Globalisera mera

I efterdyningarna från första maj kan konstateras att debattörer på vänsterkanten fortfarande talar om globaliseringens ökande sociala klyftor och strävar efter en återgång till Det Solidariska Folkhemmet.
Vad man då bortser ifrån är att folkhemmet var solidariskt och jämlikt bara på grund av att 50-talssverige var ett extremt homogent samhälle där man med stor misstänksamhet tog emot en handfull italienska gästarbetare. Så länge du skötte ditt egnahem, klippte gräsmattan varje lördag (men Gud förbjude på söndagar) och tog ut trädgårdsmöblerna samtidigt som Svenssons, var du en del av den sociala gemenskapen och kunde räkna med sammanhållning och trygghet. Blev din ogifta dotter med barn eller om din son kom ut som homosexuell/muslim/universitetsstuderande, då fick du vara beredd på social stigmatisering.
Sverige börjar idag allt mer likna övriga europeiska länder med en heterogen befolkning och en dynamisk trafik över gränserna. Det finns givetvis både för- och nackdelar med detta, men poängen är att det är oundvikligt. Vi kan inte, med mindre än att vi drar upp vindbryggan och skapar vårt eget lilla Burma, gå tillbaka i utvecklingen. Vi har dessutom inte moralisk rätt att försöka göra det, med tanke på de miljarder människor för vilka globaliseringen minskar välståndsklyftorna på ett sätt som aldrig tidigare setts.