Lady Bountiful

En väninna till mig gick på Drottninggatan och passerade en gatumusikant som spelade irländsk folkmusik på fiol. Några steg framför gick en pojke i sexårsåldern som frågade sin mamma: "Mamma, ska vi inte lägga pengar?" Mamman fäller då den odödliga repliken "Nej, inte till såna där. Men om de saknar en arm eller ett ben, eller spelar något vackert på dragspel, då kan man ge pengar."

Mig äger ingen

Ikväll är det dags igen för vår lilla bokklubb och den här gången har vi läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Jag har länge dragit mig för att läsa den eftersom jag fått för mig att den skulle vara ett vältrande i sorglig uppväxt med alkoholiserad arbetarpappa som sugs ut av profiten och sen kastas på soptippen. Till min förvåning upptäckte jag en ömsint och vanvettigt lojal skildring av en trasig förälder som dottern ändå uppfattar som bäst i världen. Även om det hela tiden kliade i mig att ringa Soc (en yrkesskada), framställer hon ändå sin barndom som rik och till stora delar lycklig. Dessutom är det en intressant tidsskildring.
Jag satt och förundrades över hur en mamma kan lämna sin dotter hos en så uppenbart dysfunktionell pappa - och insåg sedan att jag knappt hade höjt ett ögonbryn om rollerna varit omvända. Varför skulle en pappa skulle bry sig mindre om hur hans dotter har det? (Eller en mamma mer, för den delen) Nyttiga insikter om hur mycket på ytan ens jämställdhet ändå sitter...

Folkets röst

Irland ska om två dagar som enda land folkomrösta om Lissabonfördraget och nejsidan växer. En av nejsägarna intervjuas i SvD. Han tänker rösta nej till fördraget eftersom det är så skumt att alla politiker är eniga om att man ska rösta ja. Behöver man fler argument för att undvika direktdemokrati?
Man kan tycka vad man vill om Lissabonfördraget, men då bör man väl åtminstone ta reda på vad det handlar om först?

Lite genustjat igen

Nabila Abdul Fattah skriver i sin spalt i dagens Metro om hur hon upplever att många män inte tål kvinnor som är ett "hot", d.v.s. för smarta eller högljudda och gärna vill tona ner dem lite. Jag tror att jag ärligt kan säga att jag inte råkat ut för något sådant sedan gymnasiet (åtminstone av någon där jag brytt mig tillräckligt mycket för att komma ihåg det) och jag betraktas nog allmänt som rätt angelägen att ta plats. Min man (bless him) hävdar t.o.m. envist att han blev förälskad i mig för att jag är snabbtänkt och har bestämda åsikter.
Jag kanske bara umgås med män som är tillräckligt insiktsfulla för att inte uppleva sin manlighet (vad det nu är) som något som kan "hotas"?
Däremot märker man ju ett par triljoner gånger per dag att mäns åsikter får större tyngd i de flesta sammanhang. Det finns en reklam på TV som får mig att tugga fradga; två tjejer som beklagar sig över att deras kläder tappar färg och sedan andäktigt lyssnar på en kille som lägger ut texten om ett nytt mirakulöst tvättmedel - som de sedan lydigt använder. Det är ganska imponerande att lyckas klämma in så mycket dumheter på bara 25 sekunder...

Tveksam komplimang

Lars Lovén hyllar i SvD idag Scarlett Johanssons låt Fannin Street och beskriver lyriskt hennes "lika delar debila och sensuella röst" Har så oerhört svårt att förstå hur det kan vara en komplimang att säga att någon låter som en porrig idiot...

Chix

Stötte på en ljuvlig flock med sextonåriga flickor på tunnelbanan; komplett med uppruggat hår och små handväskor. De kvittrade som vanligt i en frekvens som ingen över trettio kan uppfatta (som hundvisselpipor, ungefär) men jag lyckades ändå förstå att några av dem inte kände varandra sedan tidigare. De presenterades ordentligt och istället för att helt medelålders skaka hand, så kramades de. Tror jag ska prova den taktiken vid första bästa tillfälle - om inte annat så är det nyttig exponeringsträning för oss socialt hämmade!

senil olydnad

En för doktorer och andra med sorgligt låg humortröskel:
Fick ta över en patient idag där föregående läkare förargat hade konstaterat i en anteckning att "pat följer uppmaningar när det passar honom och vägrar ibland helt". Två rader senare följer "... har såväl impressiv som expressiv afasi". Farbror förstår alltså inte ett dugg av vad du säger och kan inte själv göra sig förstådd. Men man borde väl ändå kunna förvänta sig att han lyder doktorn!