Eklund

I den pågående rättegången mot Anders Eklund får ju som bekant offrens anhöriga sitta med och kan därmed (citat från SvD): "ställa egna frågor via sitt juridiska ombud och även ha synpunkter på straffet".
1) Vem vinner något på att anhöriga ska ställa egna frågor? Definitivt inte den juridiska processen och sannolikt inte anhöriga själva. Eklund kommer aldrig att kunna ge några svar som på något sätt minskar deras sorg och vrede.
2) Sedan när har civilpersoner rätt att ha åsikter om det straff som utdöms i en rättegång? Är inte hela poängen med vårt juridiska system att vi inte ska ha en känslomässig "öga-för-öga" rättsskipning? Detta verkar vara en trend; senast var det ju anhöriga till Mattias Flinks offer som tillfrågades vad de tyckte om hans ev tidsbestämning av straffet. Ja, gissa...
3) Anders Eklund är ännu inte dömd för brotten han anklagas för och ska därför tills vidare betraktas som oskyldig. (En bekännelse är inget hinder för detta, det är ju som bekant inte ovanligt att folk erkänner brott de inte begått.) Därmed blir det ju ännu mer barockt att offrens anhöriga ska sitta och fråga ut honom.

Jag tycker att mediebevakningen med utlämnande av foton, beskrivningar av Eklunds tidigare liv, hans älskarinnas begåvningsnivå etc är ytterst tveksam etiskt sett. Som alltid kan man ifrågasätta allmänintresset kring dessa detaljer. Dessutom är ju Eklund återigen inte dömd för brotten ännu. Lek med tanken att information i sista stund framkommer som visar att han trots allt är oskyldig. Då har hela hans liv med alla dess sorgliga smutsiga detaljer (inklusive bilder från hans sovrum och uppgifter om porrbilder och trosor i lådorna) skildrats i riksmedia. Alla vet om att hans stackars flickvän "har lättare att kommunicera i bilder än i ord". Hans foto har hängt på vartenda löp, med påföljden att han skulle bli lynchad av personer som inte skulle tro på hans oskuld.
Om han döms för brotten och hamnar i fängelse kommer han också löpa ständig risk för trakasserier och misshandel - personer som förgriper sig på barn står inte högt i kurs någonstans. Är det verkligen den här sortens rättvisa vi vill ha?