onsdag 18 mars 2009

Moment 22

PÅ Ekot idag rapporteras om en asylsökande man från Afghanistan som står inför rätta tillsammans med sin arbetsgivare. Han kom till Sverige 2003 och började 2004 i väntan på besked om uppehållstillstånd praktisera och därefter arbeta. Han har sedan dess fått avslag på sin ansökan och överklagat. Ärendet är fortfarande inte avgjort. Under tiden har mannen hela tiden fortsatt att arbeta och betala skatt. Något som betraktas som brottsligt, eftersom han inte har haft arbetstillstånd.
Hur är vårt samhälle organiserat egentligen? Om man har bestämt sig för att ingen får jobba utan arbetstillstånd, får man väl åtminstone se till att frågan om uppehållstillstånd inte tar sex år att avgöra!
Anta att mannen laglydigt suttit på sina händer tills han fått sitt uppehållstillstånd. Hur pass arbetsför skulle han vara efter åratal av påtvingad overksamhet i någon SFI-lokal? Sannolikheten är ju betydligt större att han skulle ha hunnit dra på sig depressivitet, värkproblematik och kanske ett lättare missbruk på det och kosta åtskilliga miljoner i vård, rehabilitering och sjukersättning.

Inga kommentarer: