Italienska galenskaper

Jag har tidigare på den här bloggen suckat över den ofattbara paradoxen Italien. Ytterligare en gåtfull prisma i obegriplighetens rosettslipade juvel (blir alltid poetisk när jag är hungrig) är kvinnosynen. Närmare bestämt den syn som manifesteras i att även de mest seriösa debattprogram måste ha små kuttersmycken i paljetter som ålar omkring i bakgrunden, synbarligen utan någon uppgift annat än att få folk att inte byta kanal.
Tänk er motsvarigheten i SVT: K-G Bergström spänner ögonen i en svettig Anders Borg som precis fått frågan om han inte måste revidera sin positiva prognos gällande sysselsättningen med tanke på den senaste nedskrivningen av Tysklands BNP - och in valsar plötsligt två blondiner iförda bikinis och med ananas i håret som steppar, lämnar en ros och försvinner ut åt vänster.
Inte nog med att detta är så vansinnigt; det är dessutom enorm konkurrens om att få vara fröken Politisk Paljett. För närvarande pågår uttagningar för att få bli nummerflicka i programmet Striscia la Notizia. 5000 hoppfulla ska sållas ner till två och detta sker genom förnedrande grenar som att sjunga medan någon sprutar vatten på dem och att lapa mjölk från nappflaskor. (Bimbo betyder också litet barn på italienska.)

Jämställdsheten har ett par små myrsteg kvar, även i Europa..

Närkontakt av tredje graden

Vi har bytt kabelTV och verkar ha fått något slags prova-på-vecka med tillgång till uppåt tvåhundra kanaler. En snabb genombläddring visade som väntat en stor andel turkiska, arabiska och polska kanaler, men även - inte fullt så väntat - God Channel.

Åååh tjejer (?)

Jag vet att jag är sent ute men min syster fäste min uppmärksamhet på Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg på Newsmill (med uppföljande svarsinlägg här) och det är helt enkelt för ljuvligt sinnesrubbat för att inte kommentera.
Läs själva och förundras (om ni inte redan gjort det). Det är en ganska svårchiffrerad text men duon verkar framföra en hel del milt sagt kontroversiella åsikter.
Jag orkar inte ens gå in på vanvettet i deras idéer - det har säkert någon av de 500 som lämnat kommentarer gjort bättre. Däremot väcks mitt yrkesmässiga intresse av textens uppbyggnad. Den är oerhört ostrukturerad med uppluckrade associationer och märkliga metaforer på ett sätt som man bara brukar stöta på hos akut psykotiska personer. Då ingen av skribenterna vad jag vet tidigare visat tecken på allvarlig sinnessjukdom, kan jag inte låta bli att undra om texten tillkom under inverkan av någon centralstimulerande drog.

(Jo förresten, en sak måste jag få kommentera. "Kanske har vi helt missat det som halva Europa och hela Sydamerika insett: att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor. --- Ge oss latinsk frihet".
Eller så kräver långa latinska äktenskap en lagstiftning som försvårar skilsmässa och som gör kvinnan ekonomiskt beroende av mannen...)

Tjuvlyssnat

Konversation mellan två flickor i 20-årsåldern i närheten av Stureplan kl 16.20:

- Men du, ska du inte träffa den där killen igen?
- Neeeej, jag vet inte...
- Men vadå, han var väl trevlig?
- Jooo.. Fast lite..tafatt.
- Tafatt? Vadå, ville han leka kull, eller?

(Helt autentisk.)

LO-språk

På ekot imorse intervjuades en LO-ekonom med det lätt osannolika namnet Åsa-Pia Järliden Bergström om jobbskatteavdraget. Hon hävdade att det var en misslyckad och dyr åtgärd som förfelade sitt mål, nämligen att få fler i arbete (eller att få de som redan är i arbete att arbeta fler timmar). LO:s åsikt i frågan kommer väl knappast som en chock, men det intressanta var att Bergström konsekvent talade om skatteavdraget som ett bidrag. Ett tydligt tecken på hur LO betraktar skattepengarna som statens egendom att fritt förfoga över. Ett skatteavdrag är ju tvärtom ett sätt att låta pengarna stanna hos den som tjänat ihop dem - istället för att först dra dem i skatt och sedan lämna tillbaka dem i form av t.ex. bostadsbidrag.

Inlärd hjälplöshet

I kvällens avsnitt av SVT:s serie Singelmammor klagade en av de ingående mammorna över det bristande "systemet". Det som upprörde henne var hennes boendesituation, som onekligen verkar bekymmersam. Hon är ensamstående mor till en treårig pojke och bor sedan fyra månader i kappsäck hemma hos familj och vänner. Handläggaren på socialkontoret var tveksam till om hon hade rätt till förtur i lägenhetskön, men utfärdade ändå ett intyg för detta. Kvinnan sade bittert att det inte verkade finnas någon plats för henne, trots att hon bara gjort det som verkat bäst för hennes barn.
Vi talar om en person som, då det tog slut med barnets far, själv valde att med omedelbar verkan säga upp den lägenhet de då bodde i "för att det skulle kännas definitivt". Utan att att först försöka hitta någon annan bostad. Med ett treårigt barn. Hon förefaller vara en ung, frisk och stark kvinna utan uppenbara handikapp samt föräldrar och syskon i Stockholm. Ursäkta om jag inte gråter floder över det hårda systemet som inte omedelbart skakar fram en lägenhet med tillhörande skattesubventionerat bostadsbidrag.
Missförstå mig inte; jag tycker absolut att alla barn ska få ha en fast punkt i tillvaron. Jag ser bara ytterligare tecken på hur generationer invaggats i falsk tro på att de inte själva behöver ta ansvar eller tänka igenom sina beslut, eftersom pappa Staten alltid kan fixa allt.

Evolutionsteori

Jag har trampat 105 bitvis ganska besvärliga fjällkilometrar i raskt tempo utan tillstymmelse till skavsår - inte minsta lilla blåsa. Bytte när jag kom hem med en lättnadens suck ut mina femkilos Lundhagenkängor mot favoritballerinorna. Det tog fem minuter att få blödande skavsår på hälen. Jag har uppenbarligen backat ett steg i evolutionen och anpassat mig till ett liv i vildmarken..

Missriktad hjältedyrkan

Hörde i den pågående sammanfattningen av OS en sportjournalist berätta att Ara Abrahamian blivit hans hjälte eftersom Ara följt sitt hjärta och gjort det han visste var rätt. Ursäkta, men vi talar om en kille som när han inte får den fina guldfärgade medaljen kastar sin på golvet, stormar därifrån och surar i ett hörn i väntan på att någon ska säga förlåt. Oavsett hur korrumperat systemet är, är det inte en hjältes reaktion - snarare en bortskämd treåring.

Folkbildning

Tillbaka efter en lång semester och kastar mig full av entusiasm över höstens kurskataloger för att se vad jag ska välja att förkovra mig i. Inser att valet kommer att bli svårt mellan Scarfsknytning (Studieförbundet Vuxenskolan, 3 tim 425 kr) och Skapa ditt doftande schampo! (Studiefrämjandet, 2,5 tim 425 kr).