Och djupt därinne (a-a) har han ett barnasinne..

En tidig kväll på Östermalm. En solig uteservering hörande till en tjusig, lite stram restaurang. En medelålders man i kostym ensam vid ett av borden. I handen en bok, på bordet framför honom ett glas svalt vitt vin. Och en banana split.

Luften är fri(?)

För ett tag sedan meddelades stolt att man nu hade tagit fram en egen mobilfrekvens för flygpassagerare som nu kan prata i mobil utan att det leder till störningar av planets styrsystem. Man tar tydligen ingen hänsyn till att det skulle leda till grava störningar av planets övriga passagerare.
Det är illa nog med kvinnan bredvid en på bussen som pratar lite för högt (Vad är det där? Fattar folk inte att de håller i en telefon och alltså inte bhöver skrika för att höras till den andra personen?) och lite för intimt. Bara tanken på att sitta inklämd bredvid henne i en trång flygstol under sex timmar ger mig klaustrofobi. Jag förutspår att förekomsten av air rage kommer att explodera om flygbolagen gör allvar av denna "service".
Kan inte någon starta ett upprop på FB och genomföra massdemonstrationer utanför regeringskansliet?

Ursäkta!

För övrigt är jag skyldig Scientologerna
en ursäkt. Jag har hävdat att de påstår att alla psykiatriker utnyttjar sina patienter sexuellt. I själva verket nöjer de sig med att uppge att 10-25% av oss ägnar sig åt det...

Ett förtydligande

I dagens pappersupplaga av DN finns en artikel om att fallen av mässling ökar i Sverige. Det är huvudsakligen en bra artikel med viktig information, med ett avgörande undantag:
Man nämner att "efter en brittisk undersökning om ett eventuellt samband mellan mässlingsvaccin och autism -- sjönk andelen nyvaccinerade svenska barn till 88 procent 2002". Det man glömmer att berätta är att undersökningen visade sig vara grovt felaktig. Lancet gick ut och bad om ursäkt för att man överhuvudtaget publicerade den och mängder av studier har sedan dess slagit fast att det inte finns något som helst samband mellan vaccin och autism.
Alltså: Fortsätt för allt i världen att vaccinera era barn. Läs gärna en annan bra artikel om ogrundade hälsostormar.

Bert Karlsson

Hur har Bert Karlsson blivit en tokrolig farbror som får vara med i mysiga TV-program och som vi nu dessutom ska anförtro våra barn åt?
Vi talar om en man som har sagt offentligt att "zigenare" står för 90% av brottsligheten i Sverige. Han har också tyckt att det vore lämpligt om Bengt Westerbergs dotter skulle smittas av HIV av en invandrare. Bert Karlsson var personligen med och krattade manegen för Lasermannen, som har sagt att han tog starkt intryck av Ny Demokratis argument.
Hur kan Bert Karlsson komma undan med detta? Hur kan journalister avstå från att ständigt slänga det i ansiktet på honom och istället låta honom forma en mediebild av en streetsmart man som må vara oborstad men ändå "säger som det är"? Hur, hur, hur?

Drömtydning

Uppenbarligen måste jag sluta titta på "So you think you can dance". Jag drömde inatt att jag var med och hade lyckats ta mig vidare tills det bara var åtta par kvar. Problemet var att jag hela tiden vunnit på walk over och att ingen alltså hade sett att jag i själva verket inte kan dansa. Nu var det upp till bevis och min partner och jag hade i lottningen om typ av dans dragit cross-dressing.
Tur att man inte är psykoanalytiskt inriktad och tror på drömtydning...

Ny identitet, snabbt och billigt!

En kollega till min man var i Indien på företagsbesök. Det var ett mycket ordentligt företag där alla besökare utrustades med ett ID-kort med namn och färgfoto. Så också kollegan som efter rigorös ID-kontroll fick ett kort där det under hans foto stod: "Korkort, Sverige".

Trygghetsnarkomani

SvD har idag en intressant artikel om vilka typer av problem som får folk att söka sig till psykakuten. För den som ännu inte läst den, rekommenderar jag varmt David Eberhards bok om den ständigt ökande trygghetsnarkomanin.
Eberhard är polemiker och tar därmed ut svängarna men sådana debattörer behövs om vi ska ha en chans att vända den nuvarande utvecklingen där folk ropar på traumabearbetning efter att bussen fastnat i en snödriva.
Jag tror att Eberhard har en klar poäng i att det handlar om ett samhälle som invaggar sina medborgare i en falsk förvissning om att världen är trygg och förutsägbar - vilket gör chocken så mycket större när något otrevligt inträffar. Vilket det gör. Hur lär vi oss själva och andra att en viss grad av motgång kan förväntas i livet och måste kunna uthärdas?

Marknadshyror?

Debatten om marknadshyror rasar för fullt. Upprörda medborgare demonstrerar under parollen "Rädda hyresrätten" (med suveränt förakt för det faktum att ingen hittills föreslagit att man ska avskaffa hyresrätten).
Låt oss titta på ett par av de mer fantasifulla argument som framförts.

1) Stockholms innerstad kommer att tömmas på ungdomar.
Exakt vilka ungdomar tänker man på då? Med kötider på 30-40 år får man nog misstänka att det är hyfsat ont om tonåringar i centrala hyresrätter. Med marknadshyror skulle detta kunna luckras upp.

2) Stockholms innerstad kommer att bli ett reservat för rika, högutbildade etniska svenskar.
Återigen, det handlar inte om omvandling till bostadsrätter utan en justering av hyrorna. Men okej då: En undersökning som gjordes förra året i Stockholms stad där man jämförde boende i hyresrätt resp bostadsrätt i samma kvarter. Det visade sig att boende i hyresrätt i snitt hade högre utbildning, högre inkomst och i högre grad var etniska svenskar än boende i bostadsrätt. Alltså bör integrationsförespråkare i första hand arbeta för ombildningar och i andra hand för ett system som inte kräver livstids köande eller en mormor man kan skriva sig hos i väntan på att hon ska dö.

3) Hyreshöjningar slår mot en utsatt grupp och är därmed orättvisa.
Se ovan. Jag har svårt att se det orättvisa i att några oerhört gynnade personer som har fått bo billigt på åtråvärda adresser ska få höjda hyror (med högst 5% per år, dessutom).

Det är alltid lätt för media att gräva fram personer som känner sig missgynnade av den förändring det för närvarande stormar om. Vem representerar alla dem som plötsligt får en chans att komma in på hyresmarknaden?

Fräls oss ifrån Susanne

För ett tag sedan nämnde jag att jag höll på med Susanne Bröggers "Fräls oss ifrån kärleken" och uttryckte ett visst positivt intresse. Var snälla och glöm det. Jag har äntligen tragglat mig igenom hela boken och blev så arg att jag fick överdosera på min astmasprej.

Jag klarade att le milt överseende åt hennes frekventa citat av antipsykiatrer och hennes vana att sätta psykiatriska "patienter" inom citationstecken men när hon på fullt allvar hävdar att kvinnoförtrycket inte kan brytas förrän incestförbudet upphävs ( i synnerhet det mellan mor och son) - då saknar till och med jag ord. Hon avslöjar i ett annat kapitel att en av hennes sexuella fantasier handlar om "älskog med en präktig, imaginär son".

Hur i himlens namn har denna kvinna kunnat bli en ikon för kvinnofrigörelsen?? Okej att man måste få begå ungdomssynder men hur kan detta bisarra feltramp ha tigits ihjäl så totalt? Måste säga att min nyligen väckta respekt inför och nyfikenhet på den feministiska rörelsen håller på att dö kvävningsdöden...

Rädda barnen

2004 gick hälsovårdsmyndigheter världen över ut med varningar för att ge antidepressiva läkemedel till barn och unga. Anledningen var att studier visat att unga som fick sådana läkemedel kunde få högre frekvens av självmordstankar. Paniken slog till, antipsykiatrin firade triumfer och rykten spreds om ondskefulla pillerdoktorer som ville droga ner oskyldiga barn. Nu har kanadensiska forskare följt upp vilka effekter detta fick. De har studerat mer än 265 000 barn och ungdomar under nio år före varningen och två år efter. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel minskade verkligen. Samtidigt ökade självmorden i gruppen med 25%. Tjugofem procent.

Kan vi äntligen, en gång för alla, slå fast att psykiatriska sjukdomar i högsta grad existerar, att de är livsfarliga tillstånd (högre dödlighet för unga vuxna än någon annan sjukdom) och att vi idag har effektiva metoder för att behandla och lindra dem - om vi får tillstånd att använda dem?

Smooth operator

I bland längtar man efter att få titta in i andra människors huvuden (på riktigt, inte bara låtsas som jag gör på jobbet). Ta t.ex. den sextioårige manlige ingenjör vi träffade på vårt rara lilla fjällhotell nu i helgen. Hotellet tillämpade långbord vid måltiderna och jag fick därför tillfälle att studera honom närmare under två lååånga middagar. Efter att vänligt överseende ha fnyst åt vår valla, vår färdväg till fjällen ("Jag skulle aaaldrig köra över Gävle") och min mans härkomst (Skåne), började han förhöra mig på länsbokstäverna. I kid you not. Man undrar ju om han själv är nöjd med sin fiffiga sociala umgängesteknik?
Han väckte ju i och för sig mitt intresse, men majoriteten av dem han träffar är väl sannolikt inte psykiatrar...

Skandinavism

Är oväntat och oförfalskat lycklig över So you think you can dance - Scandinavia. Programidén är väl rimligt underhållande i sig; är man dansanalfabet som jag så är det ju roligt och imponerande att se så många duktiga dansare. Det som får mig att klappa händerna av lycka är dock att programmet bygger på att dansare, koreografer och jury från de skandinaviska länderna ska förstå varandra, utan att hemfalla till engelska. Vi i hemmasoffan får fuskhjälp med textning av danskar och norrmän men deltagarna får klara sig så gott de kan. Det är nästan rörande att se de svenska tävlande kämpa för att förstå om de fått rosor eller nergörande kritik av den danske domaren...
Jag har länge hojtat om att det är skandal att vi yngre skandinaver förstår varandra så dåligt (något som visserligen till stor del beror på att danskarna envisas med att stoppa in fler och fler potatisar i munnen) och ser nu med förtröstan fram mot en tid där svenska skolbarn läser Ibsen och Holberg i original och där man slipper ha en nervös knut i magen när den köpenhamnska servitrisen försöker berätta hur mycket notan gick på...

Svettvett

Fick ett mejl från en väninna med ett trängande problem.

Du kanske kan ta upp vad man ska göra om man har gått till jobbet i något som visar sig vara extremt avslöjande när det gäller svettfläckar under armarna. Ska man gå runt med tefat under amarna hela dagen eller försöka ragga rätt på en hårtork? Eller kanske är det bättre att inte ha några kläder alls?

Den psykiatriska reaktionen blir väl att lägga huvudet på sned, skjuta upp glasögonen och med mjuk röst säga: "Handlar din fantasi om svettringar inte egentligen om din bortträngda önskan att vara naken på arbetet?"

(Ni kanske anar att det inte är mig mina vänner ringer i första hand för medicinska råd...)

Så märker du om du är drabbad - hela listan!

Professor Göran Samsioe på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset i Lund varnar unga kvinnor för att de riskerar att få hängbröst om de använder sportbehå. Professor Samsioe lutar sig mot en fransk studie på 33 kvinnor i åldern 18-25. Kvinnorna fick träna med resp. utan sportbehå och därefter mättes hur högt deras bröstvårtor satt. (Gissar att det jobbet låg rätt högt i topp för assisterande medicinstudenter...)

Finns det något annat land än Frankrike där man lägger pengar på en vetenskaplig studie för att se om man kan förebygga den fasansfulla folksjukdomen hängbröst? Och något annat land än Sverige där man låter en dödligt allvarlig professor gå ut och förklara hur man ska kunna undvika katastrofen - Så märker du om du är drabbad!

Reality calling, Ms Bonnier

I dagens DN finns en underhållande och lite sorglig intervju med DV:s modechef Martina Bonnier som släpper boken "Fashionista" (en lätt daterad titel men hej - hon gör väl åtminstone skäl för den). Jag brukar läsa DV - denna behagligt slätstrukna tidning - till största delen på grund av att modedelen under Martinas ledning brukar kännas intressant och ibland nästan edgy. Hon själv förefaller ju sådär odrägligt välsignad - vacker, smal, rik, framgångsrik och välklädd. Jag utgår från att hon dessutom är smart eftersom hon verkar sköta sitt jobb bra. Därför är det lite märkligt att hon erbjuder sig att byta kläder inför fotot tillsammans med DN:s reporter, så att inte hon ska se för stor ut bredvid Martina. Eller så att Martina ska se för liten ut, kanske? Call me crazy men en 42-årig tvåbarnsmor kanske inte nödvändigtvis ska ha storlek 34?
När diskussionen handlar om varför inte provkollektioner sys upp i storlek 42, säger hon: "Jag tror inte att designern skulle få utlopp för sin kreativitet om de skulle behöva sy upp sin vision i en jättestor storlek."
Nej, stackars, stackars designern som skulle vara tvungen att sy upp sin estetiska dröm i en storlek som skulle passa större delen av Damernas Världs läsare istället för en anorektisk trettonåring! Jag vet att jag slår in öppna dörrar när det gäller galna kroppsideal i modevärlden men borde inte modechef Bonnier vara lite orolig för att stöta sig med läsekretsen?

Å-å-å tjejer

Vår informella lilla bokcirkel fick ett feministiskt ryck och jag håller därför på med Susanne Broggers kultbok Fräls oss ifrån kärleken från 1973. Det är en intressant och ganska ovan upplevelse; jag kastas mellan att himla med ögonen över alla död-åt-kärnfamiljen- argument (bl.a. med hänvisning till amerikanska studier som visar att endast 18% av alla par är lämpliga som föräldrar) och att frusta instämmande och lite lagom indignerat till välformulerade beskrivningar av könsfällor eller skarp kritik av den konsumtionshets som framför allt drabbar ekonomiskt utsatta. För oss i en lite yngre generation är det upplysande att förstå varifrån personer som Tiina "man kan inte vara gift och feminist" Rosenberg kommer.

En del av udden i Broggers mest svidande argument förtas dock av att hon nuförtiden lever i ett enligt egen utsago oförskämt lyckligt äktenskap...