Fräls oss ifrån Susanne

För ett tag sedan nämnde jag att jag höll på med Susanne Bröggers "Fräls oss ifrån kärleken" och uttryckte ett visst positivt intresse. Var snälla och glöm det. Jag har äntligen tragglat mig igenom hela boken och blev så arg att jag fick överdosera på min astmasprej.

Jag klarade att le milt överseende åt hennes frekventa citat av antipsykiatrer och hennes vana att sätta psykiatriska "patienter" inom citationstecken men när hon på fullt allvar hävdar att kvinnoförtrycket inte kan brytas förrän incestförbudet upphävs ( i synnerhet det mellan mor och son) - då saknar till och med jag ord. Hon avslöjar i ett annat kapitel att en av hennes sexuella fantasier handlar om "älskog med en präktig, imaginär son".

Hur i himlens namn har denna kvinna kunnat bli en ikon för kvinnofrigörelsen?? Okej att man måste få begå ungdomssynder men hur kan detta bisarra feltramp ha tigits ihjäl så totalt? Måste säga att min nyligen väckta respekt inför och nyfikenhet på den feministiska rörelsen håller på att dö kvävningsdöden...

Å-å-å tjejer

Vår informella lilla bokcirkel fick ett feministiskt ryck och jag håller därför på med Susanne Broggers kultbok Fräls oss ifrån kärleken från 1973. Det är en intressant och ganska ovan upplevelse; jag kastas mellan att himla med ögonen över alla död-åt-kärnfamiljen- argument (bl.a. med hänvisning till amerikanska studier som visar att endast 18% av alla par är lämpliga som föräldrar) och att frusta instämmande och lite lagom indignerat till välformulerade beskrivningar av könsfällor eller skarp kritik av den konsumtionshets som framför allt drabbar ekonomiskt utsatta. För oss i en lite yngre generation är det upplysande att förstå varifrån personer som Tiina "man kan inte vara gift och feminist" Rosenberg kommer.

En del av udden i Broggers mest svidande argument förtas dock av att hon nuförtiden lever i ett enligt egen utsago oförskämt lyckligt äktenskap...