Italiensk jämställdhet

Italiens regering har bestämt sig för att förbjuda gatuprostitution. Detta är enligt uppgift i den lovvärda avsikten att minska de sociala problemen för prostituerade och att försvåra för kriminella ligor att tjäna pengar på prostituerade. Kritiker har förstås påpekat att det bara gör att verksamheten går under jorden och att socialarbetare får svårare att få kontakt med de prostituerade. Det är en debatt som är svår och viktig, i Italien som här. Det som fångade mitt intresse var dock snarare Maria Carfagna, Italiens jämställdshetsminister, som ansvarar för lagen. Först blev jag positivt överraskad över att Italien faktiskt har en sådan, men sen insåg jag att det måste bero på EU-krav. Vad gör då Italien? Utser en f.d. toplessmodell och kalenderflicka. Det finns givetvis ingen anledning till att inte en nakenmodell skulle kunna brinna för jämställdhet och Carfagna har även en examen i juridik. Det skickar ändå ett tydligt budskap om vad makthavarna anser i frågan - i synnerhet som Berlusconi då Carfagna valdes in i parlamentet för hans parit Forza Italia, "skämtsamt" påstod att F.I tillämpar droit de seigneur, dvs godsherrens rätt till sexuellt umgänge med de underlydande. Smakfullt.

Mi scusi, mi scusi signor

Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit annat än häpen över italiensk politik. Frågan är om inte de senaste månaderna slår alla rekord. Berlusconi är tillbaka, trots sina minst sagt märkliga uttalanden om finsk mat, vänsterkvinnor och romer. Nu är dessutom den gamle fascisten Alemanno Roms borgmästare och väljer att som första punkt på agendan sätta - nationalisering av Roms filmfestival. Inga dekadenta utländska filmstjärnor eller regissörer här inte!
Detta är ju förstås ingenting i jämförelse med pogromen mot romerna i Neapel. Historien är beklämmande välbekant; "Inget jobb? Dåligt med pengar? Bristande sociala insatser? Vi går och bränner upp lite romska/judiska/homosexuella kvarter!" Det allra mest upprörande i det här fallet är inte att en pöbel attackerar romer, utan att myndigheterna, istället för att försöka stoppa det som sker, piskar på det med massgripanden och deporteringar.
Italien har alltid, trots sina brister, varit mitt favoritresmål. Jag överväger nu allvarligt politisk bojkott.