Satt för några dagar sedan på ett café vid en gågata i centrala Moskva. Mitt sällskap pekade ut en man som oupphörligt sprang fram och tillbaka framför fönstret enligt samma mönster: Sprinta 25 meter, vänd och gå tillbaka, sprinta 25 meter osv. Ibland pratade han också för sig själv. Jag ställde med osviklig precision diagnosen tvångssyndrom och satt och förfasade mig över den eftersatta ryska psykiatrin. Till slut tyckte jag så synd om honom att jag funderade på att gå ut och knuffa honom över vilket märke i asfalten det nu var han inte klarade att passera.
Tills jag kom ut på gatan och såg att de höll på med en filminspelning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar