Svartvitt

Jag är oerhört trött på att höra Barack Obama omnämnas som "USA:s förste svarte president". Han har en svart far och en vit mor och skulle således precis lika gärna kunna kallas för "USA:s 44:e vite president". Driften att klassificera folk som "vita" enbart om de har hundra procent vita anfäder och "svarta" om någon svart varit inblandad någonstans i historisk tid, påminner obehagligt mycket om det nazistiska sättet att dela in folk i kvartsjudar, åttondelsjudar osv.
Det stora problemet är ju förstås att det fortfarande betraktas som relevant med rastillhörighet i sådana här sammanhang, men det lär vi väl inte lösa den här veckan. Jag upphör dock inte att förvånas över europeiska journalisters beredvillighet att dras med i den amerikanska fascinationen inför rasfrågan. Inte är svart/vit en stor fråga för oss? Vi brottas ju snarare med invandrades svårigheter, oavsett ursprung (så mycket mer jämlikt..). Jag hoppas innerligt att vi aldrig behöver höra talas om en persons död som en "förlust för det svarta samhället" (the black community), vilket jag hört flera gånger i amerikanska sammanhang.

Team Obama

Jag har känt mig kluven inför det amerikanska presidentvalet (sån tur att jag inte behöver rösta!). Obama verkar ju tilltalande - bildad, kultiverad, pro-choice osv men framhärdar tyvärr i sin protektionism. McCain dras ju med sitt motstånd mot aborter och homosexuella äktenskap men är positiv till frihandel och har tidigare röstat förvånansvärt progressivt gällande miljöfrågor och stamcellsforskning.
Knuten löstes dock av min man som påpekade att man ju till varje pris vill undvika att befinna sig ett hjärtslag från Sarah Palin.