För ett tag sedan nämnde jag att jag höll på med Susanne Bröggers "Fräls oss ifrån kärleken" och uttryckte ett visst positivt intresse. Var snälla och glöm det. Jag har äntligen tragglat mig igenom hela boken och blev så arg att jag fick överdosera på min astmasprej.
Jag klarade att le milt överseende åt hennes frekventa citat av antipsykiatrer och hennes vana att sätta psykiatriska "patienter" inom citationstecken men när hon på fullt allvar hävdar att kvinnoförtrycket inte kan brytas förrän incestförbudet upphävs ( i synnerhet det mellan mor och son) - då saknar till och med jag ord. Hon avslöjar i ett annat kapitel att en av hennes sexuella fantasier handlar om "älskog med en präktig, imaginär son".
Hur i himlens namn har denna kvinna kunnat bli en ikon för kvinnofrigörelsen?? Okej att man måste få begå ungdomssynder men hur kan detta bisarra feltramp ha tigits ihjäl så totalt? Måste säga att min nyligen väckta respekt inför och nyfikenhet på den feministiska rörelsen håller på att dö kvävningsdöden...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar