Ikväll är det dags igen för vår lilla bokklubb och den här gången har vi läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Jag har länge dragit mig för att läsa den eftersom jag fått för mig att den skulle vara ett vältrande i sorglig uppväxt med alkoholiserad arbetarpappa som sugs ut av profiten och sen kastas på soptippen. Till min förvåning upptäckte jag en ömsint och vanvettigt lojal skildring av en trasig förälder som dottern ändå uppfattar som bäst i världen. Även om det hela tiden kliade i mig att ringa Soc (en yrkesskada), framställer hon ändå sin barndom som rik och till stora delar lycklig. Dessutom är det en intressant tidsskildring.
Jag satt och förundrades över hur en mamma kan lämna sin dotter hos en så uppenbart dysfunktionell pappa - och insåg sedan att jag knappt hade höjt ett ögonbryn om rollerna varit omvända. Varför skulle en pappa skulle bry sig mindre om hur hans dotter har det? (Eller en mamma mer, för den delen) Nyttiga insikter om hur mycket på ytan ens jämställdhet ändå sitter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar