She's back!

På allmän begäran (min man, min mamma och någon förtjusande anonym person - antagligen mamma, det med) har jag beslutat mig för att försöka hala mig upp ur letargins träsk och åter sprida galla och ogrundade åsikter omkring mig.
Jag börjar med att kavla upp ärmarna och slå in en vidöppen dörr: Är det här med upphandlingar av offentlig vård verkligen en sådan lysande idé? Missförstå mig inte, jag är helt för att man släpper in fler vårdgivare; landstinget behöver all konkurrens som kan fås. Däremot är upphandlingsprocessen i sig ett problem, eftersom den är så snårig, tidskrävande och dyr. Detta ställer till det för mindre aktörer, som kanske lägger sitt första anbud. Dessutom måste man för att ha någon utsikt att vinna ett avtal kunna sätta ett så lågt pris att man få räkna med initiala förluster. Det krävs ett stort bolag med rejält med kapital i ryggen för att ta en sådan risk.
Resultatet blir att man istället för landstingskolossen får tre-fyra något mindre kolosser - som dessutom har betydligt strängare vinstkrav. Följden blir i värsta fall fortsatt stela strukturer med mindre resurser. Inte direkt idealutfallet. Istället borde man öppna för fler personaldrivna avknoppningar. På det viset får man vårdgivare som för all del kan gilla att plocka ut vinster från sitt arbete - vem gör inte det - men som framför allt drivs av en vilja att göra sitt jobb bättre, effektivare och roligare för samtliga inblandade.