Det var ju det här med Italien..

Författaren Roberto Saviano lever ju som bekant under dödshot från den napolitanska maffian sedan han skrev boken "Gomorra". Det är ju skräckinjagande nog att kriminella kan härja så fritt att Saviano ser sig tvungen att gå i landsflykt. Ännu mer häpnadsväckande är dock inrikesminister Maronis uttalande: "Det är ingen bra idé att ge sig iväg. Vart ska han fly? Vill maffian ta hämnd, gör de det."
Ett uttalande från en av rättsstatens främsta representanter. Kan man ställa ett land under förmyndarskap?

Italiensk jämställdhet

Italiens regering har bestämt sig för att förbjuda gatuprostitution. Detta är enligt uppgift i den lovvärda avsikten att minska de sociala problemen för prostituerade och att försvåra för kriminella ligor att tjäna pengar på prostituerade. Kritiker har förstås påpekat att det bara gör att verksamheten går under jorden och att socialarbetare får svårare att få kontakt med de prostituerade. Det är en debatt som är svår och viktig, i Italien som här. Det som fångade mitt intresse var dock snarare Maria Carfagna, Italiens jämställdshetsminister, som ansvarar för lagen. Först blev jag positivt överraskad över att Italien faktiskt har en sådan, men sen insåg jag att det måste bero på EU-krav. Vad gör då Italien? Utser en f.d. toplessmodell och kalenderflicka. Det finns givetvis ingen anledning till att inte en nakenmodell skulle kunna brinna för jämställdhet och Carfagna har även en examen i juridik. Det skickar ändå ett tydligt budskap om vad makthavarna anser i frågan - i synnerhet som Berlusconi då Carfagna valdes in i parlamentet för hans parit Forza Italia, "skämtsamt" påstod att F.I tillämpar droit de seigneur, dvs godsherrens rätt till sexuellt umgänge med de underlydande. Smakfullt.

Italienska galenskaper

Jag har tidigare på den här bloggen suckat över den ofattbara paradoxen Italien. Ytterligare en gåtfull prisma i obegriplighetens rosettslipade juvel (blir alltid poetisk när jag är hungrig) är kvinnosynen. Närmare bestämt den syn som manifesteras i att även de mest seriösa debattprogram måste ha små kuttersmycken i paljetter som ålar omkring i bakgrunden, synbarligen utan någon uppgift annat än att få folk att inte byta kanal.
Tänk er motsvarigheten i SVT: K-G Bergström spänner ögonen i en svettig Anders Borg som precis fått frågan om han inte måste revidera sin positiva prognos gällande sysselsättningen med tanke på den senaste nedskrivningen av Tysklands BNP - och in valsar plötsligt två blondiner iförda bikinis och med ananas i håret som steppar, lämnar en ros och försvinner ut åt vänster.
Inte nog med att detta är så vansinnigt; det är dessutom enorm konkurrens om att få vara fröken Politisk Paljett. För närvarande pågår uttagningar för att få bli nummerflicka i programmet Striscia la Notizia. 5000 hoppfulla ska sållas ner till två och detta sker genom förnedrande grenar som att sjunga medan någon sprutar vatten på dem och att lapa mjölk från nappflaskor. (Bimbo betyder också litet barn på italienska.)

Jämställdsheten har ett par små myrsteg kvar, även i Europa..

Mi scusi, mi scusi signor

Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit annat än häpen över italiensk politik. Frågan är om inte de senaste månaderna slår alla rekord. Berlusconi är tillbaka, trots sina minst sagt märkliga uttalanden om finsk mat, vänsterkvinnor och romer. Nu är dessutom den gamle fascisten Alemanno Roms borgmästare och väljer att som första punkt på agendan sätta - nationalisering av Roms filmfestival. Inga dekadenta utländska filmstjärnor eller regissörer här inte!
Detta är ju förstås ingenting i jämförelse med pogromen mot romerna i Neapel. Historien är beklämmande välbekant; "Inget jobb? Dåligt med pengar? Bristande sociala insatser? Vi går och bränner upp lite romska/judiska/homosexuella kvarter!" Det allra mest upprörande i det här fallet är inte att en pöbel attackerar romer, utan att myndigheterna, istället för att försöka stoppa det som sker, piskar på det med massgripanden och deporteringar.
Italien har alltid, trots sina brister, varit mitt favoritresmål. Jag överväger nu allvarligt politisk bojkott.