Känsloinkontinens

Jag fick tårar i ögonen när jag poddade Peter Le Marcs Sommar och han sjöng "De sista ljuva åren" trots att han hatar den, bara för att den påminner hans faster om hennes avlidne man. Seriously. Jag gillar ju inte ens Peter Le Marc. (Måste uppenbarligen sluta jobba på geriatriken.)

Scener från mitt kvarter #2

Villagatan i solsken. Två äldre damer promenerar med hund. Båda har hatt, dyrbara örhängen och omsorgsfull sminkning. Den ena bär promenaddräkt. Den andra är iförd en vit frottémorgonrock.

Sommar i P1

Jag ligger några dagar efter i Sommar-lyssnandet, eftersom jag poddar. Jag hörde därför först igår Elisabeth Massi Fritz, som har varit målsägandebiträde i flera omskrivna mål kring hedersbrott och senast i Stureplansfallet. Jag hade ganska höga förväntningar, eftersom hon verkar vara en begåvad kvinna som drivs av ett engagemang för extra utsatta brottsoffer. Jag blev dock gruvligt besviken. Klyschorna haglade kring öronen - "Ibland kan kriser vara något som det är viktigt att komma igenom.", "Det är viktigt att se positivt på saker och ting", "Man ska ta en dag i taget". Jag hade lika gärna kunnat köpa en sådan där fickalmanacka med sentenser för varje vecka - och då hade jag sluppit den trötta 80-/90-talsmusiken.

Noterade för övrigt att Peter "Poker" Wallenberg konsekvent sade "de" istället för "dom" i sitt program. Trodde i min enfald att han var rätt van att prata i formella sammanhang.

Scener från mitt kvarter #1

Jag var igårkväll vid halvelva-tiden på väg hem på Floragatan. Jag mötte då två herrar i sextioårsåldern, som uppenbarligen hade tagit en drajja eller tre. En av dem flyttade sig artigt för att jag skulle komma fram, varpå jag givetvis sa tack. Han replikerar då - med ett vänligt om än lite slirigt leende - "Vi ska inte våldta dig, vi är gentlemen."

Förlåt?

I min avgrundshäpnad fick jag inte fram något annat än "Det känns ju skönt att veta.", när jag givetvis borde ha sagt "Vad bra, då slipper jag knäa dig i skrevet.".
Hade jag varit en aning mer feministanstruken hade jag kunnat skriva en ganska lång rant om hur sådana yttranden - sagda i något slags flirtavsikt, hur galet det än kan verka - bygger på det underförstådda faktumet att han mycket väl skulle kunna våldta mig, men väljer att avstå på grund av sitt goda hjärta. Jag är tillräckligt fantasilös för att ganska obekymrat promenera hem även sent på kvällarna och jag är inte tacksam över att någon farbror försöker intala mig att jag egentligen borde vara rädd.

(Det blev visst en ganska lång rant. Bokcirkeln sätter sina spår, uppenbarligen.)

Rädda barnen #3

I SvD:s artikelserie om barnfetma varnade en barnläkare för att lägga alltför mycket ansvar på individen, d.v.s. föräldrarna. Jag suckade först över att man så gärna omyndigförklarar individer när det gäller hälsofrågor; vem ska ha ansvar för barnens hälsa om inte föräldrarna? Fick dock modifiera mig en aning när jag läste en intervju med en kvinna vars son var överviktig. Det mest förvånande hon lärt sig på den kurs familjen gått på var att det var mycket kalorier och socker i läsk.

En av artiklarna avslutades med att barn fick berätta vad de ätit till frukost. Gissar att föräldrarna till flickan som berättade att hon fått en smörgås med nutella och druckit Oboy, inte är helt nöjda med uppmärksamheten...

Heja Botswana

Nästa gång du åker på semester, överväg safari i Botswana. Detta befolkningsmässigt lilla land är inte bara en stabil demokrati som för en ansvarsfull ekonomisk politik och bekämpar HIV-epidemin utan också det enda land i Afrikanska Unionen som konsekvent fördömt Mugabes diktatur.
Bör uppmuntras genom extra inflöde i statskassan!

Alzheimer

Alzheimers sjukdom med demens är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Vet inte om man ska bli skräckslagen över att det är så vanligt eller lättad över att vi tydligen lyckas bota så mycket annat.