Idag finns en artikel i DN som tar upp problemet med den ökade sjuklighet, kortare livslängd och sociala utslagning som många personer med schizofreni drabbas av.
Frånsett att artikeln envisas med att tala om "den ökande dödligheten" inom gruppen - den har väl alltid varit 100% - är den en angelägen påminnelse om hur vi sviker dem som bäst behöver vårt stöd. Man påpekar som jämförelse att samhället aldrig skulle acceptera att personer med Alzheimers blev hemlösa därför att de inte klarar att betala hyran. Precis som dementa patienter kan psykossjuka vara svåra att ha att göra med och vara helt avvisande till vårdkontakter, men det får inte bli en ursäkt för att låta dem driva vind för våg. Jag har flera gånger varit med om att vårdpersonal inte kontaktar en psykossjuk patient som uteblivit från ett besök, utan istället väntar på att han eller hon ska höra av sig själv. Om inte vårdpersonal inom psykiatrin förstår de här personernas svårigheter och behov, vem ska då göra det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar