Solen går upp i öst?

Såg en japansk dokumentär från Kina på SVT. Fnissade glatt åt miljardärerna som byggde miniversioner av Versailles (bara 1000 kvm) och gav sig själva bilar för 6,6 miljoner i födelsedagspresent. Skrattet fastnade dock i halsen när programmet sedan följde ett ungt mongoliskt par som slet livet ur sig i Tianjin för att försörja familjen hemma. Kameran följde med när de åkte på sitt årliga besök till hembyn, där den åldrade och slitne farfadern med ansiktet bortvänt lovade att det gick så bra att ta hand om deras son (som f.ö. fått armen avsliten av ett transportband, nämnde jag det?). Farmodern fick akut yrsel och fruktansvärt högt blodtryck men vägrade åka till sjukhus med motiveringen att alla pengar måste sparas till barnbarnets operation. Inzoomning på sonens ansikte när föräldrarna åkte iväg med bussen igen i väntan på nästa nyår..
Jag grät hysteriskt och helt poänglöst. Vad kan man göra för att förändra sånt här? Kina som ändå ska föreställa något slags kommunistisk kapitalistisk stat borde väl åtminstone kunna lägga några OS-miljarder på subventionerad barnsjukvård?

Teoretisk kompetens

Jag deltog för en tid sedan i en diskussion om läkarkårens framtid och drev hårt min tes om att vi allt mer förvandlas till hantverkare som gör de handgrepp vi lärt oss men saknar teoretisk underbyggnad och förmåga till kritiskt ifrågasättande. En annan deltagare höll med och lanserade idén om att återinföra betyg på läkarlinjen. (Det finns alltså bara G/IG, för er som levde i tron om något annat) Detta skulle innebära ett ökat fokus på teoretisk inlärning och vikten av goda faktakunskaper som grund för ens kliniska arbete. Det dröjde ungefär två millisekunder innan motargumentet "Jamen hur betygsätter man empati och social kompetens, då?" kom upp. Suck. Missförstå mig inte, givetvis är det önskvärda egenskaper hos den person du eventuellt ska lägga ditt liv i händerna på. Jag vill ändå citera dr House: "Vad föredrar du - en medkännande doktor som håller din hand medan du dör eller en otrevlig jävel som räddar livet på dig?"
En väninna till mig påpekade också den enkla sanningen att empati och social kompetens inte är något man lär sig i undervisningen, utan egenskaper man har. Skolan bör väl helst inte betygssätta ens personlighet, utan de resultat man presterar. Sedan är det väl upp till framtida arbetsgivare att bedöma nivån av social kompetens - något som brukar vara rätt enkelt efter tio minuters samtal.

Tragiskt och frustrerande

Jag var jour häromnatten och träffade vid tretiden en 60-årig kvinna som kommit in till medicinakuten efter att under ett dygn successivt ha tagit ett stort antal tabletter. Hennes dotter hade till slut märkt att hon var i princip medvetslös och kört in henne till akuten. Kvinnan berättade för mig att hon vill dö och att det fanns risk för att hon skulle ta ännu fler tabletter. Ändå möttes jag av uppriktig förvåning när jag sade att jag ville lägga in henne. Ibland undrar men ju verkligen vad folk tror om en. "Ja men då så. Ska jag skriva recept på lite fler tabletter eftersom de gamla är slut?"
Som om man skulle släppa hem en patient som haft en stor hjärtinfarkt, fast man vet hur stor risken är för dödsfall inom de närmaste dagarna.

Bostadsannons från Skeppsholmen

"Smakfulla, kreativa och inspirerande handlag präglar denna i tiden modernt unika byggnation."

(Läs meningen igen, det behövs nog)

Irland igen

Irländarna har nu, som väntat, röstat nej till Lissabonfördraget. Drygt 20% av Irlands befolkning (840 000) får alltså avgöra framtiden för EU:s 493 000 0000 medlemmar. Anledningen till att folk röstade nej tycks - förutom skepsismen mot politiker som jag nämnt tidigare - vara en vag känsla av att EU är dåligt för Irland.
Det hade varit bra om någon hade påmint om att:
1) Omröstningen inte handlade om EU:s vara eller icke vara (och att fördraget t.o.m. innehåller en klausul om hur man går ur EU, något som inte går tekniskt sett idag)
och
2)Att Irland och Portugal innan inträdet i EU var i det närmaste U-länder som på nåder släpptes in. Irland hade 1995-2000 en ekonomisk tillväxt på i genomsnitt 10% och 2001-2004 7% (Sverige 2,75% 1997-2006, snittet i EU samma period ca 2,1%) - till stor del tack vare EU-investeringar. Payback time?

Skylt på stan

"Plastikkirurgisk klinik. Svettbehandling."

Deo, eller?

Help the aged

På väggarna i den geriatriska klinik där jag jobbar just nu finns handmålade sentenser som jag antar är till för att pigga upp gamlingarna och ge dem något djupsinnigt att fundera över när de inte kan sova. Min personliga favorit:
"Livet, precis som stjärnorna, är starkast när det börjar mörkna mot natt" För att citera Jennifer Aniston: "Whattt?" Om jag vore oktagenär skulle jag vara milt sagt frustrerad över att jag förväntades applådera förtjust åt sådant dravel. (Som dessutom innehåller ett uppenbart faktafel.)