söndag 8 mars 2009

Tragedi i tre akter

Har varit på snösemester en vecka, annars skulle jag givetvis ha kastat mig in i debatten om den dråpmisstänkta läkaren. Nu kommer jag ju sent in, som vanligt, men kan inte hålla mig ifrån det. Jag hoppas verkligen att det finns information som åklagaren inte har släppt ännu, annars måste man allvarligt ifrågasätta hennes drivkrafter i det här. Om de uppgifter som kommit fram i övrigt stämmer, ser det alltså ut så här:
En flicka föds tre månader för tidigt, i vecka 25. Hon får allvarliga skador beroende på syrebrist, vilket är vad man kan förvänta sig i sådana här fall. Hon behöver vård på intensiven, i respirator, dygnet runt, från första dagen. Under vården får hon ett dropp med felaktig salthalt. Dagen efter konstateras en dubbelsidig hjärnblödning. Blödningen kan vara utlöst av droppet, men är också något som i hög grad drabbar barn som är så tidigt födda. Sjukhuset gör en Lex Maria-anmälan och utredningen visar att sjukhuset måste ändra sina rutiner. Ett par månader senare visar en magnetröntgen allvarliga hjärnskador. Ett läkarteam bedömer gemensamt att flickans liv inte går att rädda och man beslutar därför att avbryta de livsuppehållande åtgärderna - ett tungt, men på inget sätt ovanligt beslut. Flickans respirator stängs av och för att hon inte ska behöva uppleva kvävningskänslor och ångest, ger en överläkare henne lugnande och smärtstillande. Denna läkare är nu häktad, misstänkt för dråp.

Historien är en tragedi från början till slut, men tragedin blir inte mindre av att vi tappar all förmåga till rationellt tänkande. Hur kan det vara dråp att skona ett barn från ångest och smärta i dödsögonblicket? Hur kan man överhuvudtaget bli anklagad för dråp på ett barn vars liv ett antal läkare redan konstaterat inte går att rädda?
Det handlar om ett barn vars liv för bara fem år sedan inte ens hade blivit så här långt. Det är ett stort etiskt problem i sig att våra möjligheter att akut rädda ett liv är större än våra möjligheter att rädda denne någon till ett meningsfullt liv - något som gäller både barn och vuxna. Givetvis måste man komma fram till tydliga förhållningsregler i alla dessa svåra gränsfall. Men det kan aldrig, aldrig vara fel att lindra någons lidande i samband med ett oundvikligt dödsfall. Man undrar om åklagaren och de kolleger som skyndar sig att kritisera den inblandade läkaren skulle ansett det mer korrekt och etiskt och flickan fått ligga och kippa efter andan ett par timmar innan hon dog?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Sjukt sjukt sjukt är vad det är. Släpp kvinnan och ge henne en offentlig ursäkt samt ett rejält skadestånd är min åsikt. Åklagaren och rättsläkaren bör få en reprimand för sin del i det hela.

Anonym sa...

Tragiskt, och tragiskt för alla dom vars barn behöver läkare som törs ta beslut. Tragiskt för barnets föräldrar vilka kanske tror att utgången kunna blivit annorlunda.Tragiskt för läkaren vilken förhoppningsvis är den potenat som antydits och därvidlag lär få någon form av upprättelse. Och såsom tidigar sagts, om inte ytterligare ej redovisade omständigheter finns, tragiskt att en åklagare i samhällets tjänst mifförstått sin uppgift så katastrofalt. Men mest tragiskt för föräldraran och övriga anhöriga som besöker barnets grav, och numera också kanske med ett tvivel. Tragiskt.....

B-O Gavne, Vasteras sa...

HUR KAN MAN, frågar denn-a/-e …SKITIGT anonyme bloggskrivaren här ovan, signaturen ”Your favourite shrink”, bli anklagad för dråp på ett barn vars liv ett antal läkare har konstaterat inte går att rädda? –Ja, ”Your favourite shrink” svarar ju egentligen själv på frågan, längre ner i texten: ”Givetvis måste man komma fram till tydliga förhållningsregler i alla dessa svåra gränsfall” .
MED TILLÄGGET, naturligtvis som vi svenska folk bekänner oss till demokrati och rättsstatstänkande: Att sådana förhållningsregler grundas på svensk lag.

Att den nu brottsmisstänkta läkaren jobbade med barnet, minst en hel del UTANFÖR vad –svensk- lag stadgar. Å så handlar ju ärendet inte bara om, som ”Your favourite shrink” skriver: Ett antal läkare har konstaterat att ett lite barn inte går att rädda? Att barnet behövde –medvetet- ligga och kippa efter andan ett par timmar innan hon dog?
-Det handlar om att barnet, som den berörda allmänna åklagaren, och berörd domstol. Och professor Barbro Beck-Friis, läkaren Christina Doctare. Kan starkt tänka sig, medikamentades till att dö. Å så då alltså att sånt har vi svenska folk inte …hitintills tillåtit.

-Och där har vi så att säga pudelns kärna: att läkarna har stora utrymmen för att, svensk lagordning lagt, lägga sådan ordning som de själva tycker för stunden.
Inte minst som våra (landstings-) politiker är för …ja rent obegåvade för att förstå hur sjukhusfolket kan härja i sin vårdverksamhet.
..fick jag ju erfara då jag för ett år sedan blev hjärt by-pass behandlad. –Jo visst! STORT tack Ni all berörda sjukvårdspersonal för att jag nu kan sitta här och skriva. Och visst uppträdde Ni alla mycket omsorgsfullt och vänligt mot mig. … men visst blev jag också, i grund och botten behandlad som ett bara ett ämne för inkomstens förvärvande. Med inslag som, har, en viss beröring till laga brott.

Anonym sa...

Till B-O:

Om man har ett så offentligt yrke som psykiatriker, så är det inte läge att skriva ut sitt namn på en blogg om man ska kunna skriva vad man vill på sin blogg, så jag förstår helt "Your favourite shrink"s hållning.

Vad det gäller själva ämnet, så är det inte rimligt att förlänga lidande, och förutsatt att smärtlindrande (morfin och tiopental) har givits i en rimlig dos (vilket utredningen får visa) så är det inte dråp. Att lindra lidande kan aldrig vara ett brott! Det hade varit lämpligt att socialministern hade vågat ta i ämnet när SMER skickade att utkast på hur dethär ska hanteras,men det vågade han inte: Kristendomen tillät inte att man kan se att livet är mer än brist på död. Livet är inget självändåmål, iallafall inte i min värld.

MVH
Vårdarbetare med IVA-erfarenhet

B-O Gavne, Vasteras sa...

-Å VA´FÖ INTE!!! skall man kunna diskutera en psykiatrikers person? Som …ännu en …ANONYM, signaturen ”p” här ovan hävdar .
Jo kanske, för att psykiatrin, också kan köra bluffar, till att få bedrövade människor att komma ifrån bedrövelsen. –Men å andra sidan är det ju väldigt viktigt att kunna ha kontroll på psykiatriverksamheten.

..vet ju inte minst jag, som jag ju för, några decennier sedan var föremål för sånt. –OCH DÄR MAN REJÄLT LEKTE MED MIG!! ..ja kanske, att framlidne professorn där i Göteborg inte visste bättre. Att man bara inte kunde förstå hur, enkel och naturlig min grej var.

-Men hur skall vi då komma åt sådana här dumheter om vi tillåter sjukvårdsvärlden att leva sitt eget liv. Som nu här brottsutredningen av barnläkaren kritiseras.
Det är inte rimligt att förlänga lidande, skriver signaturen P, med att lindra lidande aldrig kan vara ett brott. …det skulle ju faktiskt också människor i ekonomisk knipa kunna säga till försäkringskassan, till arbetsförmedlingen, till socialnämnd, då sådant beklagar att man inte kan hjälpa människan i –ekonomisk- knipan, på grund av, som man säger, ”som reglerna är skrivna”. Och ekonomisk knipa kan också, helt naturligt, leda till fullständig död.

===
Det där som P också skriver: Kristendomen tillät inte att man
–kristdemokrat partist- kan se, att livet är, mer än, brist på död. Livet är inget självändamål, iallafall inte i min (P:s) värld. ..har jag inte lyckats att förstå.

J sa...

B-O,
Jag märker att du väldigt engagerad i den här frågan. Bra! Det är en mycket viktig fråga som behöver diskuteras. Tyvärr är det lite svårt att följa ditt resonemang, men det framgår att du är upprörd på sjukvården gällande många saker. På vilket sätt begicks lagbrott i samband med din bypass?
Den här frågan handlar ju om en döende flicka som fick lindring sina sista timmar och jag förstår fortfarande inte riktigt varför du tycker att det var fel.
Jag har valt att vara anonym på min blogg för att kunna uttrycka mig fritt - också med tanke på mina patienter, som jag ibland refererar till. Jag är ingen offentlig person, ingen myndighet och har ingen beslutsfattande ställning i sådana här frågor.

Hans,
Helt riktigt, den ojämförligt största tragedin är givetvis den som drabbat de stackars föräldrarna.

Anonym sa...

Well

Anledningen att man inte försöker rädda detta liv var väl att barnet var hjärndött?

Om barnet är hjärndött så finns det väl inget medvetande kvar som kan registrera smärtan så då behöver man väl
inte ge ngn dödande dos av ngt?

Stäng bara av respiratorn och låt “naturen” ha sin gång.

Antingen låter man “naturen” ha sin gång eller så tillåter man aktiv dödshjälp. Eftersom lagen inte tillåter aktiv dödshjälp så anser jag det solklart att läkaren gjort fel.

Ändra lagen till att under vissa omständigheter tillåta aktiv dödshjälp eller låt naturen ha sin gång. Vi kan inte ha ngt lustigt mitt i mellan.

Franciskus sa...

Håller med Hans! För övrigt har Christina Doctare förlorat en röst i det kommande EU-valet - min. Timingen för hennes synpunkter var perfekt: en kvinnlig läkare sitter häktad på den internationella kvinnodagen.

J sa...

Judge Dredd,
Flickan var inte konstaterat hjärndöd. Hjärndöd innebär att alla högre funktioner är utslagna och att man inte kan registera sinnesintryck. Barnet bedömdes, såvitt jag förstår, "bara" som gravt handikappat utan möjlighet till ett medvetet liv utanför respiratorn. Det betyder inte att hon inte kunde känna smärta eller ångest - som ju är fysiologiska processer.
Dessutom; om vi i alla lägen skulle hänvisa till att "naturen har sin gång", skulle vi aldrig lägga ett barn fött i v 25 i respirator. Eller en vuxen med hjärtinfarkt, för den delen. Vi måste få hjälpa naturen på traven, både när det gäller livräddande och lindrande åtgärder.