala ut bonus för perioden.
Man kan givetis ha invändningar mot bonussystemet och anse att detta bör slopas helt. Det som då händer, är att arbetsgivarna blir tvungna att höja lönerna och därmed öka sina sociala kostnader väsentligt. De anställda får då en hög fast lön utan koppling till prestation - inte direkt ultimat ur en arbetsgivarsynpunkt och rimligen inte heller för kunder/sparare.

Bortträngningens välsignelse

2009-03-16T14:52:00.002+01:00

SvD har idag en artikel om mefedron, en ny drog som ännu inte hunnit bli narkotikaklassad men som anses vara lika beroendeframkallande som crack. Man intervjuar en sjuttonåring som använder drogen (trots att han uppenbarligen upplevt en del dåliga effekter). Han har en hel del kompisar som blivit beroende, men själv använder han det bara till fest. Däremot har han märkt att drogen blivit allt mer utspädd. Hur? Genom att han inte längre får samma effekt. Aha. Men inte beroende, alltså...

Akt fyra

2009-03-12T09:19:00.002+01:00

Ytterligare uppgifter börjar komma ut kring fallet om den dråpmisstänkta läkaren. Om det stämmer att dosen tiopental inte journalfördes är det givetvis ett allvarligt fel som bör utredas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Korrekt journalföring är alltid viktigt, i synnerhet i sådana här känsliga fall.
I övrigt kvarstår mina tidigare invändningar. Samtliga inblandade, inklusive den obducerande patologen, var överens om att flickan endast hade en mycket kort tid kvar att leva, sannolikt timmar. Ska man då verkligen vara återhållsam med lugnande och smärtlindrande medicin av rädsla för att påskynda döden? Det blir en större etisk fråga, men fortfarande med ett tydligt svar, anser jag.
Läs också Cordelia Edvardson i dagens SvD om hennes erfarenheter som förälder till ett döende barn.

Tragedi i tre akter

2009-03-08T18:11:00.003+01:00

Har varit på snösemester en vecka, annars skulle jag givetvis ha kastat mig in i debatten om den dråpmisstänkta läkaren. Nu kommer jag ju sent in, som vanligt, men kan inte hålla mig ifrån det. Jag hoppas verkligen att det finns information som åklagaren inte har släppt ännu, annars måste man allvarligt ifrågasätta hennes drivkrafter i det här. Om de uppgifter som kommit fram i övrigt stämmer, ser det alltså ut så här:
En flicka föds tre månader för tidigt, i vecka 25. Hon får allvarliga skador beroende på syrebrist, vilket är vad man kan förvänta sig i sådana här fall. Hon behöver vård på intensiven, i respirator, dygnet runt, från första dagen. Under vården får hon ett dropp med felaktig salthalt. Dagen efter konstateras en dubbelsidig hjärnblödning. Blödningen kan vara utlöst av droppet, men är också något som i hög grad drabbar barn som är så tidigt födda. Sjukhuset gör en Lex Maria-anmälan och utredningen visar att sjukhuset måste ändra sina rutiner. Ett par månader senare visar en magnetröntgen allvarliga hjärnskador. Ett läkarteam bedömer gemensamt att flickans liv inte går att rädda och man beslutar därför att avbryta de livsuppehållande åtgärderna - ett tungt, men på inget sätt ovanligt beslut. Flickans respirator stängs av och för att hon inte ska behöva uppleva kvävningskänslor och ångest, ger en överläkare henne lugnande och smärtstillande. Denna läkare är nu häktad, misstänkt för dråp.

Historien är en tragedi från början till slut, men tragedin blir inte mindre av att vi tappar all förmåga till rationellt tänkande. Hur kan det vara dråp att skona ett barn från ångest och smärta i dödsögonblicket? Hur kan man överhuvudtaget bli anklagad för dråp på ett barn vars liv ett antal läkare redan konstaterat inte går att rädda?
Det handlar om ett barn vars liv för bara fem år sedan inte ens hade blivit så här långt. Det är ett stort etiskt problem i sig att våra möjligheter att akut rädda ett liv är större än våra möjligheter att rädda denne någon till ett meningsfullt liv - något som gäller både barn och vuxna. Givetvis måste man komma fram till tydliga förhållningsregler i alla dessa svåra gränsfall. Men det kan aldrig, aldrig vara fel att lindra någons lidande i samband med ett oundvikligt dödsfall. Man undrar om åklagaren och de kolleger som skyndar sig att kritisera den inblandade läkaren skulle ansett det mer korrekt och etiskt och flickan fått ligga och kippa efter andan ett par timmar innan hon dog?

Mileschauvinism

2009-02-28T11:23:00.002+01:00

Det här är ju bara för underbart vansinnigt för att vara sant. Sammanfattningsvis ska Vetenskapsrådet ha beviljat drygt en halv miljon (skatte-)kronor till ett projekt som ska undersöka trumpeten som genussymbol. Trumpeten. Som genussymbol. Där går ändå gränsen även för min nyvaknade feminism.
Citat ur projektbeskrivningen:

”Den övergripande frågeställningen är att undersöka vilka mekanismer och sociala och kulturella sammanhang i tid och rum som gestaltas, skapas och återskapas genom trumpeten som genussymbol.

För att kunna utkristallisera dessa blir det nödvändigt att problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.

Vilka normer ligger bakom detta? Hur kommer dessa till uttryck och hur tvingande tycks de vara?

Frågor som leder mig är: Vilken klang i trumpetens breda klangspektrum blir till norm och vilken klang uppfattas som avvikande och kallas för kvinnlig respektive manlig? Vad händer med klangen, när trumpetaren spelar med en ’kvinnlig klang’?"

Vet inte vilket alternativ som känns värst - att någon skrivit ihop det här dravlet på fullt allvar, eller att det är ett skämt och att Vetenskapsrådet gått på det.

Heureka!

2009-02-24T21:03:00.003+01:00

Lyfte blicken från raggsockorna tillräckligt länge för att registrera Den Stora Nyheten. Under fortsatt idogt stickande brottades jag - som alla andra - med frågorna:
1) Varför nu? och
2) Varför så hiskeligt lång förlovning?
Mitt första svar på fråga 1) var att hon i desperation sett till att bli gravid, men det motsades ju av fråga 2). Ett par varv senare hade jag den självklara förklaringen. Madde är gravid! Hon behöver gifta sig asap och då måste ju storasyrran vara åtminstone förlovad. Två kungabröllop på en sommar blir ju lite mycket och alltså får storasyster vackert vänta. Voilá; ett elegant gordiskt hugg som kan hjälpa oss alla att sova lugnt inatt.

Schhh...

2009-02-23T09:02:00.003+01:00

Stör inte, jag stickar. Flätstickar. Gick en kurs i helgen och har inte kunnat trassla mig ur nystanen sedan dess. Är så upptagen att jag knappt hinner lyfta blicken för att skriva det här; än mindre för att läsa tidningen/se på TV och formlera en åsikt om något.

(I väntan på att rigor mortis-greppet kring stickorna ska lossna, kan ni som inte redan sett den, fascineras av debatten om bordsskick som Malena Ribbing råkade starta. Scrolla ner lite bland kommentarerna och njut av upprördheten! Tänk att ett sånt ämne kan väcka så mycket känslor. Och tänk att så många inte vill lära sina barn att föra sig i alla sammanhang, utan vill se till att de ska känna sig klumpiga och förlägna om de någon gång skulle hamna på t.ex. en finare jobbmiddag. "Överklassmanér", minsann. Om det är något som bibehåller klyftor så är det väl just sådana resonemang.)

Konstfack ett varv till

2009-02-17T15:47:00.004+01:00

Jag är ju sen som alltid men Anna Odell (Förresten, någon som vet om hon är släkt med Mats? Inte tänkt på det förrän nu.) skrev alltså det här i söndags. Bra att hon tänker på de personer som blev inblandade (även om det bara gäller personerna på bron). Lite märkligt dock att hon "tycker att det är olyckligt att händelser inom projektet läckt ut" innan hon är färdig med sitt verk. Hon kan ju inte på allvar ha trott att en sådan händelse inte skulle få uppmärksamhet. Det troliga är väl tvärtom att det handlade om ett mycket medvetet spel med sensationslystnaden hos medierna och oss läsare.
Läs också Clemens Pollinger i SvD idag om hur Konstfackstudenterna riktar sina ifrågasättande provokationer åt fel håll.

Borta med vinden?

2009-02-13T10:43:00.001+01:00

Tillvaron har onekligen sina små mysterier...

Mejl om Förintelsen

2009-02-12T09:40:00.004+01:00

Det cirkulerar just nu ett mejl som innehåller dokumentära bilder från nazistiska koncentrationsläger. Bilderna togs av de allierade på uppmaning av USA:s president Eisenhower, som ska ha motiverat det med att "någon idiot förr eller senare kommer att säga att det här aldrig inträffat". Sorgligt sannspådd, alltså, och mejlet har ett angeläget budskap. Tyvärr är bildtexten inte lika oproblematisk. Förutom att översättningen är slarvig och bitvis nästan obegriplig, påstås även att Storbritannien nu strukit Förintelsen ur skolornas historieböcker för att inte stöta sig med landets muslimska befolkning "som hävdar att Förintelsen inte ägt rum". Detta är ju uppenbart idiotiskt och heller inte sant. Undervisning om de tyska koncentrationslägren är obligatorisk i den brittiska skolplanen.
I dessa tider av Förintelseförnekelse och allt högljuddare antisemitism är det verkligen viktigt att påminna om den tragiska historien. För att inte tappa i trovärdighet (eller anständighet), är det också oerhört viktigt att inte beblanda sig med antimuslimska fördomar.

Ingen nation en ö

2009-02-10T14:35:00.003+01:00

Frankrikes regering har nu lovat ett generöst lån till den inhemska bilindustrin. President Sarkozy passade på att uppmana företagen att lägga ner sina fabriker i Östeuropa, för att istället flytta produktionen till Frankrike för att skapa franska arbetstillfällen.
Hur kan statsöverhuvuden och regeringar vara så komplett historielösa och blinda för långsiktiga konsekvenser? Det här är en exakt upprepning av vad som hände i Europa på 30-talet, med depression, arbetslöshet och panikslagna politiker som försökte inbilla sig att just deras land kunde räddas genom isolationism. Facit behöver jag väl knappast påminna om.
Världsekonomin har - tack och lov - bara blivit alltmer gränslös och gemensam. Nu fattas det bara att vi äntligen inser konsekvensen av detta; nämligen att vi också måste planera och agera gemensamt. Det finns ingen unik "svensk" ekonomi, som upphör vid landets gränser och kan regleras genom svensk lagstiftning. Våra företagsfjärilar skapar orkaner i djungler på andra sidan jorden - och tvärtom.

Äntligen!

2009-02-08T10:23:00.004+01:00

Var på Hermans ekohandel häromdagen. Det är en matbutik med i princip fullt sortiment, där man inte ens nöjt sig med att bara ta in kravmärkt eller så. Nejdå, enligt företagsidén tar man ansvar för att samtliga varor ska vara de som är de mest klimatvänliga just då, när alla faktorer som transporter etc vägs in. Dessutom undviker man E-nummer i möjligaste mån. Det låter ju nästan för bra för att vara sant. Äntligen slipper man själv försöka räkna ut om det är bättre med kravmärkta spanska tomater eller växthusodlade svenska, eller räkna e-nummer på brödet.
Gå dit så ofta du har möjlighet och stötta denna fantastiska idé. Det känns extra angeläget nu när Arla redan rapporterar en störtdykning i försäljningen av ekologiska mejeriprodukter, som ändå bara är ett par kronor dyrare än de vanliga varianterna.

Kär i Skatteverket

2009-02-06T09:48:00.002+01:00

Fick en F-skatteuträkning som jag inte förstod. Ringde den namngivna handläggaren på Skattekontoret i Luleå, helt inställd på att försvinna i någon växel. Döm om min förvåning när handläggaren svarar på första signalen, omedelbart plockar fram mitt ärende och vänligt och pedagogiskt förklarar uträkningen. Dessutom har man tidigare svarat på mina mejlade frågor inom 24 timmar.
Jag drar omedelbart tillbaka mina tidigare sura påhopp på Skatteverket och hävdar motsatsen!

Fel kommun

2009-02-06T09:34:00.002+01:00

Angående de obegripligt korkade och motbjudande uttalandena från några poliser i Malmö: Så tråkigt att de spär på fördomar ytterligare - jag hade hoppats att någon gång bli motbevisad i min övertygelse att folk från Vellinge är inskränkta och obehagliga.
Vem har egentligen "hannat i fel kommeun"?

(Och, igen: Hur kan en kommun tillåtas att säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn?)

Jag tror vi behöver en paus, faktiskt

2009-02-04T21:37:00.004+01:00

Ligger lite efter i min samtidslitteratur, så jag har precis avslutat Jon Jefferson Klingbergs "Jag tror vi behöver prata faktiskt". Boken handlar om året efter hans skilsmässa efter tolv års äktenskap. Jag kan respektera behovet att bearbeta något så traumatiskt i text och JJK:s envishet att framställa sig själv i all sin ömkliga mänsklighet väcker viss sympati. Men ändå. Vad jag förstår är åtminstone de flesta karaktärer tagna ur verkligheten, många så lite förklädda att t.o.m. jag som inte har någon som helst koll på den delen av Kultursverige utan svårighet kan identifiera dem. Förutom exfruns otrohet, diktatoriska drag och tablettbehandlade depression, outas också kärleksaffärer och missbruk hos bipersoner. För att göra JJK rättvisa tar han också upp många av exfruns goda sidor, men hans oförmåga att se sig själv som något annat än ett oskyldigt offer är ganska provocerande. Hur kan man i ena stunden beskriva hur många år ens äktenskap varit på uppehällningen (och hur passionerat förälskad man blivit i en annan kvinna året före skilsmässan), för att några rader senare beklaga sig över att man blivit så grymt "dumpad". Uppenbarligen hade exfrun lite mer mod och initiativförmåga som tog tag i det.
Slutligen måste jag återigen ge mig på en vidöppen dörr (det verkar vara ett sådant år i år): Är vi inte liiiite trötta på hänsynslöst självutlämnande böcker - som i första hand lämnar ut andra personer?

Rädda barnen #3

2009-02-03T09:18:00.001+01:00

En elev hittade metallbitar i skolmaten. Personligen måste jag säga att jag har större förståelse för att sådant kan hända av misstag, än att skolorna har mage att servera Chicky bits och kalla det lunch...

Allt för konsten?

2009-01-27T21:18:00.006+01:00

Få har väl missat den senaste bravaden från en avgångselev på Konstfack. Ingen DI-inspirerad sexsaga för barn den här gången. Kvinnan låtsades istället vilja hoppa från en bro, blev hindrad av någon med civilikurage och transporterad till psykakuten. Väl där betedde hon sig förvirrat och aggressivt och slogs med personalen. Hon blev kvarhållen, bältad och tvångsmedicinerad med lugnande. På morgonen avslöjades den fantastiska planen i väntan på applåder.
Som någon bloggare så koncist uttryckte det: Varför släppte de henne från psykakuten?
Lite mer allvarligt:
Hon bör givetvis få betala kostnaden för insatserna från både polis och sjukvård. Jag hoppas också verkligen att hon ber övriga patienter på akuten om ursäkt. Hennes agerande tvingade andra - verkligt sjuka - att vänta i onödan.
Allvarligast tycker jag ändå är att hon genom sitt handlande kan ha minskat sannolikheten för att nästa - allvarligt menade - självmordsförsök inte stoppas. Det är tillräckligt få personer idag som vågar eller orkar ingripa när något obehagligt händer. Hur mycket minskar den chansen om man nu kan komma undan med att tänka att det säkert är ett konstprojekt? Har studenten insett att hon nu kan få liv på sitt samvete? Och hur är den prefekt funtad som godkände projektet i förväg?

(Tillägg: Läs även professor Ann-Sofie Ohlanders inlägg i DN 090211, skrivet från ett patientpersepktiv.)

En självklarhet

2009-01-27T15:52:00.002+01:00

Förintelsens totala, kolsvarta, ofattbara, vidriga tragedi kan givetvis inte förminskas på något sätt, hur oklokt regeringen i dagens Israel än må bete sig.
Offren är inte mindre värda att minnas och hedras och tårarna ska inte sparas till "bättre behövande".
Se utställningen om Förintelsen i Ukraina!

Självmord

2009-01-25T16:50:00.004+01:00

I Ann Heberleins bok som jag nämner i föregående inlägg förekommer uppgiften att självmord är den främsta dödsorsaken i Sverige i åldersguppen 15-44 år. Jag har hört samma uppgift från flera olika håll, alltid med avsikten att påpeka vilket misslyckande det är för samhället.
Förlåt om jag sticker ut hakan litet: Vilken dödsorsak skulle vi vilja dominerade i åldesrgruppen 15-44 år? Jag tolkar faktiskt statistiken i första hand som ett resultat av att vi i Sverige har en bra grundhälsovård, utbrett säkerhetstänkande gällande transporter etc och - i ett internationellt perpektiv - måttliga problem med dödligt våld och avancerat missbruk.
Sedan är givetvis varje självmord som begås under inflytande av en psykisk sjukdom en tragedi för ett stort antal personer och ett slöseri ur samhällsekonomisk synpunkt. De flesta självmorden begås dock av personer över 60, vilket ofta tappas bort i debatten eftersom andra dödsorsaker då är ännu vanligare.

Ann Heberlein

2009-01-25T16:28:00.004+01:00

Jag håller på med Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Det är en otäck, drabbande och bitvis provocerande skildring av hur det kan vara att leva med bipolär sjukdom. Det är otroligt starkt av henne att våga vara så hänsynslöst självutlämnande, även om det ofrånkomligen blir en aning romantiserande. Det är inte Heberleins fel; det är bara ekot av månghundraåriga kopplingar mellan ångest och kreativt skapande. Som hon så riktigt påpekar, handlar ångest vid depression och mani om något helt annat.
Som psykiater kan jag inte låta bli att dra en lättnadens suck över att hon beskriver sina kontakter med vården och sina mediciner som livräddande - inte det vanliga perspektivet i media, känns det som. Jag är också glad att hon så tydligt tar avstånd från Foucaults antipsykiatriska påstående att vi alla är i lika hög grad galna och att skillnaden mellan det avvikande och det normala är "bara skenbar och socialt konstruerad". Den som en gång sett desperationen och dödsångesten hos en psykotisk person som är övertygad om att han har en giftorm i kroppen eller att medicinen han fått gör att han smälter, har svårt att acceptera att det skulle vara ett "normalt" tillstånd, som samhället har valt att diagnostisera enbart för att kunna isolera ett störande element...

And the winner is...

2009-01-21T08:40:00.002+01:00

Återupptäckte den här listan. Är särskilt nyfiken på 2002 års vinnare - undrar om man kan hitta den på adlibris?

Halvtomt eller halvfullt?

2009-01-19T10:32:00.003+01:00

På Ekot imorse tog man upp regeringens satsning på s.k. nystartsjobb. Den går ut på att göra det billigare att anställa långtidssjukskrivna eller -arbetslösa. Det handlar om tidsbegränsade anställningar och nu visar det sig att av de ca 19000 som hittills avslutat projektet, var det 6000 som direkt gick vidare till ett vanligt jobb. I min naivitet tänkte jag "hurra", men Ekots vinkel var vilket misslyckande detta var. Arbetsmarknadsminister Littorin intervjuades och medgav att det var en besvikelse, även om det fortfarande innebar en samhällsekonomisk vinst.
Men, ursäkta. Vi talar om personer som under lång tid stått utanför arbetsmarknaden, i vissa fall sannolikt p.g.a. rätt stora svårigheter att sköta ett vanligt jobb. Trots detta går 6000 raka vägen till ett jobb på den öppna arbetsmarknaden. Det är väl fantastiskt!

Svartvitt

2009-01-18T12:14:00.005+01:00

Jag är oerhört trött på att höra Barack Obama omnämnas som "USA:s förste svarte president". Han har en svart far och en vit mor och skulle således precis lika gärna kunna kallas för "USA:s 44:e vite president". Driften att klassificera folk som "vita" enbart om de har hundra procent vita anfäder och "svarta" om någon svart varit inblandad någonstans i historisk tid, påminner obehagligt mycket om det nazistiska sättet att dela in folk i kvartsjudar, åttondelsjudar osv.
Det stora problemet är ju förstås att det fortfarande betraktas som relevant med rastillhörighet i sådana här sammanhang, men det lär vi väl inte lösa den här veckan. Jag upphör dock inte att förvånas över europeiska journalisters beredvillighet att dras med i den amerikanska fascinationen inför rasfrågan. Inte är svart/vit en stor fråga för oss? Vi brottas ju snarare med invandrades svårigheter, oavsett ursprung (så mycket mer jämlikt..). Jag hoppas innerligt att vi aldrig behöver höra talas om en persons död som en "förlust för det svarta samhället" (the black community), vilket jag hört flera gånger i amerikanska sammanhang.

2009-01-16T11:47:00.002+01:00

Är det bara jag, eller är det här helt galet snyggt? (Om man nu prompt ska ha Per Hagmans idealvikt.)

She's back!

2009-01-15T10:29:00.002+01:00

På allmän begäran (min man, min mamma och någon förtjusande anonym person - antagligen mamma, det med) har jag beslutat mig för att försöka hala mig upp ur letargins träsk och åter sprida galla och ogrundade åsikter omkring mig.
Jag börjar med att kavla upp ärmarna och slå in en vidöppen dörr: Är det här med upphandlingar av offentlig vård verkligen en sådan lysande idé? Missförstå mig inte, jag är helt för att man släpper in fler vårdgivare; landstinget behöver all konkurrens som kan fås. Däremot är upphandlingsprocessen i sig ett problem, eftersom den är så snårig, tidskrävande och dyr. Detta ställer till det för mindre aktörer, som kanske lägger sitt första anbud. Dessutom måste man för att ha någon utsikt att vinna ett avtal kunna sätta ett så lågt pris att man få räkna med initiala förluster. Det krävs ett stort bolag med rejält med kapital i ryggen för att ta en sådan risk.
Resultatet blir att man istället för landstingskolossen får tre-fyra något mindre kolosser - som dessutom har betydligt strängare vinstkrav. Följden blir i värsta fall fortsatt stela strukturer med mindre resurser. Inte direkt idealutfallet. Istället borde man öppna för fler personaldrivna avknoppningar. På det viset får man vårdgivare som för all del kan gilla att plocka ut vinster från sitt arbete - vem gör inte det - men som framför allt drivs av en vilja att göra sitt jobb bättre, effektivare och roligare för samtliga inblandade.

Tvångssyndrom

2008-10-27T21:30:00.003+01:00

Såg dokumentären Glöm ej bort att älska varandra. Har man sett den - med scener där en kvinna står naken ute i snön och paketerar sopor för att rädda sina barn från bacilldöden - borde man aldrig mer ställa frågan om psykisk sjukdom verkligen är "riktig" sjukdom. Ett ordentligt tvångssyndrom kan vara oändligt mycket mer handikappande och socialt isolerande än de flesta kroppsliga sjukdomar jag kan komma på - möjligen frånsett avföringsinkontinens.
Den som en gång träffat en person med bacillskräck och i andra hand upplevt den allt överskuggande, totalt förlamande ångest som kan orsakas av en okänd fläck på köksbordet, kan aldrig glömma det. En av mina tvångspatienter var en höggravid läkarstudent som vaknat en dag med övertygelsen att hennes ofödda barn via henne skulle smittas av någon fasansfull sjukdom. Som läkarstudent hade hon full inblick i alla sällsynta prenatala/postpartumtillstånd som någonsin rapporterats och ingenting kunde få henne att slappna av i sin vaksamhet.
Om du har någon i din närhet som lider av tvångssyndrom; se till att de får hjälp. Så snart som möjligt. Ju längre tvånget får styra, desto svårare är det att bli av med. Det finns idag flera behandlingsmetoder med hyfsade till bra resultat; från mediciner via egenterapi på nätet till beteendeterapi i grupp eller individuellt.
Till slut: Hur svårt det än är, försök att inte dras med i tvångsritualerna. Hur mycket ångest det än ger personen ifråga, är alternativet sämre.

Gyllenhammar igen

2008-10-21T15:07:00.003+02:00

Min syster, som i vanlig ordning är bättre uppdaterad i blogglandskapet, uppmärksammade mig på att Cecilia Gyllenhammar har gjort det igen. Jag orkar knappt gå in på det barnsliga och ogenomtänkta resonemanget, men kan iallafall konstatera att associationsbanorna visserligen är betydligt mer sammanhållna den här gången men att behandlingen av språk och grammatik är förvånansvärt nonchalant för att komma från en person med aspirationer på att leva på att skriva. (Någon kvar efter den meningen? Ber om ursäkt.)
Men, okej, jag kan inte låta bli att gå in lite grann på resonemanget också:
Är det inte en aning ologiskt att förespråka självförverkligande med ständigt kicksökande (t.ex. i form av en grekisk älskare som knappt talar engelska) och att förvänta sig att ens barn inte bara accepterar utan också mår bättre av detta - om jag själv skrivit en Avslöjande Nyckelroman om hur psykologiskt skadad jag blivit av mina självupptagna föräldrar som aldrig SÅG mig som jag var?

Det var ju det här med Italien..

2008-10-21T14:56:00.003+02:00

Författaren Roberto Saviano lever ju som bekant under dödshot från den napolitanska maffian sedan han skrev boken "Gomorra". Det är ju skräckinjagande nog att kriminella kan härja så fritt att Saviano ser sig tvungen att gå i landsflykt. Ännu mer häpnadsväckande är dock inrikesminister Maronis uttalande: "Det är ingen bra idé att ge sig iväg. Vart ska han fly? Vill maffian ta hämnd, gör de det."
Ett uttalande från en av rättsstatens främsta representanter. Kan man ställa ett land under förmyndarskap?

Team Obama

2008-10-11T18:37:00.003+02:00

Jag har känt mig kluven inför det amerikanska presidentvalet (sån tur att jag inte behöver rösta!). Obama verkar ju tilltalande - bildad, kultiverad, pro-choice osv men framhärdar tyvärr i sin protektionism. McCain dras ju med sitt motstånd mot aborter och homosexuella äktenskap men är positiv till frihandel och har tidigare röstat förvånansvärt progressivt gällande miljöfrågor och stamcellsforskning.
Knuten löstes dock av min man som påpekade att man ju till varje pris vill undvika att befinna sig ett hjärtslag från Sarah Palin.

Juridiska obegripligheter

2008-10-11T18:29:00.002+02:00

Tito Beltràn har som bekant dömts för de sexuella övergrepp/våldtäkter han anklagats för. Straffet blev nio års fängelse och ett par hundratusen i böter. Straffvärdet är egentligen högre, anser rätten, men man tar hänsyn till att våldtäkten begicks för nio år sedan.
Vi tar det en gång till: Brottet begicks för så länge sedan att straffvärdet blir lägre. Med samma resonemang skulle man kunna säga att krigsförbrytelserna under andra världskriget inte verkar riktigt lika gräsliga längre - det var ju så länge sen. Är det här verkligen en princip som det svenska rättsväsendet tillämpar?

Apoplexivarning

2008-10-08T20:20:00.005+02:00

Jag har nu sett färdigt dokumentären Inte som min syster som jag skrev om igår och är därför i den för mig rätt unika situationen att jag saknar ord. Istället är jag så arg att jag bara fräser lösryckta obegripliga ljud. Visst, det ges upplyftande exempel på personer som utvecklas och kan ifrågasätta de gällande värderingarna och framförallt exempellöst mod från en ensam tonåring. Det överskuggande intrycket är ändå ett korkat, brutalt och sjaskigt kvinnoförtryck av gargantueska proportioner. (Börjar så sakteliga hitta ord igen.)
Se den, upprörs och agitera! Syriens ambassaden ligger på Vendevägen i Danderyd, om ni har vägarna förbi..
(För det måste väl vara den ambassaden som gäller? Har skamligt svårt att lära mig det här med Syrien/syrier/syrianer/assyrier. Fast syrianer är kristna, väl?)

För att slå in lite öppna dörrar...

2008-10-07T22:43:00.004+02:00

Har en nyfunnen och helt oväntad respekt för Katrin (fd) Schulman. En kvinna som lyckas få över 70 000 unika träffare på ett sånt här inlägg måste vara ett publicistiskt geni.

Fast det är klart, det kanske hjälper att vissa inlägg är som det här. Har så svårt att föreställa mig hur en sådan person fungerar egentligen - Är hon på fullt allvar så gränslös eller kommer det snart något i stil med soon-to-be-exmakens (tvivelaktiga) avbön om att han hade skapat ett monster?

2000-talet calling

2008-10-07T22:31:00.003+02:00

Tittade på den oerhört intressanta dokumentären Inte som min syster om en libanesisk trettonårig flicka som kämpar för att inte bli bortgift som sin syster. Utan att blinka vittnar hon och hennes familj om övergrepp och misshandel som hon utsatts för i försök att tvinga henne att ändra sig. En farbror avslöjar i en mening sin minst sagt medeltida livssyn: "Om du tar de riktiga araberna, de som bor i öknen, så har de en ganska konservativ syn på kvinnor. Där är kvinnor nämligen så dyra, medan de här har blivit lika billiga som potatis."
Observera att det är "de riktiga araberna" som har en konservativ kvinnosyn. Inte han som precis avslöjat att han inte räknar kvinnor till "de riktiga araberna".

Singelmammor #4

2008-10-06T21:35:00.005+02:00

Trodde att jag var färdigtjatad om Singelmammor, men icke. Minns ni mamman som var upprörd över samhällets brist på lust att kasta hyreskontrakt över henne - efter att hon valt att säga upp det kontrakt hon hade?
I kvällen avsnitt gör hon ett nytt försök att ansöka om förtur i hyreskön. "Det är ju egentligen tre områden som är aktuella; Kungsholmen, Södermalm och Alvik. Men inte pendelavstånd, det tycker jag känns för jobbigt."

Lycka till.

Count your blessings

2008-10-05T22:09:00.003+02:00

Slogs av en plötslig tanke: Ingen grupp i något samhälle under någon tidsperiod kan ha haft lika bra förutsättningar för ett bekymmersfritt liv som en frisk medlem av den övre medelklassen i Sverige idag. Ingen. Någonstans. Någongång.
Tror jag ska försöka sluta gnälla över sena tunnelbanor..

Domedagsprofetia

2008-10-02T20:23:00.006+02:00

I USA protesterade upprörda medborgare och även finansarbetare mot det planerade räddningspaketet för investmentbankerna. Jag vet inte om man ska bli imponerad eller rädd - att vara beredd att offra sin egen (och miljontals andras) anställning/privatekonomi för sin tro på den liberala marknadsekonomin utan statlig inblandning. I synnerhet som samma människor sannolikt inte alls är lika liberala när det gäller t.ex. frihandel.

I Europa å andra sidan, tävlar politikerna om att öka den statliga kontrollen. Suveränt ignorerande alla föresatser om gränslöst samarbete inom EMU uppställer man plötsligt statliga bankgarantier i parti och minut. ECB svarar på den rådande oron och de skenande räntorna med att inte sänka styrräntan. Motivering? "Europeerna oroar sig fortfarande för att inflationen ska äta upp deras besparingar." Oroar sig för att de inte ska finnas kvar om några veckor, snarare. Risken för ett sammanbrott av EMU känns plötsligt ganska stor. Man får verkligen, verkligen hoppas att det inte kommer dit - konsekvenserna för Europa vore förödande och en återuppbyggnad av något sorts gemensam marknad skulle ta många generationer till astronomiska kostnader.

Verkligen? #2

2008-10-01T21:07:00.002+02:00

Ibland svindlar det verkligen, som vid SvD:s scoop om hur narcissister skoninglöst avslöjas via Facebook. Vem hade väl anat att en person som lägger upp 45 modellbilder på sig själv kan vara lite, lite narcissistisk?

Verkligen?

2008-10-01T20:58:00.002+02:00

SVT:s program "Biltokig" klassificerades i min TV-meny som "andlighet/socialvetenskap"

Vänstervridning

2008-09-27T18:33:00.004+02:00

Enligt uppgift har SSU i Stockholm erbjudit en bukett rosor till den som tar på sig ansvaret för "magsjukeattacken" mot Svenskt Näringsliv. På förbundets hemsida kunde man läsa följande minst sagt intressanta uttalande: "SSU Stockholm kan inte undvika att se det ironiska i att storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostnad av världens arbetares lidande, nu drabbas av magsjuka."
Jag hade faktiskt ingen aning om att SSU var så brinnande vänsterideologiska. Är det alltså blivande socialdemokratiska riksdagsledamöter och potentiella statsråd som uppvisar en sådan längtan efter ett förstatligande av produktionsmedlen? Jag trodde i min enfald att personer med sådana åsikter sökte sig till vänsterpartiet allraminst, men tydligen inte. Om jag tidigare avstått från att rösta på Miljöpartiet eftersom det skulle innebära en röst på ännu en gråsosseregering, blir jag ju inte direkt mera sugen efter det här.

Veckans scoop

2008-09-27T18:23:00.003+02:00

SvD rapporterar idag att frukostflingor nischade mot barn innehåller lika mycket (eller mer) socker som Ballerinakex. Det är Råd och Rön som ligger bakom undersökningen som visar att sockerhalterna ligger på i princip samma nivå som 1976. Jag kan förstå att man kan bli lurad av Kellog´s Multigrain Loops (34,6% socker) men hur är man funtad om man inte själv gissar att Coco Pops, Kalaspuffar, Choko-Moons och Choc´n Crisp inte direkt är hälsokost (37,7, 35,9, 30,1 resp 25%)?
Den bistra sanningen är väl helt enkelt att många föräldrar inte ser socker som sina barns värsta fiende. (Det är det väl inte heller, även om det nog är med på topp tio.)

Jo, vi vaknade tydligen i Sovjet..

2008-09-20T18:30:00.003+02:00

Min svåger lämnade in sin klocka för batteribyte på Stjärnurmakarna i PUB-huset. När han skulle hämta ut den kunde han inte hitta kvittot. Han gick dit, förklarade situationen och erbjöd sig att beskriva klockan men möttes av ett kompakt ointresse. Tyvärr, de kunde inte lämna ut klockan utan kvitto. Nej, det spelade ingen roll att han kunde beskriva den och uppge när han lämnat in den. Men nu när han tydligen inte hade någon klocka, hade de en del begagnade till salu om han var intresserad?

Jag kan förstå att en sådan verksamhet måste vara lite försiktig och inte lämna ut klockor till vem som helst, men det finns ju ett stort antal sätt man hade kunna lösa problemet på. Inte nog med att de vägrar hjälpa honom, de har också mage att visa att de är medvetna att de stulit en klocka av honom och försöker prångla på honom en annan - som de sannolikt kommit över på samma sätt!

Vaknade vi i Sovjetunionen imorse?

2008-09-18T19:39:00.007+02:00

Min man skulle igår flyga till ett av våra baltiska grannländer med Air Baltic, som flyger åt SAS. När han - i osedvanligt god tid - försökte checka in, möttes han av beskedet "Tyvärr, det planet är fullt.". Punkt. När han då påpekade att hans företag betalat en (vansinnigt dyr) biljett för att han skulle på ett möte som han nu skulle missa, möttes han av en tung suck och en hänvisning till en servicedisk på andra sidan hallen. Väl där fick han samma besked. Ja, planet var överbokat. Nej, det fanns ingenting man kunde göra åt det. Efter att han talat sig varm om ett bolags förpliktelser gentemot betalande kunder, ändrades budskapet till att han visst skulle få full kompensation. Man skulle bjuda på en natt på flygplatshotellet och ordna en plats på planet imorgon bitti.
Hur kan man ha mage att kalla det full kompensation när man tvingas sova på flygplatshotellet och ändå missar sitt möte?
Tanken svindlar inför hur man hade blivit bemött med en vanlig ekonomibiljett...

Vandalism

2008-09-18T19:39:00.003+02:00

Några konstnärer riskerar böter efter att ha genomfört en installation i naturreservatet Torö Öja. För att förankra sina "svävande hus" borrade de nämligen hundratals hål i klipphällarna, som nu riskerar att spricka.
Jag (som får dåligt samvete när jag längtar efter ett köksgolv i kalksten) kan inte förstå hur man kan vara så korkad. Det är berg det handlar om - they don't make'em anymore..

Kontaktannonser #3

2008-09-15T17:53:00.002+02:00

(Jag kan inte riktigt släppa det här med annonser. Mitt i Östermalm, igen)

"Normalledig gammal man söker snäll barnfri kvinna familjebildning. Normalnära till Louisedal."

Så många frågor - Hur är man onormalt ledig? "Normalnära till Louisedal"?? (Enda vettiga sökresultatet är en hästgård.)
Skönt iallafall att han inte gett upp hoppet om familj, trots att han känner sig gammal.

Italiensk jämställdhet

2008-09-14T17:04:00.002+02:00

Italiens regering har bestämt sig för att förbjuda gatuprostitution. Detta är enligt uppgift i den lovvärda avsikten att minska de sociala problemen för prostituerade och att försvåra för kriminella ligor att tjäna pengar på prostituerade. Kritiker har förstås påpekat att det bara gör att verksamheten går under jorden och att socialarbetare får svårare att få kontakt med de prostituerade. Det är en debatt som är svår och viktig, i Italien som här. Det som fångade mitt intresse var dock snarare Maria Carfagna, Italiens jämställdshetsminister, som ansvarar för lagen. Först blev jag positivt överraskad över att Italien faktiskt har en sådan, men sen insåg jag att det måste bero på EU-krav. Vad gör då Italien? Utser en f.d. toplessmodell och kalenderflicka. Det finns givetvis ingen anledning till att inte en nakenmodell skulle kunna brinna för jämställdhet och Carfagna har även en examen i juridik. Det skickar ändå ett tydligt budskap om vad makthavarna anser i frågan - i synnerhet som Berlusconi då Carfagna valdes in i parlamentet för hans parit Forza Italia, "skämtsamt" påstod att F.I tillämpar droit de seigneur, dvs godsherrens rätt till sexuellt umgänge med de underlydande. Smakfullt.

Trafikpolisen

2008-09-09T21:16:00.002+02:00

Mikael Söderlund ska ju som bekant avgå som stadsbyggnads- och trafikborgarråd. Vi tackar för abdikationen från åtminstone den senare posten och håller alla fingrar och tår för att efterträdaren ska ha en lite mer sympatisk inställning. Söderlund har aktivt arbetat för att det ska bli så enkelt och smidigt som möjligt att köra bil inne i stan. Detta betyder t.ex. att man tagit bort vägbulor och "flaskhalsar". Jag är själv bilägare men jag säger precis tvärtom: Det ska vara besvärligt och dyrt att köra i innerstan! Utanför oss går en stor fin gata med hastighetsbegränsning på 30/50. Snitthastigheten - helt intuitivt uppmätt - ligger nånstans kring 62 med toppar på uppåt 90. Sa jag att gatan går förbi en skola och att det finns flera obevakade övergångsställen? Varför sätts trafikkameror upp på E4:an och inte på Sveavägen? Varför ser man aldrig hastighetskontroller på Engelbrektsgatan utan bara på välhållna motorvägar med skilda körbanor? Jag har inte tillgång till någon aktuell statistik, men olycksrisken måste vara betydligt större med en person som kör 65 på en stadsgata än 135 på motorväg.
Omprioritera hastighetskontrollerna och bötfäll stenhårt i miljöer där fotgängare, cyklister, flyttlass, barn och gamla rör sig! Det finns väl utbyggd kollektivtrafik, så det finns inget behov av all denna persontrafik. Om man rensar lite på gatorna skulle det även kompensera utryckningsfordon för ev hastighetsbegränsande ombyggnader.

Singelmammor #3

2008-09-09T21:08:00.004+02:00

Missade Singelmammor i söndags men ivrigt påhejad av en väninna som sett avsnittet, var jag idag oerhört modäärn och tittade på nätet. Känns skönt att kunna konstatera att jag nu börjar förstå varifrån den bohemiska (aka tunnelbaneplankande och barnvagnsrökande) mamman fått sin speciella charm. I teasern för nästa avsnitt avslöjades nämligen att hon när hon var liten bad sin pappa dra ut en av hennes framtänder eftersom hon ville ha en glugg. Och pappan gjorde det. Drog ut en tand på sitt barn med en tång.
Det är nästan så att man kan förstå att hon lämnar sitt barn ensamt hemma när det sover. Nästan. (Jag känner att jag dissat henne lite väl mycket. Hon verkar trots allt vara en mycket kärleksfull - om än inte helt genomtänkt - mamma.)

Fnissade för övrigt rått när den nyförlösta mamman får en kamera upp i nosen och skyskrapehög på oxytocin säger något i stil med : "Det är så fantastiskt det här. Med naturen och det."

Tillvarons små mysterier

2008-09-06T20:29:00.003+02:00

Vi har ju som sagt bytt kabelTV-leverantör. Den nya boxen har den fascinerande egenskapen att den inte går att starta om man stängt av TV:n innan. Man måste alltså låta TV:n stå på hela tiden. Jag vägrar givetvis göra något så oerhört fånigt och energislösande och stänger av som vanligt. Det betyder att man istället varje gång måste dra ur och sätta i scartkabeln på baksidan av TV:n.
Modern spjutspetsteknologi i praktisk tillämpning..

Bostadsannons från Skeppsholmen #2

2008-09-06T19:23:00.003+02:00

"Den provensalska livsstilen har satt sin prägel, vilket syns på såväl smakfull exteriör som gäckande interiör"

Ser framför mig hur innerväggar och köksinredning leker tittut med besökaren...

(#1 finns här)

Drömsemestern?

2008-09-06T17:24:00.004+02:00

I veckans nummer av FT:s helgbilaga How to spend it finns en annons för hotellkedjan Shangri-La. Det är ett airbrushat foto med en solnedgång som påminner om de där sammetsaffischerna alla coola typer hade på 80-talet. (Jag var aldrig tillräckligt tuff; jag fick nöja mig med min Carolaplansch.) I förgrunden syns ett par bekvämt utsträckta på en picknickfilt där det även finns en stråhatt, en uppslagen bok, en duffelväska - och en asiatisk tjänstepojke som på knä sträcker fram ett glas champagne till mannen.
Under bilden står: "Where will you find your Shangri-La?" Well, inte i er neokoloniala dystopi iallafall...

Skapelsens krona

2008-09-06T17:01:00.002+02:00

Muammar Kaddafis son har alltså klarat sig undan rättslig prövning av anklagelserna gällande misshandel av sina hembiträden. Hela historien verkar oerhört tragisk och solkig, med inslag av diktaturfasoner av episka mått, som t.ex. att det ena hembiträdets mamma och bror försvann under mystiska former. Vilken typ av uppväxt och vilka förväntningar kan ha skapat en man som tidigare har häktats bl.a. för att ha misshandlat sin gravida flickvän och som var så våldsam vid sitt besök i Köpenhamn att den danska polisen satte två man på att bevaka honom konstant? Kanske får man en ledtråd om man betänker att han stolta föräldrar valde att kalla honom Hannibal. Om man som föredöme har en man som erövrat större delen av den kända världen, kanske man tycker sig ha rätt att hälla skållhett vatten över plebejer...

Östermalmsnytt

2008-09-06T16:57:00.003+02:00

Lördag eftermiddag och regnet öset ner. Jag passar på att lyssna på gamla avsnitt av Lantz i P1 och putsa silver (eller, saker som med lite god vilja kan kallas silverfärgade).
Förvånansvärt meditativt. Kärring - moi?

Kontaktannonser igen

2008-09-02T21:47:00.003+02:00

Saxat ur Mitt i Östermalm, 2/9.

Kvinnor söker män: Jag söker en man med kristna värderingar, rökfri, högutbildad, kärleksfull och rik. Varför hymla?

Män söker män: Jag är en sambokille på 34 år som gärna vill träffa en kille för mysiga träffar. (En verklig favorit - annonsera efter någon att vara otrogen med! Be till gud att det inte är er kille, chix. Eller killar med, för den delen...)

Singelmammor igen

2008-09-01T21:44:00.004+02:00

Kvinnan i SVT:s serie om Singelmammor som jag tidigare skrivit om här passade i kvällens avsnitt på att planka i tunnelbanan. Medan hon blev filmad för SVT.

Kalla mig en gammal surkärring - men ärligt talat? (Hon är åtminstone konsekvent i sin inställning att samhället är SKYLDIGT henne vissa saker. Som förtur i i bostadskön. Och gratis tunnelbana.)

People skills

2008-09-01T21:01:00.002+02:00

Jag rondade en för mig ny patient morse; en kvinna i 80-årsåldern. Hon hade hjärtsvikt och behövde lite syrgas och verkade må allmänt skruttigt. Efter att tåligt ha lyssnat på hennes klagolista försökte jag lite äppelkäckt påpeka att hon iallafall hade fin färg, varpå hon fräste: "Ja, inte är det din förtjänst, iallafall."

Det är så viktigt med en god patientkontakt...

Italienska galenskaper

2008-08-31T18:27:00.003+02:00

Jag har tidigare på den här bloggen suckat över den ofattbara paradoxen Italien. Ytterligare en gåtfull prisma i obegriplighetens rosettslipade juvel (blir alltid poetisk när jag är hungrig) är kvinnosynen. Närmare bestämt den syn som manifesteras i att även de mest seriösa debattprogram måste ha små kuttersmycken i paljetter som ålar omkring i bakgrunden, synbarligen utan någon uppgift annat än att få folk att inte byta kanal.
Tänk er motsvarigheten i SVT: K-G Bergström spänner ögonen i en svettig Anders Borg som precis fått frågan om han inte måste revidera sin positiva prognos gällande sysselsättningen med tanke på den senaste nedskrivningen av Tysklands BNP - och in valsar plötsligt två blondiner iförda bikinis och med ananas i håret som steppar, lämnar en ros och försvinner ut åt vänster.
Inte nog med att detta är så vansinnigt; det är dessutom enorm konkurrens om att få vara fröken Politisk Paljett. För närvarande pågår uttagningar för att få bli nummerflicka i programmet Striscia la Notizia. 5000 hoppfulla ska sållas ner till två och detta sker genom förnedrande grenar som att sjunga medan någon sprutar vatten på dem och att lapa mjölk från nappflaskor. (Bimbo betyder också litet barn på italienska.)

Jämställdsheten har ett par små myrsteg kvar, även i Europa..

Närkontakt av tredje graden

2008-08-28T22:27:00.003+02:00

Vi har bytt kabelTV och verkar ha fått något slags prova-på-vecka med tillgång till uppåt tvåhundra kanaler. En snabb genombläddring visade som väntat en stor andel turkiska, arabiska och polska kanaler, men även - inte fullt så väntat - God Channel.

Åååh tjejer (?)

2008-08-28T21:48:00.003+02:00

Jag vet att jag är sent ute men min syster fäste min uppmärksamhet på Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg på Newsmill (med uppföljande svarsinlägg här) och det är helt enkelt för ljuvligt sinnesrubbat för att inte kommentera.
Läs själva och förundras (om ni inte redan gjort det). Det är en ganska svårchiffrerad text men duon verkar framföra en hel del milt sagt kontroversiella åsikter.
Jag orkar inte ens gå in på vanvettet i deras idéer - det har säkert någon av de 500 som lämnat kommentarer gjort bättre. Däremot väcks mitt yrkesmässiga intresse av textens uppbyggnad. Den är oerhört ostrukturerad med uppluckrade associationer och märkliga metaforer på ett sätt som man bara brukar stöta på hos akut psykotiska personer. Då ingen av skribenterna vad jag vet tidigare visat tecken på allvarlig sinnessjukdom, kan jag inte låta bli att undra om texten tillkom under inverkan av någon centralstimulerande drog.

(Jo förresten, en sak måste jag få kommentera. "Kanske har vi helt missat det som halva Europa och hela Sydamerika insett: att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor. --- Ge oss latinsk frihet".
Eller så kräver långa latinska äktenskap en lagstiftning som försvårar skilsmässa och som gör kvinnan ekonomiskt beroende av mannen...)

Tjuvlyssnat

2008-08-26T17:02:00.004+02:00

Konversation mellan två flickor i 20-årsåldern i närheten av Stureplan kl 16.20:

- Men du, ska du inte träffa den där killen igen?
- Neeeej, jag vet inte...
- Men vadå, han var väl trevlig?
- Jooo.. Fast lite..tafatt.
- Tafatt? Vadå, ville han leka kull, eller?

(Helt autentisk.)

LO-språk

2008-08-26T16:44:00.004+02:00

På ekot imorse intervjuades en LO-ekonom med det lätt osannolika namnet Åsa-Pia Järliden Bergström om jobbskatteavdraget. Hon hävdade att det var en misslyckad och dyr åtgärd som förfelade sitt mål, nämligen att få fler i arbete (eller att få de som redan är i arbete att arbeta fler timmar). LO:s åsikt i frågan kommer väl knappast som en chock, men det intressanta var att Bergström konsekvent talade om skatteavdraget som ett bidrag. Ett tydligt tecken på hur LO betraktar skattepengarna som statens egendom att fritt förfoga över. Ett skatteavdrag är ju tvärtom ett sätt att låta pengarna stanna hos den som tjänat ihop dem - istället för att först dra dem i skatt och sedan lämna tillbaka dem i form av t.ex. bostadsbidrag.

Inlärd hjälplöshet

2008-08-25T22:22:00.004+02:00

I kvällens avsnitt av SVT:s serie Singelmammor klagade en av de ingående mammorna över det bristande "systemet". Det som upprörde henne var hennes boendesituation, som onekligen verkar bekymmersam. Hon är ensamstående mor till en treårig pojke och bor sedan fyra månader i kappsäck hemma hos familj och vänner. Handläggaren på socialkontoret var tveksam till om hon hade rätt till förtur i lägenhetskön, men utfärdade ändå ett intyg för detta. Kvinnan sade bittert att det inte verkade finnas någon plats för henne, trots att hon bara gjort det som verkat bäst för hennes barn.
Vi talar om en person som, då det tog slut med barnets far, själv valde att med omedelbar verkan säga upp den lägenhet de då bodde i "för att det skulle kännas definitivt". Utan att att först försöka hitta någon annan bostad. Med ett treårigt barn. Hon förefaller vara en ung, frisk och stark kvinna utan uppenbara handikapp samt föräldrar och syskon i Stockholm. Ursäkta om jag inte gråter floder över det hårda systemet som inte omedelbart skakar fram en lägenhet med tillhörande skattesubventionerat bostadsbidrag.
Missförstå mig inte; jag tycker absolut att alla barn ska få ha en fast punkt i tillvaron. Jag ser bara ytterligare tecken på hur generationer invaggats i falsk tro på att de inte själva behöver ta ansvar eller tänka igenom sina beslut, eftersom pappa Staten alltid kan fixa allt.

Evolutionsteori

2008-08-25T21:24:00.003+02:00

Jag har trampat 105 bitvis ganska besvärliga fjällkilometrar i raskt tempo utan tillstymmelse till skavsår - inte minsta lilla blåsa. Bytte när jag kom hem med en lättnadens suck ut mina femkilos Lundhagenkängor mot favoritballerinorna. Det tog fem minuter att få blödande skavsår på hälen. Jag har uppenbarligen backat ett steg i evolutionen och anpassat mig till ett liv i vildmarken..

Missriktad hjältedyrkan

2008-08-24T21:35:00.003+02:00

Hörde i den pågående sammanfattningen av OS en sportjournalist berätta att Ara Abrahamian blivit hans hjälte eftersom Ara följt sitt hjärta och gjort det han visste var rätt. Ursäkta, men vi talar om en kille som när han inte får den fina guldfärgade medaljen kastar sin på golvet, stormar därifrån och surar i ett hörn i väntan på att någon ska säga förlåt. Oavsett hur korrumperat systemet är, är det inte en hjältes reaktion - snarare en bortskämd treåring.

Folkbildning

2008-08-23T21:11:00.003+02:00

Tillbaka efter en lång semester och kastar mig full av entusiasm över höstens kurskataloger för att se vad jag ska välja att förkovra mig i. Inser att valet kommer att bli svårt mellan Scarfsknytning (Studieförbundet Vuxenskolan, 3 tim 425 kr) och Skapa ditt doftande schampo! (Studiefrämjandet, 2,5 tim 425 kr).

Ofrivillig barnsubvention

2008-07-25T13:15:00.005+02:00

HomO stämmer landstinget i Uppsala. Ärendet gäller ett lesbiskt par, där den ena kvinnan genomgått tre inseminationsförsök. Därefter fyllde hon 40 och passerade därmed åldersgränsen för fortsatt behandling. Paret önskade då att den andra kvinnan skulle få genomgå insemination, vilket nekades med motiveringen att man inte vill särbehandla par och att därmed endast en kvinna per par kan genomgå behandling. Paret - och HomO - anser att detta innebär diskriminering, eftersom landstinget jämställer den andra kvinnan med en man. Partnern uttalade sig på Ekot och sade besviket att det här ju innebär att alla deras planer får läggas på is.

Jag anser att det är oerhört generöst att ofrivillig barnlöshet idag betraktas som en sjukdom och att man därigenom har rätt till subventionerad behandling. (Kanske ännu mer så när det gäller personer som är ofrivilligt barnlösa p.g.a. sexuell läggning och inte fysisk sjukdom.) Uppsala är dessutom generösare än de flesta i och med att man subventionerar sex försök - i Stockholm får man, så vitt jag vet, högst tre behandlingar.
Vidare har jag svårt att förstå hur man kan anse det diskriminerande att ha samma regler för alla, d.v.s. att en person per par genomgår behandling. Enligt HomO är det enbart "lesbiska par som missgynnas av regeln att endast behandla ena parten". Jag förstår överhuvudtaget inte vad som menas; inte heller i heterosexuella par kan ju mer än en person genomgå behandling. Bögpar kan ju inte genomgå någon behandling alls, så det är väl de som borde känna sig diskriminerade?
Slutligen får det väl ändå betraktas som lite chansartat för ett par (oavsett biologiskt kön) att planera sitt liv runt att man ska få sitt första barn när kvinnan är 40.

Ofrivillig barnlöshet kan innebära en stor sorg och är ingenting att ta lätt på, men är egna biologiska barn verkligen en mänsklig rättighet? Vi har idag generösa regler som säkert kan vara motiverade men man får inte glömma i sammanhanget att generositeten handlar om våra skattepengar och att det betyder att vi måste prioritera bort pengar någon annanstans.

Eklund

2008-07-23T13:24:00.002+02:00

I den pågående rättegången mot Anders Eklund får ju som bekant offrens anhöriga sitta med och kan därmed (citat från SvD): "ställa egna frågor via sitt juridiska ombud och även ha synpunkter på straffet".
1) Vem vinner något på att anhöriga ska ställa egna frågor? Definitivt inte den juridiska processen och sannolikt inte anhöriga själva. Eklund kommer aldrig att kunna ge några svar som på något sätt minskar deras sorg och vrede.
2) Sedan när har civilpersoner rätt att ha åsikter om det straff som utdöms i en rättegång? Är inte hela poängen med vårt juridiska system att vi inte ska ha en känslomässig "öga-för-öga" rättsskipning? Detta verkar vara en trend; senast var det ju anhöriga till Mattias Flinks offer som tillfrågades vad de tyckte om hans ev tidsbestämning av straffet. Ja, gissa...
3) Anders Eklund är ännu inte dömd för brotten han anklagas för och ska därför tills vidare betraktas som oskyldig. (En bekännelse är inget hinder för detta, det är ju som bekant inte ovanligt att folk erkänner brott de inte begått.) Därmed blir det ju ännu mer barockt att offrens anhöriga ska sitta och fråga ut honom.

Jag tycker att mediebevakningen med utlämnande av foton, beskrivningar av Eklunds tidigare liv, hans älskarinnas begåvningsnivå etc är ytterst tveksam etiskt sett. Som alltid kan man ifrågasätta allmänintresset kring dessa detaljer. Dessutom är ju Eklund återigen inte dömd för brotten ännu. Lek med tanken att information i sista stund framkommer som visar att han trots allt är oskyldig. Då har hela hans liv med alla dess sorgliga smutsiga detaljer (inklusive bilder från hans sovrum och uppgifter om porrbilder och trosor i lådorna) skildrats i riksmedia. Alla vet om att hans stackars flickvän "har lättare att kommunicera i bilder än i ord". Hans foto har hängt på vartenda löp, med påföljden att han skulle bli lynchad av personer som inte skulle tro på hans oskuld.
Om han döms för brotten och hamnar i fängelse kommer han också löpa ständig risk för trakasserier och misshandel - personer som förgriper sig på barn står inte högt i kurs någonstans. Är det verkligen den här sortens rättvisa vi vill ha?

Family ties

2008-07-22T21:50:00.003+02:00

Som doktor får man ofta förtroenden från anhöriga. På sista tiden har jag råkat på flera anhöriga - oftast barn till patienten - som inleder vår kontakt med att förklara att deras förälder minsann slog dem/hindrade dem från att studera/alltid varit "svår".
Det finns säkert verklighetsbakgrund i de flesta fallen, men jag har ändå lite svårt att förstå vad som driver en att omedelbart anförtro en främling sådant. Är det ett sätt att förhindra anklagande blickar för att man inte hälsar på tillräckligt ofta?
En anhörig inledde vårt första telefonsamtal (som hon förde från en livlig uteservering, vilket gjorde att hon glatt höjde rösten) med att förklara att hennes pappa alltid varit vrång och självisk men att hon ändå gjorde sitt bästa för att hjälpa honom - trots att hennes like själviske bror inte hjälpte till ett dugg. Det är mycket möjligt att det är sant men varför tyckte hon att jag behövde veta det?

Läsfrossa

2008-07-17T18:52:00.003+02:00

Fastnade framför bibliotekets 1-veckashylla och kom hem med tre böcker i nypan. En aning stressande, men man är ju tävlingsmänniska...
"Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud klämde jag på tunnelbanan samma dag. En lågmäld och allvarlig bok som är värd en mer eftertänksam läsning. I mitt hetsiga tempo missade jag säkert många nyanser och kom upp till ytan lite vagt besviken.
"Att tro på Mister Pip" har jag kommit halvvägs igenom. Hittills är den medryckande och svår att lägga ifrån sig. Boken utspelas sig på en tropisk ö som belägras av oidentifierade rebeller och regeringsstyrkor men fram träder en apell om läsandets nödvändighet - livsnödvändighet, t.o.m. Ett tacksamt budskap för en bokbulimiker.
John Ajvide Lindqvists "Människohamn" tänkte jag försöka plöja under helgens skärgårdsvistelse. Kanske inte helt genomtänkt, med tanke på att det visst är en rysare i skärgårdsmiljö...

Handicapped people make handicapped faces

2008-07-16T21:19:00.003+02:00

Var på Anna Järvinen på Parkteatern ikväll. Det blev snabbt mycket, mycket trångt - vilket det ju brukar bli på Parkteatern. Strax innan konserten skulle börja dök en ytterst frustrerad sjuttonåring upp med mamma i släptåg. Tjejen var så otroligt pubbigt irriterad på sin mamma och tyckte uppenbarligen att det var hennes fel att att de inte skulle få någon bra plats. Hon spottade och fnös åt alla mammans försiktiga små förslag och fräste slutligen (med klar och förorättad röst): "Men om alla handikappade vill att allt ska vara så jämlikt hela tiden kan de väl inte kräva att få sitta längst fram i såna där jävla fåtöljer!"

Rullstolar, eller?

Växeln hallå (2)

2008-07-14T20:53:00.003+02:00

Kampen om mina lönebesked går vidare. Jag fick ju ett svar från min bank (SEB), där man tydligt angav att lönebeskeden skickades från arbetsgivaren direkt till mig och att de var skyldiga att se till att jag fick dessa i den form jag begärde. Jag vidarebefordrade detta till min löneavdelning, som med föredömlig snabbhet svarade: "Nu har även jag varit i kontakt med Swedbank. Lönebeskeden skickas direkt från Posten till dig, så du måste kontakta Posten om du vill ha dem på papper."

Direkt från Posten till mig? Utan att ha fått någon form av information från min arbetsgivare? Känns lite osannolikt att Posten på eget bevåg kan skicka ut (eller i mitt fall inte skicka ut) lönebesked med - får man anta - uppgifter om lön och semester som är gripna ur luften.
Jag gillar också beteckningen "Posten" på den jag ska kontakta - är det your local friendly postman, eller kanske killen på Svensk Kassaservice jag ska hugga i kragen?

Återigen: Hur kan frågan om vem som skickar ut mina lönebesked ta flera veckor i anspråk och involvera fyra olika instanser?

Språkpolisen

2008-07-11T13:42:00.005+02:00

Noterar att årets Sommarpratare nästan som en man styltar till språket när de läser från manus och uttalar orden som de skrivs - "de" istället för "dom", "det" istället för "de" och, givetvis, "och" istället för "å".

Kajsa Bergqvist må kanske vara hänt - hon har ju inte byggt sin karriär på offentliga tal - men Leif Silbersky? (Som iofs talar skånska, vilket kanske förklarar en del talfel..)

Sömnstörning

2008-07-11T10:54:00.006+02:00

Behövde imorse få tag på en anhörig till en patient. Jag ringde på hans hemnr vid halv nio och en kvinna svarade. Jag presenterade mig, sade att jag ringde från sjukhuset och bad att få prata med hennes sambo. "Han sover, hejdå." Klick.
Försökte igen vid halv elva och fick då prata med honom. Dvs, först muttrade han bara enstavigt, men därefter sa han: "Vänta, jag ska bara ta ut bettskenan." När detta väl var avklarat konverserade han vänligt.

Han måste ha varit sömndrucken, men jag kunde inte låta bli att bli lite fnissig av tanken på att han svarade i telefon iförd bettskena. Jag sover själv med en sådan och, tro mig, det är inte ett kommunikationshjälpmedel.

Växeln hallå

2008-07-10T21:01:00.005+02:00

Jag får sedan något halvår inga lönebesked. Jag kontaktade därför löneavdelningen, som var fulla av häpet oförstående och först tredje gången jag ringde sa "Det är inte vi som skickar ut lönebeskeden, det är Swedbank." Jag ringde alltså upp Swedbank och lyckades på fjärde försöket faktiskt få tag på någon som inte hade semester. Hon hävdade att det inte alls var de som skickade ut lönebesked, utan "Posten", utan inblandning från deras sida. Hon förklarade också att det måste vara så att jag valt att istället få elektroniskt lönebesked. Hon vidhöll detta, trots att jag med stora bokstäver och enstaviga ord förklarade att jag inte hade gjort något sådant (även om det låter som en bra idé). "Du kan se lönebeskeden och ändra ditt val på din banks internetkontor". Eftersom jag föga överraskande inte kunde hitta något sådant, mejlade jag min bank. De svarade prompt att de inte har något med lönebesked att göra, utan att de skickas direkt från arbetsgivaren till mig.

Hur kan frågan om vem som skickar ut lönebesked vara svår att svara på?

Idiot savant

2008-07-08T20:28:00.004+02:00

Jag utnyttjade gårdagskvällens regn till att titta på Kommissarie Montalbano. Mitt intresse var tämligen svalt, tills det plötsligt dök upp en donna som såg så otroligt bekant ut. Jag hojtade hela avsnittet att hon måste vara svensk, trots att hon talade perfekt italienska (fast med lite brytning, hävdar jag med mitt exceptionella språköra). Jag har nu efter idogt forskningsarbete kommit fram till att det var ingen mindre än Isabell Sollman som tydligen under två år figurerade i Skilda världar som "Camilla Moe".
Skönt att min hjärna tyckte att hennes ansikte var livsnödvändig information istället för, låt oss säga, koden till mitt kreditkort.

Känsloinkontinens

2008-07-08T20:05:00.004+02:00

Jag fick tårar i ögonen när jag poddade Peter Le Marcs Sommar och han sjöng "De sista ljuva åren" trots att han hatar den, bara för att den påminner hans faster om hennes avlidne man. Seriously. Jag gillar ju inte ens Peter Le Marc. (Måste uppenbarligen sluta jobba på geriatriken.)

Scener från mitt kvarter #2

2008-07-04T18:12:00.003+02:00

Villagatan i solsken. Två äldre damer promenerar med hund. Båda har hatt, dyrbara örhängen och omsorgsfull sminkning. Den ena bär promenaddräkt. Den andra är iförd en vit frottémorgonrock.

Sommar i P1

2008-07-04T17:57:00.004+02:00

Jag ligger några dagar efter i Sommar-lyssnandet, eftersom jag poddar. Jag hörde därför först igår Elisabeth Massi Fritz, som har varit målsägandebiträde i flera omskrivna mål kring hedersbrott och senast i Stureplansfallet. Jag hade ganska höga förväntningar, eftersom hon verkar vara en begåvad kvinna som drivs av ett engagemang för extra utsatta brottsoffer. Jag blev dock gruvligt besviken. Klyschorna haglade kring öronen - "Ibland kan kriser vara något som det är viktigt att komma igenom.", "Det är viktigt att se positivt på saker och ting", "Man ska ta en dag i taget". Jag hade lika gärna kunnat köpa en sådan där fickalmanacka med sentenser för varje vecka - och då hade jag sluppit den trötta 80-/90-talsmusiken.

Noterade för övrigt att Peter "Poker" Wallenberg konsekvent sade "de" istället för "dom" i sitt program. Trodde i min enfald att han var rätt van att prata i formella sammanhang.

Scener från mitt kvarter #1

2008-07-04T17:41:00.003+02:00

Jag var igårkväll vid halvelva-tiden på väg hem på Floragatan. Jag mötte då två herrar i sextioårsåldern, som uppenbarligen hade tagit en drajja eller tre. En av dem flyttade sig artigt för att jag skulle komma fram, varpå jag givetvis sa tack. Han replikerar då - med ett vänligt om än lite slirigt leende - "Vi ska inte våldta dig, vi är gentlemen."

Förlåt?

I min avgrundshäpnad fick jag inte fram något annat än "Det känns ju skönt att veta.", när jag givetvis borde ha sagt "Vad bra, då slipper jag knäa dig i skrevet.".
Hade jag varit en aning mer feministanstruken hade jag kunnat skriva en ganska lång rant om hur sådana yttranden - sagda i något slags flirtavsikt, hur galet det än kan verka - bygger på det underförstådda faktumet att han mycket väl skulle kunna våldta mig, men väljer att avstå på grund av sitt goda hjärta. Jag är tillräckligt fantasilös för att ganska obekymrat promenera hem även sent på kvällarna och jag är inte tacksam över att någon farbror försöker intala mig att jag egentligen borde vara rädd.

(Det blev visst en ganska lång rant. Bokcirkeln sätter sina spår, uppenbarligen.)

Rädda barnen #3

2008-07-02T10:56:00.004+02:00

I SvD:s artikelserie om barnfetma varnade en barnläkare för att lägga alltför mycket ansvar på individen, d.v.s. föräldrarna. Jag suckade först över att man så gärna omyndigförklarar individer när det gäller hälsofrågor; vem ska ha ansvar för barnens hälsa om inte föräldrarna? Fick dock modifiera mig en aning när jag läste en intervju med en kvinna vars son var överviktig. Det mest förvånande hon lärt sig på den kurs familjen gått på var att det var mycket kalorier och socker i läsk.

En av artiklarna avslutades med att barn fick berätta vad de ätit till frukost. Gissar att föräldrarna till flickan som berättade att hon fått en smörgås med nutella och druckit Oboy, inte är helt nöjda med uppmärksamheten...

Heja Botswana

2008-07-01T21:06:00.004+02:00

Nästa gång du åker på semester, överväg safari i Botswana. Detta befolkningsmässigt lilla land är inte bara en stabil demokrati som för en ansvarsfull ekonomisk politik och bekämpar HIV-epidemin utan också det enda land i Afrikanska Unionen som konsekvent fördömt Mugabes diktatur.
Bör uppmuntras genom extra inflöde i statskassan!

Alzheimer

2008-07-01T14:35:00.001+02:00

Alzheimers sjukdom med demens är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Vet inte om man ska bli skräckslagen över att det är så vanligt eller lättad över att vi tydligen lyckas bota så mycket annat.

Rent

2008-06-30T21:06:00.003+02:00

Mitt i Östermalm rapporterar att en familj som hyrt ut en lägenhet på Valhallavägen i andra hand har fällts i Hyresnämnden för att ha tagit ut oskälig hyra. Hyresgästen betalade 6259 kronor i månaden för 28 kvm, inklusive el, bredband och möbler. Han ansåg att andrahandshyran på en centralt belägen, möblerad lägenhet borde vara 1189 kronor. Hyresnämnden ansåg visserligen - tack och lov - att det var lite väl optimistiskt men att 5500 var skäligt.

Jag har aldrig kunnat fatta reglerna kring det här. Finns det något annat område där man kan kräva pengar tillbaka därför att man i efterhand har kommit på att varan betingade ett oskäligt pris? Man kan tycka att 6259 kronor är dyrt för 28 kvm - men isåfall kanske man helt enkelt inte ska skriva på ett hyreskontrakt där den summan är nämnd? Jag måste som säljare väl ha rätt att kräva vilket pris som helst- men får givetvis vara beredd på att inte få den såld om priset är för högt. Det är väl liksom det som är poäänschen med en fri marknad och inte en subventionerad planekonomi?

Josefina

2008-06-27T08:42:00.002+02:00

Satt på Josefina igårkväll och förundrades. Grundtanken är ju enbart berömvärd - en gigantisk uteservering som sväljer hur mycket folk som helst, ett trevligt läge och bra utsikt. Palmer och infravärme bidrar till den sydeuropeiska illusionen (även om den höga brattdensiteten gör det svårt att förtränga sanningen). Men att tvinga folk att köa i 25 min för att beställa från menyn - som finns angiven på ett (1) A4-ark precis framme vid kassan - och sedan köa igen om man dessutom vill ha kaffe på maten är inte optimalt. Att ta 42 kronor för en automatlatte är kanske inte heller riktigt comme il faut.

My Fair Knightley

2008-06-25T10:28:00.004+02:00

Keira Knightley ska spela Eliza Doolittle i en nyinspelning av "My Fair Lady". Jag tillhör de Audreyförälskade och har oerhört svårt att förstå behovet av en nyinspelning. Jag har - motvilligt - allt mer börjat uppskatta Knightley som skådespelerska men tanken på en kakektisk Eliza som pratar fejkcockney genom för mycket tänder känns inte tilltalande. (Ingen fejkar cockney så förtjusande taffligt som Audrey.) Man får väl helt enkelt hoppas på att kopian lockar folk att se originalfilmen.

Stavningspatrullen

2008-06-25T08:53:00.004+02:00

Zink Grill verkar vara en jättetrevlig restaurang och jag hoppas på att få gå dit ikväll. Däremot har personerna ansvariga för menyn - som många i branschen - ingen överdriven känsla för rättstavning. Ur menyn kan man t.ex. läsa sig till att man serverar "cheeseckace", "belgisk (!) swartsvald", "degistive", "cajunndressing", "char-col grilled food" och "chorizio". Jag kan förstå att en restauratör inte nödvändigvis tycker att grammatisk svenska är så viktig att man behöver bry sig om satsbyggnader som "päron i vanilj och citron&glass", men nog borde man kunna stava till sina råvaror?
Ett enkelt rättstavningsprogram på datorn kan man komma långt med..