Behövde imorse få tag på en anhörig till en patient. Jag ringde på hans hemnr vid halv nio och en kvinna svarade. Jag presenterade mig, sade att jag ringde från sjukhuset och bad att få prata med hennes sambo. "Han sover, hejdå." Klick.
Försökte igen vid halv elva och fick då prata med honom. Dvs, först muttrade han bara enstavigt, men därefter sa han: "Vänta, jag ska bara ta ut bettskenan." När detta väl var avklarat konverserade han vänligt.
Han måste ha varit sömndrucken, men jag kunde inte låta bli att bli lite fnissig av tanken på att han svarade i telefon iförd bettskena. Jag sover själv med en sådan och, tro mig, det är inte ett kommunikationshjälpmedel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men väldigt konstigt att en vuxen människa inte tycker att man ska ta ett samtal från ett sjukhus kl 8.30 en vardag. Oavsett om den samtalet är till sover med bettskena eller ej.
Skicka en kommentar