Mejl om Förintelsen

Det cirkulerar just nu ett mejl som innehåller dokumentära bilder från nazistiska koncentrationsläger. Bilderna togs av de allierade på uppmaning av USA:s president Eisenhower, som ska ha motiverat det med att "någon idiot förr eller senare kommer att säga att det här aldrig inträffat". Sorgligt sannspådd, alltså, och mejlet har ett angeläget budskap. Tyvärr är bildtexten inte lika oproblematisk. Förutom att översättningen är slarvig och bitvis nästan obegriplig, påstås även att Storbritannien nu strukit Förintelsen ur skolornas historieböcker för att inte stöta sig med landets muslimska befolkning "som hävdar att Förintelsen inte ägt rum". Detta är ju uppenbart idiotiskt och heller inte sant. Undervisning om de tyska koncentrationslägren är obligatorisk i den brittiska skolplanen.
I dessa tider av Förintelseförnekelse och allt högljuddare antisemitism är det verkligen viktigt att påminna om den tragiska historien. För att inte tappa i trovärdighet (eller anständighet), är det också oerhört viktigt att inte beblanda sig med antimuslimska fördomar.

Ingen nation en ö

Frankrikes regering har nu lovat ett generöst lån till den inhemska bilindustrin. President Sarkozy passade på att uppmana företagen att lägga ner sina fabriker i Östeuropa, för att istället flytta produktionen till Frankrike för att skapa franska arbetstillfällen.
Hur kan statsöverhuvuden och regeringar vara så komplett historielösa och blinda för långsiktiga konsekvenser? Det här är en exakt upprepning av vad som hände i Europa på 30-talet, med depression, arbetslöshet och panikslagna politiker som försökte inbilla sig att just deras land kunde räddas genom isolationism. Facit behöver jag väl knappast påminna om.
Världsekonomin har - tack och lov - bara blivit alltmer gränslös och gemensam. Nu fattas det bara att vi äntligen inser konsekvensen av detta; nämligen att vi också måste planera och agera gemensamt. Det finns ingen unik "svensk" ekonomi, som upphör vid landets gränser och kan regleras genom svensk lagstiftning. Våra företagsfjärilar skapar orkaner i djungler på andra sidan jorden - och tvärtom.

Äntligen!

Var på Hermans ekohandel häromdagen. Det är en matbutik med i princip fullt sortiment, där man inte ens nöjt sig med att bara ta in kravmärkt eller så. Nejdå, enligt företagsidén tar man ansvar för att samtliga varor ska vara de som är de mest klimatvänliga just då, när alla faktorer som transporter etc vägs in. Dessutom undviker man E-nummer i möjligaste mån. Det låter ju nästan för bra för att vara sant. Äntligen slipper man själv försöka räkna ut om det är bättre med kravmärkta spanska tomater eller växthusodlade svenska, eller räkna e-nummer på brödet.
Gå dit så ofta du har möjlighet och stötta denna fantastiska idé. Det känns extra angeläget nu när Arla redan rapporterar en störtdykning i försäljningen av ekologiska mejeriprodukter, som ändå bara är ett par kronor dyrare än de vanliga varianterna.

Kär i Skatteverket

Fick en F-skatteuträkning som jag inte förstod. Ringde den namngivna handläggaren på Skattekontoret i Luleå, helt inställd på att försvinna i någon växel. Döm om min förvåning när handläggaren svarar på första signalen, omedelbart plockar fram mitt ärende och vänligt och pedagogiskt förklarar uträkningen. Dessutom har man tidigare svarat på mina mejlade frågor inom 24 timmar.
Jag drar omedelbart tillbaka mina tidigare sura påhopp på Skatteverket och hävdar motsatsen!

Fel kommun

Angående de obegripligt korkade och motbjudande uttalandena från några poliser i Malmö: Så tråkigt att de spär på fördomar ytterligare - jag hade hoppats att någon gång bli motbevisad i min övertygelse att folk från Vellinge är inskränkta och obehagliga.
Vem har egentligen "hannat i fel kommeun"?

(Och, igen: Hur kan en kommun tillåtas att säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn?)

Jag tror vi behöver en paus, faktiskt

Ligger lite efter i min samtidslitteratur, så jag har precis avslutat Jon Jefferson Klingbergs "Jag tror vi behöver prata faktiskt". Boken handlar om året efter hans skilsmässa efter tolv års äktenskap. Jag kan respektera behovet att bearbeta något så traumatiskt i text och JJK:s envishet att framställa sig själv i all sin ömkliga mänsklighet väcker viss sympati. Men ändå. Vad jag förstår är åtminstone de flesta karaktärer tagna ur verkligheten, många så lite förklädda att t.o.m. jag som inte har någon som helst koll på den delen av Kultursverige utan svårighet kan identifiera dem. Förutom exfruns otrohet, diktatoriska drag och tablettbehandlade depression, outas också kärleksaffärer och missbruk hos bipersoner. För att göra JJK rättvisa tar han också upp många av exfruns goda sidor, men hans oförmåga att se sig själv som något annat än ett oskyldigt offer är ganska provocerande. Hur kan man i ena stunden beskriva hur många år ens äktenskap varit på uppehällningen (och hur passionerat förälskad man blivit i en annan kvinna året före skilsmässan), för att några rader senare beklaga sig över att man blivit så grymt "dumpad". Uppenbarligen hade exfrun lite mer mod och initiativförmåga som tog tag i det.
Slutligen måste jag återigen ge mig på en vidöppen dörr (det verkar vara ett sådant år i år): Är vi inte liiiite trötta på hänsynslöst självutlämnande böcker - som i första hand lämnar ut andra personer?

Rädda barnen #3

En elev hittade metallbitar i skolmaten. Personligen måste jag säga att jag har större förståelse för att sådant kan hända av misstag, än att skolorna har mage att servera Chicky bits och kalla det lunch...