Visar inlägg med etikett våldtäkt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett våldtäkt. Visa alla inlägg

fredag 4 juli 2008

Scener från mitt kvarter #1

Jag var igårkväll vid halvelva-tiden på väg hem på Floragatan. Jag mötte då två herrar i sextioårsåldern, som uppenbarligen hade tagit en drajja eller tre. En av dem flyttade sig artigt för att jag skulle komma fram, varpå jag givetvis sa tack. Han replikerar då - med ett vänligt om än lite slirigt leende - "Vi ska inte våldta dig, vi är gentlemen."

Förlåt?

I min avgrundshäpnad fick jag inte fram något annat än "Det känns ju skönt att veta.", när jag givetvis borde ha sagt "Vad bra, då slipper jag knäa dig i skrevet.".
Hade jag varit en aning mer feministanstruken hade jag kunnat skriva en ganska lång rant om hur sådana yttranden - sagda i något slags flirtavsikt, hur galet det än kan verka - bygger på det underförstådda faktumet att han mycket väl skulle kunna våldta mig, men väljer att avstå på grund av sitt goda hjärta. Jag är tillräckligt fantasilös för att ganska obekymrat promenera hem även sent på kvällarna och jag är inte tacksam över att någon farbror försöker intala mig att jag egentligen borde vara rädd.

(Det blev visst en ganska lång rant. Bokcirkeln sätter sina spår, uppenbarligen.)

fredag 9 maj 2008

Replik

Mitt inlägg om ansvar vid våldtäkt finns idag (i förkortad och nedtonad form) i DN.

tisdag 6 maj 2008

Ansvar vid våldtäkt

Gräver febrilt efter Bricanylen i väskan efter att ha läst Lars Engströms insändare i dagens DN. Han hävdar att Amnestys enkät om synen på ansvar vid våldtäkt var felformulerad. De svarande som hävdade att våldtäktsoffret hade ansvar för det skedda ska ha avsett offrets "eget moraliska ansvar för sitt riskabla beteende", inte ansvar i juridisk mening (som om någon skulle drömma om att offret hade straffrättsligt ansvar för våldtäkten).
Exakt vilket riskabelt beteende tänker Engström på? Att dricka alkohol? Att ha kort kjol? Att vara ute på kvällen? Att vara kvinna? (Enkäten nämner för övrigt inte manliga våldtäktsoffer, så vi får väl anta att de inte finns.) Det vore intressant att höra vad Engström anser är "lagom" riskbeteende, så att offret inte har eget moraliskt ansvar.
Jag blir så fruktansvärt frusterad över att sådana unkna uppfattningar fortfarande florerar. Inget våldtäktsoffer har eget moraliskt ansvar, oavsett kön, ålder eller grad av berusning. Sedan vore det givetvis önskvärt att alla lärde sig att ta uppskatta sig själva tillräckligt mycket för att inte medvetet sätta sig i riskfyllda situationer, men det är en annan fråga.

(Är det möjligen den här Lars Engström som skrivit inlägget? Passande boktitel, isåfall.)