Juvenil demens

Jag lyckades att igår någonstans under min färd hem via 69:ans buss, NK:s juvelsalong, Massimo Dutti och Floralin&Junior glömma en papperskasse innehållande en springform med en halv chokladtryffelkaka. (Jag hoppas nästan att det var på NK; det vore en bra kontrast till juvelerna.) Det känns obehagligt mycket som något som ens senila farmor skulle göra..
Kakan var iallafall ruggigt god, så jag hoppas att någon äter upp den.

Ansvar vid våldtäkt

Gräver febrilt efter Bricanylen i väskan efter att ha läst Lars Engströms insändare i dagens DN. Han hävdar att Amnestys enkät om synen på ansvar vid våldtäkt var felformulerad. De svarande som hävdade att våldtäktsoffret hade ansvar för det skedda ska ha avsett offrets "eget moraliska ansvar för sitt riskabla beteende", inte ansvar i juridisk mening (som om någon skulle drömma om att offret hade straffrättsligt ansvar för våldtäkten).
Exakt vilket riskabelt beteende tänker Engström på? Att dricka alkohol? Att ha kort kjol? Att vara ute på kvällen? Att vara kvinna? (Enkäten nämner för övrigt inte manliga våldtäktsoffer, så vi får väl anta att de inte finns.) Det vore intressant att höra vad Engström anser är "lagom" riskbeteende, så att offret inte har eget moraliskt ansvar.
Jag blir så fruktansvärt frusterad över att sådana unkna uppfattningar fortfarande florerar. Inget våldtäktsoffer har eget moraliskt ansvar, oavsett kön, ålder eller grad av berusning. Sedan vore det givetvis önskvärt att alla lärde sig att ta uppskatta sig själva tillräckligt mycket för att inte medvetet sätta sig i riskfyllda situationer, men det är en annan fråga.

(Är det möjligen den här Lars Engström som skrivit inlägget? Passande boktitel, isåfall.)

Multikulti

Läs också Natan Schachers intressanta artikel om faran i att klumpa ihop människor i grupper med påstådda önskningar och behov, istället för att se dem som individer.

Visst, kunskap om den kulturella bakgrunden är ofta en viktig nyckel för att förstå sig på individen men den ger begränsad information. Jag brottas i yrket ofta med svårigheten att förstå hur individer från olika kulturer uttrycker psykisk ohälsa. Det jag alltid landar i är dock att depression, ångest och psykoser drabbar oavsett etnisk eller kulturell bakgrund och kan botas med samma verktyg.
I grunden behöver vi alla en trygg miljö, försörjning, meningsfull sysselsättning och mänsklig gemenskap - punkt.

Globalisera mera

I efterdyningarna från första maj kan konstateras att debattörer på vänsterkanten fortfarande talar om globaliseringens ökande sociala klyftor och strävar efter en återgång till Det Solidariska Folkhemmet.
Vad man då bortser ifrån är att folkhemmet var solidariskt och jämlikt bara på grund av att 50-talssverige var ett extremt homogent samhälle där man med stor misstänksamhet tog emot en handfull italienska gästarbetare. Så länge du skötte ditt egnahem, klippte gräsmattan varje lördag (men Gud förbjude på söndagar) och tog ut trädgårdsmöblerna samtidigt som Svenssons, var du en del av den sociala gemenskapen och kunde räkna med sammanhållning och trygghet. Blev din ogifta dotter med barn eller om din son kom ut som homosexuell/muslim/universitetsstuderande, då fick du vara beredd på social stigmatisering.
Sverige börjar idag allt mer likna övriga europeiska länder med en heterogen befolkning och en dynamisk trafik över gränserna. Det finns givetvis både för- och nackdelar med detta, men poängen är att det är oundvikligt. Vi kan inte, med mindre än att vi drar upp vindbryggan och skapar vårt eget lilla Burma, gå tillbaka i utvecklingen. Vi har dessutom inte moralisk rätt att försöka göra det, med tanke på de miljarder människor för vilka globaliseringen minskar välståndsklyftorna på ett sätt som aldrig tidigare setts.

Aha

Jag vet att gulliga barnhistorier är på gränsen till kräkframkallande men kan ändå inte låta bli att återge följande konversation som jag hade häromdagen med min äldste systerson O, fem år.
J: Hur mår du?
O: Mellanbra och mellandåligt. Jag är lite sjuk.
J: Ojdå, hur kan det komma sig?
O: Jag åt något igår som jag alltid blir sjuk av. Blodpudding.
J: Nämen, blir du sjuk av blodpudding?
O: Ja. Åtminstone i april.

Jag antar att han i sitt logiska resonemang har utgått från regeln om ostron och månader utan r..

Händelserna i Österrike är för gräsliga för att spekulera i. Två reflektioner angående mer perifera detaljer:

1)Polisen har från början gjort klart att de inte misstänker att modern/mormodern i familjen varit inblandad eftersom "Ingen kvinna skulle stå ut med vetskapen om att hennes man gör deras dotter med barn". Skulle en man stå ut med att hans hustru utnyttjade deras barn? Det handlar nog inte om kön utan i vilket psykiskt skick man befinner sig. Är man tillräckligt störd (vilket man t.ex. kan bli av åratals misshandel och trakasserier) kan man nog acceptera det mesta hellre än att skadas ytterligare. Därmed vill jag absolut inte hävda att kvinnan i det här fallet visste något, bara att man ska vara försiktig med att använda sig av kön som bevisgrund för sina teorier.

2)Mannens försvarsadvokat förklarar sig vara mycket intresserad av fall med "psykologiska eller psykiatriska inslag" och meddelar att hans klient mycket väl kan vara schizofren "eftersom han levt ett dubbelliv".
För att slå ett slag för allmänbildningen: Schizofreni handlar INTE om att man tror sig vara flera personer (Melissa i Falcon Crest) utan om att man tappar verklighetskontakten, hör röster eller får bisarra vanföreställningar. Frågor på det?

Identitetskris (igen)

Skulle bort på middag igår och pyntade och trixade för allt jag var värd, inklusive extra mycket hårvax, ny kjol och skyskrapeklackar. Slängde ett sista belåtet öga i spegeln innan vi skulle gå - och möttes av en socionom med rötterna i Övik och en förkärlek för Peter Le Marc. Börjar allvarligt överväga extensions.

(Inget ont om vare sig socionomer, Övik eller Le Marc. Det är bara inte jag.)