Rent

Mitt i Östermalm rapporterar att en familj som hyrt ut en lägenhet på Valhallavägen i andra hand har fällts i Hyresnämnden för att ha tagit ut oskälig hyra. Hyresgästen betalade 6259 kronor i månaden för 28 kvm, inklusive el, bredband och möbler. Han ansåg att andrahandshyran på en centralt belägen, möblerad lägenhet borde vara 1189 kronor. Hyresnämnden ansåg visserligen - tack och lov - att det var lite väl optimistiskt men att 5500 var skäligt.

Jag har aldrig kunnat fatta reglerna kring det här. Finns det något annat område där man kan kräva pengar tillbaka därför att man i efterhand har kommit på att varan betingade ett oskäligt pris? Man kan tycka att 6259 kronor är dyrt för 28 kvm - men isåfall kanske man helt enkelt inte ska skriva på ett hyreskontrakt där den summan är nämnd? Jag måste som säljare väl ha rätt att kräva vilket pris som helst- men får givetvis vara beredd på att inte få den såld om priset är för högt. Det är väl liksom det som är poäänschen med en fri marknad och inte en subventionerad planekonomi?

Josefina

Satt på Josefina igårkväll och förundrades. Grundtanken är ju enbart berömvärd - en gigantisk uteservering som sväljer hur mycket folk som helst, ett trevligt läge och bra utsikt. Palmer och infravärme bidrar till den sydeuropeiska illusionen (även om den höga brattdensiteten gör det svårt att förtränga sanningen). Men att tvinga folk att köa i 25 min för att beställa från menyn - som finns angiven på ett (1) A4-ark precis framme vid kassan - och sedan köa igen om man dessutom vill ha kaffe på maten är inte optimalt. Att ta 42 kronor för en automatlatte är kanske inte heller riktigt comme il faut.

My Fair Knightley

Keira Knightley ska spela Eliza Doolittle i en nyinspelning av "My Fair Lady". Jag tillhör de Audreyförälskade och har oerhört svårt att förstå behovet av en nyinspelning. Jag har - motvilligt - allt mer börjat uppskatta Knightley som skådespelerska men tanken på en kakektisk Eliza som pratar fejkcockney genom för mycket tänder känns inte tilltalande. (Ingen fejkar cockney så förtjusande taffligt som Audrey.) Man får väl helt enkelt hoppas på att kopian lockar folk att se originalfilmen.

Stavningspatrullen

Zink Grill verkar vara en jättetrevlig restaurang och jag hoppas på att få gå dit ikväll. Däremot har personerna ansvariga för menyn - som många i branschen - ingen överdriven känsla för rättstavning. Ur menyn kan man t.ex. läsa sig till att man serverar "cheeseckace", "belgisk (!) swartsvald", "degistive", "cajunndressing", "char-col grilled food" och "chorizio". Jag kan förstå att en restauratör inte nödvändigvis tycker att grammatisk svenska är så viktig att man behöver bry sig om satsbyggnader som "päron i vanilj och citron&glass", men nog borde man kunna stava till sina råvaror?
Ett enkelt rättstavningsprogram på datorn kan man komma långt med..

Döda politiska karriärers sällskap

Ett briljant klipp från dyslesbisk som jag tyvärr upptäckte först nu. Tänk hur stort det hade varit om de berörda politikerna faktiskt hade vågat ställa sig upp, istället för att stämpla 1984 i pannan på oss.

True colours

Azofärgerna är, obegripligt nog, fortfarande tillåtna i europeiska livsmedel. De är däremot inte tillåtna i djurfoder eftersom 1)Ingen ska behöva få i sig azofärgämnen ovetande via kött och 2)Djuren inte kan fatta ett informerat beslut (som det heter i vården) om de vill stoppa i sig ämnena eller inte. Däremot väntas genomsnittskonsumenten fatta av sig själv att en illgrön saft kanske inte är så himla nyttig. Det skulle man ju kunna hålla med om, om det inte vore för att samma genomsnittskonsument kanske redan fått i sig så mycket färgämnen att han blivit lite trögtänkt.
Hjälp Sveriges konsumenter i sitt arbete att få bort färgämnena även från människoföda.

Solen går upp i öst?

Såg en japansk dokumentär från Kina på SVT. Fnissade glatt åt miljardärerna som byggde miniversioner av Versailles (bara 1000 kvm) och gav sig själva bilar för 6,6 miljoner i födelsedagspresent. Skrattet fastnade dock i halsen när programmet sedan följde ett ungt mongoliskt par som slet livet ur sig i Tianjin för att försörja familjen hemma. Kameran följde med när de åkte på sitt årliga besök till hembyn, där den åldrade och slitne farfadern med ansiktet bortvänt lovade att det gick så bra att ta hand om deras son (som f.ö. fått armen avsliten av ett transportband, nämnde jag det?). Farmodern fick akut yrsel och fruktansvärt högt blodtryck men vägrade åka till sjukhus med motiveringen att alla pengar måste sparas till barnbarnets operation. Inzoomning på sonens ansikte när föräldrarna åkte iväg med bussen igen i väntan på nästa nyår..
Jag grät hysteriskt och helt poänglöst. Vad kan man göra för att förändra sånt här? Kina som ändå ska föreställa något slags kommunistisk kapitalistisk stat borde väl åtminstone kunna lägga några OS-miljarder på subventionerad barnsjukvård?

Teoretisk kompetens

Jag deltog för en tid sedan i en diskussion om läkarkårens framtid och drev hårt min tes om att vi allt mer förvandlas till hantverkare som gör de handgrepp vi lärt oss men saknar teoretisk underbyggnad och förmåga till kritiskt ifrågasättande. En annan deltagare höll med och lanserade idén om att återinföra betyg på läkarlinjen. (Det finns alltså bara G/IG, för er som levde i tron om något annat) Detta skulle innebära ett ökat fokus på teoretisk inlärning och vikten av goda faktakunskaper som grund för ens kliniska arbete. Det dröjde ungefär två millisekunder innan motargumentet "Jamen hur betygsätter man empati och social kompetens, då?" kom upp. Suck. Missförstå mig inte, givetvis är det önskvärda egenskaper hos den person du eventuellt ska lägga ditt liv i händerna på. Jag vill ändå citera dr House: "Vad föredrar du - en medkännande doktor som håller din hand medan du dör eller en otrevlig jävel som räddar livet på dig?"
En väninna till mig påpekade också den enkla sanningen att empati och social kompetens inte är något man lär sig i undervisningen, utan egenskaper man har. Skolan bör väl helst inte betygssätta ens personlighet, utan de resultat man presterar. Sedan är det väl upp till framtida arbetsgivare att bedöma nivån av social kompetens - något som brukar vara rätt enkelt efter tio minuters samtal.

Tragiskt och frustrerande

Jag var jour häromnatten och träffade vid tretiden en 60-årig kvinna som kommit in till medicinakuten efter att under ett dygn successivt ha tagit ett stort antal tabletter. Hennes dotter hade till slut märkt att hon var i princip medvetslös och kört in henne till akuten. Kvinnan berättade för mig att hon vill dö och att det fanns risk för att hon skulle ta ännu fler tabletter. Ändå möttes jag av uppriktig förvåning när jag sade att jag ville lägga in henne. Ibland undrar men ju verkligen vad folk tror om en. "Ja men då så. Ska jag skriva recept på lite fler tabletter eftersom de gamla är slut?"
Som om man skulle släppa hem en patient som haft en stor hjärtinfarkt, fast man vet hur stor risken är för dödsfall inom de närmaste dagarna.

Bostadsannons från Skeppsholmen

"Smakfulla, kreativa och inspirerande handlag präglar denna i tiden modernt unika byggnation."

(Läs meningen igen, det behövs nog)

Irland igen

Irländarna har nu, som väntat, röstat nej till Lissabonfördraget. Drygt 20% av Irlands befolkning (840 000) får alltså avgöra framtiden för EU:s 493 000 0000 medlemmar. Anledningen till att folk röstade nej tycks - förutom skepsismen mot politiker som jag nämnt tidigare - vara en vag känsla av att EU är dåligt för Irland.
Det hade varit bra om någon hade påmint om att:
1) Omröstningen inte handlade om EU:s vara eller icke vara (och att fördraget t.o.m. innehåller en klausul om hur man går ur EU, något som inte går tekniskt sett idag)
och
2)Att Irland och Portugal innan inträdet i EU var i det närmaste U-länder som på nåder släpptes in. Irland hade 1995-2000 en ekonomisk tillväxt på i genomsnitt 10% och 2001-2004 7% (Sverige 2,75% 1997-2006, snittet i EU samma period ca 2,1%) - till stor del tack vare EU-investeringar. Payback time?

Skylt på stan

"Plastikkirurgisk klinik. Svettbehandling."

Deo, eller?

Help the aged

På väggarna i den geriatriska klinik där jag jobbar just nu finns handmålade sentenser som jag antar är till för att pigga upp gamlingarna och ge dem något djupsinnigt att fundera över när de inte kan sova. Min personliga favorit:
"Livet, precis som stjärnorna, är starkast när det börjar mörkna mot natt" För att citera Jennifer Aniston: "Whattt?" Om jag vore oktagenär skulle jag vara milt sagt frustrerad över att jag förväntades applådera förtjust åt sådant dravel. (Som dessutom innehåller ett uppenbart faktafel.)

Lady Bountiful

En väninna till mig gick på Drottninggatan och passerade en gatumusikant som spelade irländsk folkmusik på fiol. Några steg framför gick en pojke i sexårsåldern som frågade sin mamma: "Mamma, ska vi inte lägga pengar?" Mamman fäller då den odödliga repliken "Nej, inte till såna där. Men om de saknar en arm eller ett ben, eller spelar något vackert på dragspel, då kan man ge pengar."

Mig äger ingen

Ikväll är det dags igen för vår lilla bokklubb och den här gången har vi läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Jag har länge dragit mig för att läsa den eftersom jag fått för mig att den skulle vara ett vältrande i sorglig uppväxt med alkoholiserad arbetarpappa som sugs ut av profiten och sen kastas på soptippen. Till min förvåning upptäckte jag en ömsint och vanvettigt lojal skildring av en trasig förälder som dottern ändå uppfattar som bäst i världen. Även om det hela tiden kliade i mig att ringa Soc (en yrkesskada), framställer hon ändå sin barndom som rik och till stora delar lycklig. Dessutom är det en intressant tidsskildring.
Jag satt och förundrades över hur en mamma kan lämna sin dotter hos en så uppenbart dysfunktionell pappa - och insåg sedan att jag knappt hade höjt ett ögonbryn om rollerna varit omvända. Varför skulle en pappa skulle bry sig mindre om hur hans dotter har det? (Eller en mamma mer, för den delen) Nyttiga insikter om hur mycket på ytan ens jämställdhet ändå sitter...

Folkets röst

Irland ska om två dagar som enda land folkomrösta om Lissabonfördraget och nejsidan växer. En av nejsägarna intervjuas i SvD. Han tänker rösta nej till fördraget eftersom det är så skumt att alla politiker är eniga om att man ska rösta ja. Behöver man fler argument för att undvika direktdemokrati?
Man kan tycka vad man vill om Lissabonfördraget, men då bör man väl åtminstone ta reda på vad det handlar om först?

Lite genustjat igen

Nabila Abdul Fattah skriver i sin spalt i dagens Metro om hur hon upplever att många män inte tål kvinnor som är ett "hot", d.v.s. för smarta eller högljudda och gärna vill tona ner dem lite. Jag tror att jag ärligt kan säga att jag inte råkat ut för något sådant sedan gymnasiet (åtminstone av någon där jag brytt mig tillräckligt mycket för att komma ihåg det) och jag betraktas nog allmänt som rätt angelägen att ta plats. Min man (bless him) hävdar t.o.m. envist att han blev förälskad i mig för att jag är snabbtänkt och har bestämda åsikter.
Jag kanske bara umgås med män som är tillräckligt insiktsfulla för att inte uppleva sin manlighet (vad det nu är) som något som kan "hotas"?
Däremot märker man ju ett par triljoner gånger per dag att mäns åsikter får större tyngd i de flesta sammanhang. Det finns en reklam på TV som får mig att tugga fradga; två tjejer som beklagar sig över att deras kläder tappar färg och sedan andäktigt lyssnar på en kille som lägger ut texten om ett nytt mirakulöst tvättmedel - som de sedan lydigt använder. Det är ganska imponerande att lyckas klämma in så mycket dumheter på bara 25 sekunder...

Tveksam komplimang

Lars Lovén hyllar i SvD idag Scarlett Johanssons låt Fannin Street och beskriver lyriskt hennes "lika delar debila och sensuella röst" Har så oerhört svårt att förstå hur det kan vara en komplimang att säga att någon låter som en porrig idiot...

Chix

Stötte på en ljuvlig flock med sextonåriga flickor på tunnelbanan; komplett med uppruggat hår och små handväskor. De kvittrade som vanligt i en frekvens som ingen över trettio kan uppfatta (som hundvisselpipor, ungefär) men jag lyckades ändå förstå att några av dem inte kände varandra sedan tidigare. De presenterades ordentligt och istället för att helt medelålders skaka hand, så kramades de. Tror jag ska prova den taktiken vid första bästa tillfälle - om inte annat så är det nyttig exponeringsträning för oss socialt hämmade!

senil olydnad

En för doktorer och andra med sorgligt låg humortröskel:
Fick ta över en patient idag där föregående läkare förargat hade konstaterat i en anteckning att "pat följer uppmaningar när det passar honom och vägrar ibland helt". Två rader senare följer "... har såväl impressiv som expressiv afasi". Farbror förstår alltså inte ett dugg av vad du säger och kan inte själv göra sig förstådd. Men man borde väl ändå kunna förvänta sig att han lyder doktorn!