Skandinavism

Är oväntat och oförfalskat lycklig över So you think you can dance - Scandinavia. Programidén är väl rimligt underhållande i sig; är man dansanalfabet som jag så är det ju roligt och imponerande att se så många duktiga dansare. Det som får mig att klappa händerna av lycka är dock att programmet bygger på att dansare, koreografer och jury från de skandinaviska länderna ska förstå varandra, utan att hemfalla till engelska. Vi i hemmasoffan får fuskhjälp med textning av danskar och norrmän men deltagarna får klara sig så gott de kan. Det är nästan rörande att se de svenska tävlande kämpa för att förstå om de fått rosor eller nergörande kritik av den danske domaren...
Jag har länge hojtat om att det är skandal att vi yngre skandinaver förstår varandra så dåligt (något som visserligen till stor del beror på att danskarna envisas med att stoppa in fler och fler potatisar i munnen) och ser nu med förtröstan fram mot en tid där svenska skolbarn läser Ibsen och Holberg i original och där man slipper ha en nervös knut i magen när den köpenhamnska servitrisen försöker berätta hur mycket notan gick på...