Kroppskännedom, någon?

Så många frågor.

Handicapped people make handicapped faces

Var på Anna Järvinen på Parkteatern ikväll. Det blev snabbt mycket, mycket trångt - vilket det ju brukar bli på Parkteatern. Strax innan konserten skulle börja dök en ytterst frustrerad sjuttonåring upp med mamma i släptåg. Tjejen var så otroligt pubbigt irriterad på sin mamma och tyckte uppenbarligen att det var hennes fel att att de inte skulle få någon bra plats. Hon spottade och fnös åt alla mammans försiktiga små förslag och fräste slutligen (med klar och förorättad röst): "Men om alla handikappade vill att allt ska vara så jämlikt hela tiden kan de väl inte kräva att få sitta längst fram i såna där jävla fåtöljer!"

Rullstolar, eller?

Chix

Stötte på en ljuvlig flock med sextonåriga flickor på tunnelbanan; komplett med uppruggat hår och små handväskor. De kvittrade som vanligt i en frekvens som ingen över trettio kan uppfatta (som hundvisselpipor, ungefär) men jag lyckades ändå förstå att några av dem inte kände varandra sedan tidigare. De presenterades ordentligt och istället för att helt medelålders skaka hand, så kramades de. Tror jag ska prova den taktiken vid första bästa tillfälle - om inte annat så är det nyttig exponeringsträning för oss socialt hämmade!