Visar inlägg med etikett social kompetens. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett social kompetens. Visa alla inlägg

torsdag 19 juni 2008

Teoretisk kompetens

Jag deltog för en tid sedan i en diskussion om läkarkårens framtid och drev hårt min tes om att vi allt mer förvandlas till hantverkare som gör de handgrepp vi lärt oss men saknar teoretisk underbyggnad och förmåga till kritiskt ifrågasättande. En annan deltagare höll med och lanserade idén om att återinföra betyg på läkarlinjen. (Det finns alltså bara G/IG, för er som levde i tron om något annat) Detta skulle innebära ett ökat fokus på teoretisk inlärning och vikten av goda faktakunskaper som grund för ens kliniska arbete. Det dröjde ungefär två millisekunder innan motargumentet "Jamen hur betygsätter man empati och social kompetens, då?" kom upp. Suck. Missförstå mig inte, givetvis är det önskvärda egenskaper hos den person du eventuellt ska lägga ditt liv i händerna på. Jag vill ändå citera dr House: "Vad föredrar du - en medkännande doktor som håller din hand medan du dör eller en otrevlig jävel som räddar livet på dig?"
En väninna till mig påpekade också den enkla sanningen att empati och social kompetens inte är något man lär sig i undervisningen, utan egenskaper man har. Skolan bör väl helst inte betygssätta ens personlighet, utan de resultat man presterar. Sedan är det väl upp till framtida arbetsgivare att bedöma nivån av social kompetens - något som brukar vara rätt enkelt efter tio minuters samtal.

tisdag 13 maj 2008

Vad säger fru Ribbing?

Jag skulle idag äta lunch med några bekanta från den kurs vi går. Plötsligt dyker en person upp som jag sett någon gång tidigare, men aldrig pratat med och inte kan namnet på. Hon har ett block och en del papper i handen som hon, utan att presentera sig, ber att få lägga i min väska. "Min är så full." Jag blir så paff att jag bara håller fram min väska för att visa att den också är full (och, by the way, min), varpå hon glatt knölar ner sina papper utan att hejdas av att hon då har sönder mina som redan ligger där. Därpå tågar hon iväg. När jag efter lunch får tag på henne och lämnar tillbaka hennes saker, ser hon först bara förvirrat på mig och tar sedan papprena med ett glatt "tack" och försvinner.

Ännu en människa vars huvud man skulle vilja titta in i..