Apoplexivarning

Jag har nu sett färdigt dokumentären Inte som min syster som jag skrev om igår och är därför i den för mig rätt unika situationen att jag saknar ord. Istället är jag så arg att jag bara fräser lösryckta obegripliga ljud. Visst, det ges upplyftande exempel på personer som utvecklas och kan ifrågasätta de gällande värderingarna och framförallt exempellöst mod från en ensam tonåring. Det överskuggande intrycket är ändå ett korkat, brutalt och sjaskigt kvinnoförtryck av gargantueska proportioner. (Börjar så sakteliga hitta ord igen.)
Se den, upprörs och agitera! Syriens ambassaden ligger på Vendevägen i Danderyd, om ni har vägarna förbi..
(För det måste väl vara den ambassaden som gäller? Har skamligt svårt att lära mig det här med Syrien/syrier/syrianer/assyrier. Fast syrianer är kristna, väl?)

2000-talet calling

Tittade på den oerhört intressanta dokumentären Inte som min syster om en libanesisk trettonårig flicka som kämpar för att inte bli bortgift som sin syster. Utan att blinka vittnar hon och hennes familj om övergrepp och misshandel som hon utsatts för i försök att tvinga henne att ändra sig. En farbror avslöjar i en mening sin minst sagt medeltida livssyn: "Om du tar de riktiga araberna, de som bor i öknen, så har de en ganska konservativ syn på kvinnor. Där är kvinnor nämligen så dyra, medan de här har blivit lika billiga som potatis."
Observera att det är "de riktiga araberna" som har en konservativ kvinnosyn. Inte han som precis avslöjat att han inte räknar kvinnor till "de riktiga araberna".