Tvångssyndrom

Såg dokumentären Glöm ej bort att älska varandra. Har man sett den - med scener där en kvinna står naken ute i snön och paketerar sopor för att rädda sina barn från bacilldöden - borde man aldrig mer ställa frågan om psykisk sjukdom verkligen är "riktig" sjukdom. Ett ordentligt tvångssyndrom kan vara oändligt mycket mer handikappande och socialt isolerande än de flesta kroppsliga sjukdomar jag kan komma på - möjligen frånsett avföringsinkontinens.
Den som en gång träffat en person med bacillskräck och i andra hand upplevt den allt överskuggande, totalt förlamande ångest som kan orsakas av en okänd fläck på köksbordet, kan aldrig glömma det. En av mina tvångspatienter var en höggravid läkarstudent som vaknat en dag med övertygelsen att hennes ofödda barn via henne skulle smittas av någon fasansfull sjukdom. Som läkarstudent hade hon full inblick i alla sällsynta prenatala/postpartumtillstånd som någonsin rapporterats och ingenting kunde få henne att slappna av i sin vaksamhet.
Om du har någon i din närhet som lider av tvångssyndrom; se till att de får hjälp. Så snart som möjligt. Ju längre tvånget får styra, desto svårare är det att bli av med. Det finns idag flera behandlingsmetoder med hyfsade till bra resultat; från mediciner via egenterapi på nätet till beteendeterapi i grupp eller individuellt.
Till slut: Hur svårt det än är, försök att inte dras med i tvångsritualerna. Hur mycket ångest det än ger personen ifråga, är alternativet sämre.

Gyllenhammar igen

Min syster, som i vanlig ordning är bättre uppdaterad i blogglandskapet, uppmärksammade mig på att Cecilia Gyllenhammar har gjort det igen. Jag orkar knappt gå in på det barnsliga och ogenomtänkta resonemanget, men kan iallafall konstatera att associationsbanorna visserligen är betydligt mer sammanhållna den här gången men att behandlingen av språk och grammatik är förvånansvärt nonchalant för att komma från en person med aspirationer på att leva på att skriva. (Någon kvar efter den meningen? Ber om ursäkt.)
Men, okej, jag kan inte låta bli att gå in lite grann på resonemanget också:
Är det inte en aning ologiskt att förespråka självförverkligande med ständigt kicksökande (t.ex. i form av en grekisk älskare som knappt talar engelska) och att förvänta sig att ens barn inte bara accepterar utan också mår bättre av detta - om jag själv skrivit en Avslöjande Nyckelroman om hur psykologiskt skadad jag blivit av mina självupptagna föräldrar som aldrig SÅG mig som jag var?

Det var ju det här med Italien..

Författaren Roberto Saviano lever ju som bekant under dödshot från den napolitanska maffian sedan han skrev boken "Gomorra". Det är ju skräckinjagande nog att kriminella kan härja så fritt att Saviano ser sig tvungen att gå i landsflykt. Ännu mer häpnadsväckande är dock inrikesminister Maronis uttalande: "Det är ingen bra idé att ge sig iväg. Vart ska han fly? Vill maffian ta hämnd, gör de det."
Ett uttalande från en av rättsstatens främsta representanter. Kan man ställa ett land under förmyndarskap?

Team Obama

Jag har känt mig kluven inför det amerikanska presidentvalet (sån tur att jag inte behöver rösta!). Obama verkar ju tilltalande - bildad, kultiverad, pro-choice osv men framhärdar tyvärr i sin protektionism. McCain dras ju med sitt motstånd mot aborter och homosexuella äktenskap men är positiv till frihandel och har tidigare röstat förvånansvärt progressivt gällande miljöfrågor och stamcellsforskning.
Knuten löstes dock av min man som påpekade att man ju till varje pris vill undvika att befinna sig ett hjärtslag från Sarah Palin.

Juridiska obegripligheter

Tito Beltràn har som bekant dömts för de sexuella övergrepp/våldtäkter han anklagats för. Straffet blev nio års fängelse och ett par hundratusen i böter. Straffvärdet är egentligen högre, anser rätten, men man tar hänsyn till att våldtäkten begicks för nio år sedan.
Vi tar det en gång till: Brottet begicks för så länge sedan att straffvärdet blir lägre. Med samma resonemang skulle man kunna säga att krigsförbrytelserna under andra världskriget inte verkar riktigt lika gräsliga längre - det var ju så länge sen. Är det här verkligen en princip som det svenska rättsväsendet tillämpar?

Apoplexivarning

Jag har nu sett färdigt dokumentären Inte som min syster som jag skrev om igår och är därför i den för mig rätt unika situationen att jag saknar ord. Istället är jag så arg att jag bara fräser lösryckta obegripliga ljud. Visst, det ges upplyftande exempel på personer som utvecklas och kan ifrågasätta de gällande värderingarna och framförallt exempellöst mod från en ensam tonåring. Det överskuggande intrycket är ändå ett korkat, brutalt och sjaskigt kvinnoförtryck av gargantueska proportioner. (Börjar så sakteliga hitta ord igen.)
Se den, upprörs och agitera! Syriens ambassaden ligger på Vendevägen i Danderyd, om ni har vägarna förbi..
(För det måste väl vara den ambassaden som gäller? Har skamligt svårt att lära mig det här med Syrien/syrier/syrianer/assyrier. Fast syrianer är kristna, väl?)

För att slå in lite öppna dörrar...

Har en nyfunnen och helt oväntad respekt för Katrin (fd) Schulman. En kvinna som lyckas få över 70 000 unika träffare på ett sånt här inlägg måste vara ett publicistiskt geni.

Fast det är klart, det kanske hjälper att vissa inlägg är som det här. Har så svårt att föreställa mig hur en sådan person fungerar egentligen - Är hon på fullt allvar så gränslös eller kommer det snart något i stil med soon-to-be-exmakens (tvivelaktiga) avbön om att han hade skapat ett monster?

2000-talet calling

Tittade på den oerhört intressanta dokumentären Inte som min syster om en libanesisk trettonårig flicka som kämpar för att inte bli bortgift som sin syster. Utan att blinka vittnar hon och hennes familj om övergrepp och misshandel som hon utsatts för i försök att tvinga henne att ändra sig. En farbror avslöjar i en mening sin minst sagt medeltida livssyn: "Om du tar de riktiga araberna, de som bor i öknen, så har de en ganska konservativ syn på kvinnor. Där är kvinnor nämligen så dyra, medan de här har blivit lika billiga som potatis."
Observera att det är "de riktiga araberna" som har en konservativ kvinnosyn. Inte han som precis avslöjat att han inte räknar kvinnor till "de riktiga araberna".

Singelmammor #4

Trodde att jag var färdigtjatad om Singelmammor, men icke. Minns ni mamman som var upprörd över samhällets brist på lust att kasta hyreskontrakt över henne - efter att hon valt att säga upp det kontrakt hon hade?
I kvällen avsnitt gör hon ett nytt försök att ansöka om förtur i hyreskön. "Det är ju egentligen tre områden som är aktuella; Kungsholmen, Södermalm och Alvik. Men inte pendelavstånd, det tycker jag känns för jobbigt."

Lycka till.

Count your blessings

Slogs av en plötslig tanke: Ingen grupp i något samhälle under någon tidsperiod kan ha haft lika bra förutsättningar för ett bekymmersfritt liv som en frisk medlem av den övre medelklassen i Sverige idag. Ingen. Någonstans. Någongång.
Tror jag ska försöka sluta gnälla över sena tunnelbanor..

Domedagsprofetia

I USA protesterade upprörda medborgare och även finansarbetare mot det planerade räddningspaketet för investmentbankerna. Jag vet inte om man ska bli imponerad eller rädd - att vara beredd att offra sin egen (och miljontals andras) anställning/privatekonomi för sin tro på den liberala marknadsekonomin utan statlig inblandning. I synnerhet som samma människor sannolikt inte alls är lika liberala när det gäller t.ex. frihandel.

I Europa å andra sidan, tävlar politikerna om att öka den statliga kontrollen. Suveränt ignorerande alla föresatser om gränslöst samarbete inom EMU uppställer man plötsligt statliga bankgarantier i parti och minut. ECB svarar på den rådande oron och de skenande räntorna med att inte sänka styrräntan. Motivering? "Europeerna oroar sig fortfarande för att inflationen ska äta upp deras besparingar." Oroar sig för att de inte ska finnas kvar om några veckor, snarare. Risken för ett sammanbrott av EMU känns plötsligt ganska stor. Man får verkligen, verkligen hoppas att det inte kommer dit - konsekvenserna för Europa vore förödande och en återuppbyggnad av något sorts gemensam marknad skulle ta många generationer till astronomiska kostnader.

Verkligen? #2

Ibland svindlar det verkligen, som vid SvD:s scoop om hur narcissister skoninglöst avslöjas via Facebook. Vem hade väl anat att en person som lägger upp 45 modellbilder på sig själv kan vara lite, lite narcissistisk?

Verkligen?

SVT:s program "Biltokig" klassificerades i min TV-meny som "andlighet/socialvetenskap"

Vänstervridning

Enligt uppgift har SSU i Stockholm erbjudit en bukett rosor till den som tar på sig ansvaret för "magsjukeattacken" mot Svenskt Näringsliv. På förbundets hemsida kunde man läsa följande minst sagt intressanta uttalande: "SSU Stockholm kan inte undvika att se det ironiska i att storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostnad av världens arbetares lidande, nu drabbas av magsjuka."
Jag hade faktiskt ingen aning om att SSU var så brinnande vänsterideologiska. Är det alltså blivande socialdemokratiska riksdagsledamöter och potentiella statsråd som uppvisar en sådan längtan efter ett förstatligande av produktionsmedlen? Jag trodde i min enfald att personer med sådana åsikter sökte sig till vänsterpartiet allraminst, men tydligen inte. Om jag tidigare avstått från att rösta på Miljöpartiet eftersom det skulle innebära en röst på ännu en gråsosseregering, blir jag ju inte direkt mera sugen efter det här.

Veckans scoop

SvD rapporterar idag att frukostflingor nischade mot barn innehåller lika mycket (eller mer) socker som Ballerinakex. Det är Råd och Rön som ligger bakom undersökningen som visar att sockerhalterna ligger på i princip samma nivå som 1976. Jag kan förstå att man kan bli lurad av Kellog´s Multigrain Loops (34,6% socker) men hur är man funtad om man inte själv gissar att Coco Pops, Kalaspuffar, Choko-Moons och Choc´n Crisp inte direkt är hälsokost (37,7, 35,9, 30,1 resp 25%)?
Den bistra sanningen är väl helt enkelt att många föräldrar inte ser socker som sina barns värsta fiende. (Det är det väl inte heller, även om det nog är med på topp tio.)

Jo, vi vaknade tydligen i Sovjet..

Min svåger lämnade in sin klocka för batteribyte på Stjärnurmakarna i PUB-huset. När han skulle hämta ut den kunde han inte hitta kvittot. Han gick dit, förklarade situationen och erbjöd sig att beskriva klockan men möttes av ett kompakt ointresse. Tyvärr, de kunde inte lämna ut klockan utan kvitto. Nej, det spelade ingen roll att han kunde beskriva den och uppge när han lämnat in den. Men nu när han tydligen inte hade någon klocka, hade de en del begagnade till salu om han var intresserad?

Jag kan förstå att en sådan verksamhet måste vara lite försiktig och inte lämna ut klockor till vem som helst, men det finns ju ett stort antal sätt man hade kunna lösa problemet på. Inte nog med att de vägrar hjälpa honom, de har också mage att visa att de är medvetna att de stulit en klocka av honom och försöker prångla på honom en annan - som de sannolikt kommit över på samma sätt!

Vaknade vi i Sovjetunionen imorse?

Min man skulle igår flyga till ett av våra baltiska grannländer med Air Baltic, som flyger åt SAS. När han - i osedvanligt god tid - försökte checka in, möttes han av beskedet "Tyvärr, det planet är fullt.". Punkt. När han då påpekade att hans företag betalat en (vansinnigt dyr) biljett för att han skulle på ett möte som han nu skulle missa, möttes han av en tung suck och en hänvisning till en servicedisk på andra sidan hallen. Väl där fick han samma besked. Ja, planet var överbokat. Nej, det fanns ingenting man kunde göra åt det. Efter att han talat sig varm om ett bolags förpliktelser gentemot betalande kunder, ändrades budskapet till att han visst skulle få full kompensation. Man skulle bjuda på en natt på flygplatshotellet och ordna en plats på planet imorgon bitti.
Hur kan man ha mage att kalla det full kompensation när man tvingas sova på flygplatshotellet och ändå missar sitt möte?
Tanken svindlar inför hur man hade blivit bemött med en vanlig ekonomibiljett...

Vandalism

Några konstnärer riskerar böter efter att ha genomfört en installation i naturreservatet Torö Öja. För att förankra sina "svävande hus" borrade de nämligen hundratals hål i klipphällarna, som nu riskerar att spricka.
Jag (som får dåligt samvete när jag längtar efter ett köksgolv i kalksten) kan inte förstå hur man kan vara så korkad. Det är berg det handlar om - they don't make'em anymore..

Kontaktannonser #3

(Jag kan inte riktigt släppa det här med annonser. Mitt i Östermalm, igen)

"Normalledig gammal man söker snäll barnfri kvinna familjebildning. Normalnära till Louisedal."

Så många frågor - Hur är man onormalt ledig? "Normalnära till Louisedal"?? (Enda vettiga sökresultatet är en hästgård.)
Skönt iallafall att han inte gett upp hoppet om familj, trots att han känner sig gammal.

Italiensk jämställdhet

Italiens regering har bestämt sig för att förbjuda gatuprostitution. Detta är enligt uppgift i den lovvärda avsikten att minska de sociala problemen för prostituerade och att försvåra för kriminella ligor att tjäna pengar på prostituerade. Kritiker har förstås påpekat att det bara gör att verksamheten går under jorden och att socialarbetare får svårare att få kontakt med de prostituerade. Det är en debatt som är svår och viktig, i Italien som här. Det som fångade mitt intresse var dock snarare Maria Carfagna, Italiens jämställdshetsminister, som ansvarar för lagen. Först blev jag positivt överraskad över att Italien faktiskt har en sådan, men sen insåg jag att det måste bero på EU-krav. Vad gör då Italien? Utser en f.d. toplessmodell och kalenderflicka. Det finns givetvis ingen anledning till att inte en nakenmodell skulle kunna brinna för jämställdhet och Carfagna har även en examen i juridik. Det skickar ändå ett tydligt budskap om vad makthavarna anser i frågan - i synnerhet som Berlusconi då Carfagna valdes in i parlamentet för hans parit Forza Italia, "skämtsamt" påstod att F.I tillämpar droit de seigneur, dvs godsherrens rätt till sexuellt umgänge med de underlydande. Smakfullt.

Trafikpolisen

Mikael Söderlund ska ju som bekant avgå som stadsbyggnads- och trafikborgarråd. Vi tackar för abdikationen från åtminstone den senare posten och håller alla fingrar och tår för att efterträdaren ska ha en lite mer sympatisk inställning. Söderlund har aktivt arbetat för att det ska bli så enkelt och smidigt som möjligt att köra bil inne i stan. Detta betyder t.ex. att man tagit bort vägbulor och "flaskhalsar". Jag är själv bilägare men jag säger precis tvärtom: Det ska vara besvärligt och dyrt att köra i innerstan! Utanför oss går en stor fin gata med hastighetsbegränsning på 30/50. Snitthastigheten - helt intuitivt uppmätt - ligger nånstans kring 62 med toppar på uppåt 90. Sa jag att gatan går förbi en skola och att det finns flera obevakade övergångsställen? Varför sätts trafikkameror upp på E4:an och inte på Sveavägen? Varför ser man aldrig hastighetskontroller på Engelbrektsgatan utan bara på välhållna motorvägar med skilda körbanor? Jag har inte tillgång till någon aktuell statistik, men olycksrisken måste vara betydligt större med en person som kör 65 på en stadsgata än 135 på motorväg.
Omprioritera hastighetskontrollerna och bötfäll stenhårt i miljöer där fotgängare, cyklister, flyttlass, barn och gamla rör sig! Det finns väl utbyggd kollektivtrafik, så det finns inget behov av all denna persontrafik. Om man rensar lite på gatorna skulle det även kompensera utryckningsfordon för ev hastighetsbegränsande ombyggnader.

Singelmammor #3

Missade Singelmammor i söndags men ivrigt påhejad av en väninna som sett avsnittet, var jag idag oerhört modäärn och tittade på nätet. Känns skönt att kunna konstatera att jag nu börjar förstå varifrån den bohemiska (aka tunnelbaneplankande och barnvagnsrökande) mamman fått sin speciella charm. I teasern för nästa avsnitt avslöjades nämligen att hon när hon var liten bad sin pappa dra ut en av hennes framtänder eftersom hon ville ha en glugg. Och pappan gjorde det. Drog ut en tand på sitt barn med en tång.
Det är nästan så att man kan förstå att hon lämnar sitt barn ensamt hemma när det sover. Nästan. (Jag känner att jag dissat henne lite väl mycket. Hon verkar trots allt vara en mycket kärleksfull - om än inte helt genomtänkt - mamma.)

Fnissade för övrigt rått när den nyförlösta mamman får en kamera upp i nosen och skyskrapehög på oxytocin säger något i stil med : "Det är så fantastiskt det här. Med naturen och det."

Tillvarons små mysterier

Vi har ju som sagt bytt kabelTV-leverantör. Den nya boxen har den fascinerande egenskapen att den inte går att starta om man stängt av TV:n innan. Man måste alltså låta TV:n stå på hela tiden. Jag vägrar givetvis göra något så oerhört fånigt och energislösande och stänger av som vanligt. Det betyder att man istället varje gång måste dra ur och sätta i scartkabeln på baksidan av TV:n.
Modern spjutspetsteknologi i praktisk tillämpning..

Bostadsannons från Skeppsholmen #2

"Den provensalska livsstilen har satt sin prägel, vilket syns på såväl smakfull exteriör som gäckande interiör"

Ser framför mig hur innerväggar och köksinredning leker tittut med besökaren...

(#1 finns här)

Drömsemestern?

I veckans nummer av FT:s helgbilaga How to spend it finns en annons för hotellkedjan Shangri-La. Det är ett airbrushat foto med en solnedgång som påminner om de där sammetsaffischerna alla coola typer hade på 80-talet. (Jag var aldrig tillräckligt tuff; jag fick nöja mig med min Carolaplansch.) I förgrunden syns ett par bekvämt utsträckta på en picknickfilt där det även finns en stråhatt, en uppslagen bok, en duffelväska - och en asiatisk tjänstepojke som på knä sträcker fram ett glas champagne till mannen.
Under bilden står: "Where will you find your Shangri-La?" Well, inte i er neokoloniala dystopi iallafall...

Skapelsens krona

Muammar Kaddafis son har alltså klarat sig undan rättslig prövning av anklagelserna gällande misshandel av sina hembiträden. Hela historien verkar oerhört tragisk och solkig, med inslag av diktaturfasoner av episka mått, som t.ex. att det ena hembiträdets mamma och bror försvann under mystiska former. Vilken typ av uppväxt och vilka förväntningar kan ha skapat en man som tidigare har häktats bl.a. för att ha misshandlat sin gravida flickvän och som var så våldsam vid sitt besök i Köpenhamn att den danska polisen satte två man på att bevaka honom konstant? Kanske får man en ledtråd om man betänker att han stolta föräldrar valde att kalla honom Hannibal. Om man som föredöme har en man som erövrat större delen av den kända världen, kanske man tycker sig ha rätt att hälla skållhett vatten över plebejer...

Östermalmsnytt

Lördag eftermiddag och regnet öset ner. Jag passar på att lyssna på gamla avsnitt av Lantz i P1 och putsa silver (eller, saker som med lite god vilja kan kallas silverfärgade).
Förvånansvärt meditativt. Kärring - moi?

Kontaktannonser igen

Saxat ur Mitt i Östermalm, 2/9.

Kvinnor söker män: Jag söker en man med kristna värderingar, rökfri, högutbildad, kärleksfull och rik. Varför hymla?

Män söker män: Jag är en sambokille på 34 år som gärna vill träffa en kille för mysiga träffar. (En verklig favorit - annonsera efter någon att vara otrogen med! Be till gud att det inte är er kille, chix. Eller killar med, för den delen...)

Singelmammor igen

Kvinnan i SVT:s serie om Singelmammor som jag tidigare skrivit om här passade i kvällens avsnitt på att planka i tunnelbanan. Medan hon blev filmad för SVT.

Kalla mig en gammal surkärring - men ärligt talat? (Hon är åtminstone konsekvent i sin inställning att samhället är SKYLDIGT henne vissa saker. Som förtur i i bostadskön. Och gratis tunnelbana.)

People skills

Jag rondade en för mig ny patient morse; en kvinna i 80-årsåldern. Hon hade hjärtsvikt och behövde lite syrgas och verkade må allmänt skruttigt. Efter att tåligt ha lyssnat på hennes klagolista försökte jag lite äppelkäckt påpeka att hon iallafall hade fin färg, varpå hon fräste: "Ja, inte är det din förtjänst, iallafall."

Det är så viktigt med en god patientkontakt...

Italienska galenskaper

Jag har tidigare på den här bloggen suckat över den ofattbara paradoxen Italien. Ytterligare en gåtfull prisma i obegriplighetens rosettslipade juvel (blir alltid poetisk när jag är hungrig) är kvinnosynen. Närmare bestämt den syn som manifesteras i att även de mest seriösa debattprogram måste ha små kuttersmycken i paljetter som ålar omkring i bakgrunden, synbarligen utan någon uppgift annat än att få folk att inte byta kanal.
Tänk er motsvarigheten i SVT: K-G Bergström spänner ögonen i en svettig Anders Borg som precis fått frågan om han inte måste revidera sin positiva prognos gällande sysselsättningen med tanke på den senaste nedskrivningen av Tysklands BNP - och in valsar plötsligt två blondiner iförda bikinis och med ananas i håret som steppar, lämnar en ros och försvinner ut åt vänster.
Inte nog med att detta är så vansinnigt; det är dessutom enorm konkurrens om att få vara fröken Politisk Paljett. För närvarande pågår uttagningar för att få bli nummerflicka i programmet Striscia la Notizia. 5000 hoppfulla ska sållas ner till två och detta sker genom förnedrande grenar som att sjunga medan någon sprutar vatten på dem och att lapa mjölk från nappflaskor. (Bimbo betyder också litet barn på italienska.)

Jämställdsheten har ett par små myrsteg kvar, även i Europa..

Närkontakt av tredje graden

Vi har bytt kabelTV och verkar ha fått något slags prova-på-vecka med tillgång till uppåt tvåhundra kanaler. En snabb genombläddring visade som väntat en stor andel turkiska, arabiska och polska kanaler, men även - inte fullt så väntat - God Channel.

Åååh tjejer (?)

Jag vet att jag är sent ute men min syster fäste min uppmärksamhet på Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg på Newsmill (med uppföljande svarsinlägg här) och det är helt enkelt för ljuvligt sinnesrubbat för att inte kommentera.
Läs själva och förundras (om ni inte redan gjort det). Det är en ganska svårchiffrerad text men duon verkar framföra en hel del milt sagt kontroversiella åsikter.
Jag orkar inte ens gå in på vanvettet i deras idéer - det har säkert någon av de 500 som lämnat kommentarer gjort bättre. Däremot väcks mitt yrkesmässiga intresse av textens uppbyggnad. Den är oerhört ostrukturerad med uppluckrade associationer och märkliga metaforer på ett sätt som man bara brukar stöta på hos akut psykotiska personer. Då ingen av skribenterna vad jag vet tidigare visat tecken på allvarlig sinnessjukdom, kan jag inte låta bli att undra om texten tillkom under inverkan av någon centralstimulerande drog.

(Jo förresten, en sak måste jag få kommentera. "Kanske har vi helt missat det som halva Europa och hela Sydamerika insett: att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor. --- Ge oss latinsk frihet".
Eller så kräver långa latinska äktenskap en lagstiftning som försvårar skilsmässa och som gör kvinnan ekonomiskt beroende av mannen...)

Tjuvlyssnat

Konversation mellan två flickor i 20-årsåldern i närheten av Stureplan kl 16.20:

- Men du, ska du inte träffa den där killen igen?
- Neeeej, jag vet inte...
- Men vadå, han var väl trevlig?
- Jooo.. Fast lite..tafatt.
- Tafatt? Vadå, ville han leka kull, eller?

(Helt autentisk.)

LO-språk

På ekot imorse intervjuades en LO-ekonom med det lätt osannolika namnet Åsa-Pia Järliden Bergström om jobbskatteavdraget. Hon hävdade att det var en misslyckad och dyr åtgärd som förfelade sitt mål, nämligen att få fler i arbete (eller att få de som redan är i arbete att arbeta fler timmar). LO:s åsikt i frågan kommer väl knappast som en chock, men det intressanta var att Bergström konsekvent talade om skatteavdraget som ett bidrag. Ett tydligt tecken på hur LO betraktar skattepengarna som statens egendom att fritt förfoga över. Ett skatteavdrag är ju tvärtom ett sätt att låta pengarna stanna hos den som tjänat ihop dem - istället för att först dra dem i skatt och sedan lämna tillbaka dem i form av t.ex. bostadsbidrag.

Inlärd hjälplöshet

I kvällens avsnitt av SVT:s serie Singelmammor klagade en av de ingående mammorna över det bristande "systemet". Det som upprörde henne var hennes boendesituation, som onekligen verkar bekymmersam. Hon är ensamstående mor till en treårig pojke och bor sedan fyra månader i kappsäck hemma hos familj och vänner. Handläggaren på socialkontoret var tveksam till om hon hade rätt till förtur i lägenhetskön, men utfärdade ändå ett intyg för detta. Kvinnan sade bittert att det inte verkade finnas någon plats för henne, trots att hon bara gjort det som verkat bäst för hennes barn.
Vi talar om en person som, då det tog slut med barnets far, själv valde att med omedelbar verkan säga upp den lägenhet de då bodde i "för att det skulle kännas definitivt". Utan att att först försöka hitta någon annan bostad. Med ett treårigt barn. Hon förefaller vara en ung, frisk och stark kvinna utan uppenbara handikapp samt föräldrar och syskon i Stockholm. Ursäkta om jag inte gråter floder över det hårda systemet som inte omedelbart skakar fram en lägenhet med tillhörande skattesubventionerat bostadsbidrag.
Missförstå mig inte; jag tycker absolut att alla barn ska få ha en fast punkt i tillvaron. Jag ser bara ytterligare tecken på hur generationer invaggats i falsk tro på att de inte själva behöver ta ansvar eller tänka igenom sina beslut, eftersom pappa Staten alltid kan fixa allt.

Evolutionsteori

Jag har trampat 105 bitvis ganska besvärliga fjällkilometrar i raskt tempo utan tillstymmelse till skavsår - inte minsta lilla blåsa. Bytte när jag kom hem med en lättnadens suck ut mina femkilos Lundhagenkängor mot favoritballerinorna. Det tog fem minuter att få blödande skavsår på hälen. Jag har uppenbarligen backat ett steg i evolutionen och anpassat mig till ett liv i vildmarken..

Missriktad hjältedyrkan

Hörde i den pågående sammanfattningen av OS en sportjournalist berätta att Ara Abrahamian blivit hans hjälte eftersom Ara följt sitt hjärta och gjort det han visste var rätt. Ursäkta, men vi talar om en kille som när han inte får den fina guldfärgade medaljen kastar sin på golvet, stormar därifrån och surar i ett hörn i väntan på att någon ska säga förlåt. Oavsett hur korrumperat systemet är, är det inte en hjältes reaktion - snarare en bortskämd treåring.

Folkbildning

Tillbaka efter en lång semester och kastar mig full av entusiasm över höstens kurskataloger för att se vad jag ska välja att förkovra mig i. Inser att valet kommer att bli svårt mellan Scarfsknytning (Studieförbundet Vuxenskolan, 3 tim 425 kr) och Skapa ditt doftande schampo! (Studiefrämjandet, 2,5 tim 425 kr).

Ofrivillig barnsubvention

HomO stämmer landstinget i Uppsala. Ärendet gäller ett lesbiskt par, där den ena kvinnan genomgått tre inseminationsförsök. Därefter fyllde hon 40 och passerade därmed åldersgränsen för fortsatt behandling. Paret önskade då att den andra kvinnan skulle få genomgå insemination, vilket nekades med motiveringen att man inte vill särbehandla par och att därmed endast en kvinna per par kan genomgå behandling. Paret - och HomO - anser att detta innebär diskriminering, eftersom landstinget jämställer den andra kvinnan med en man. Partnern uttalade sig på Ekot och sade besviket att det här ju innebär att alla deras planer får läggas på is.

Jag anser att det är oerhört generöst att ofrivillig barnlöshet idag betraktas som en sjukdom och att man därigenom har rätt till subventionerad behandling. (Kanske ännu mer så när det gäller personer som är ofrivilligt barnlösa p.g.a. sexuell läggning och inte fysisk sjukdom.) Uppsala är dessutom generösare än de flesta i och med att man subventionerar sex försök - i Stockholm får man, så vitt jag vet, högst tre behandlingar.
Vidare har jag svårt att förstå hur man kan anse det diskriminerande att ha samma regler för alla, d.v.s. att en person per par genomgår behandling. Enligt HomO är det enbart "lesbiska par som missgynnas av regeln att endast behandla ena parten". Jag förstår överhuvudtaget inte vad som menas; inte heller i heterosexuella par kan ju mer än en person genomgå behandling. Bögpar kan ju inte genomgå någon behandling alls, så det är väl de som borde känna sig diskriminerade?
Slutligen får det väl ändå betraktas som lite chansartat för ett par (oavsett biologiskt kön) att planera sitt liv runt att man ska få sitt första barn när kvinnan är 40.

Ofrivillig barnlöshet kan innebära en stor sorg och är ingenting att ta lätt på, men är egna biologiska barn verkligen en mänsklig rättighet? Vi har idag generösa regler som säkert kan vara motiverade men man får inte glömma i sammanhanget att generositeten handlar om våra skattepengar och att det betyder att vi måste prioritera bort pengar någon annanstans.

Eklund

I den pågående rättegången mot Anders Eklund får ju som bekant offrens anhöriga sitta med och kan därmed (citat från SvD): "ställa egna frågor via sitt juridiska ombud och även ha synpunkter på straffet".
1) Vem vinner något på att anhöriga ska ställa egna frågor? Definitivt inte den juridiska processen och sannolikt inte anhöriga själva. Eklund kommer aldrig att kunna ge några svar som på något sätt minskar deras sorg och vrede.
2) Sedan när har civilpersoner rätt att ha åsikter om det straff som utdöms i en rättegång? Är inte hela poängen med vårt juridiska system att vi inte ska ha en känslomässig "öga-för-öga" rättsskipning? Detta verkar vara en trend; senast var det ju anhöriga till Mattias Flinks offer som tillfrågades vad de tyckte om hans ev tidsbestämning av straffet. Ja, gissa...
3) Anders Eklund är ännu inte dömd för brotten han anklagas för och ska därför tills vidare betraktas som oskyldig. (En bekännelse är inget hinder för detta, det är ju som bekant inte ovanligt att folk erkänner brott de inte begått.) Därmed blir det ju ännu mer barockt att offrens anhöriga ska sitta och fråga ut honom.

Jag tycker att mediebevakningen med utlämnande av foton, beskrivningar av Eklunds tidigare liv, hans älskarinnas begåvningsnivå etc är ytterst tveksam etiskt sett. Som alltid kan man ifrågasätta allmänintresset kring dessa detaljer. Dessutom är ju Eklund återigen inte dömd för brotten ännu. Lek med tanken att information i sista stund framkommer som visar att han trots allt är oskyldig. Då har hela hans liv med alla dess sorgliga smutsiga detaljer (inklusive bilder från hans sovrum och uppgifter om porrbilder och trosor i lådorna) skildrats i riksmedia. Alla vet om att hans stackars flickvän "har lättare att kommunicera i bilder än i ord". Hans foto har hängt på vartenda löp, med påföljden att han skulle bli lynchad av personer som inte skulle tro på hans oskuld.
Om han döms för brotten och hamnar i fängelse kommer han också löpa ständig risk för trakasserier och misshandel - personer som förgriper sig på barn står inte högt i kurs någonstans. Är det verkligen den här sortens rättvisa vi vill ha?

Family ties

Som doktor får man ofta förtroenden från anhöriga. På sista tiden har jag råkat på flera anhöriga - oftast barn till patienten - som inleder vår kontakt med att förklara att deras förälder minsann slog dem/hindrade dem från att studera/alltid varit "svår".
Det finns säkert verklighetsbakgrund i de flesta fallen, men jag har ändå lite svårt att förstå vad som driver en att omedelbart anförtro en främling sådant. Är det ett sätt att förhindra anklagande blickar för att man inte hälsar på tillräckligt ofta?
En anhörig inledde vårt första telefonsamtal (som hon förde från en livlig uteservering, vilket gjorde att hon glatt höjde rösten) med att förklara att hennes pappa alltid varit vrång och självisk men att hon ändå gjorde sitt bästa för att hjälpa honom - trots att hennes like själviske bror inte hjälpte till ett dugg. Det är mycket möjligt att det är sant men varför tyckte hon att jag behövde veta det?

Läsfrossa

Fastnade framför bibliotekets 1-veckashylla och kom hem med tre böcker i nypan. En aning stressande, men man är ju tävlingsmänniska...
"Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud klämde jag på tunnelbanan samma dag. En lågmäld och allvarlig bok som är värd en mer eftertänksam läsning. I mitt hetsiga tempo missade jag säkert många nyanser och kom upp till ytan lite vagt besviken.
"Att tro på Mister Pip" har jag kommit halvvägs igenom. Hittills är den medryckande och svår att lägga ifrån sig. Boken utspelas sig på en tropisk ö som belägras av oidentifierade rebeller och regeringsstyrkor men fram träder en apell om läsandets nödvändighet - livsnödvändighet, t.o.m. Ett tacksamt budskap för en bokbulimiker.
John Ajvide Lindqvists "Människohamn" tänkte jag försöka plöja under helgens skärgårdsvistelse. Kanske inte helt genomtänkt, med tanke på att det visst är en rysare i skärgårdsmiljö...

Handicapped people make handicapped faces

Var på Anna Järvinen på Parkteatern ikväll. Det blev snabbt mycket, mycket trångt - vilket det ju brukar bli på Parkteatern. Strax innan konserten skulle börja dök en ytterst frustrerad sjuttonåring upp med mamma i släptåg. Tjejen var så otroligt pubbigt irriterad på sin mamma och tyckte uppenbarligen att det var hennes fel att att de inte skulle få någon bra plats. Hon spottade och fnös åt alla mammans försiktiga små förslag och fräste slutligen (med klar och förorättad röst): "Men om alla handikappade vill att allt ska vara så jämlikt hela tiden kan de väl inte kräva att få sitta längst fram i såna där jävla fåtöljer!"

Rullstolar, eller?

Växeln hallå (2)

Kampen om mina lönebesked går vidare. Jag fick ju ett svar från min bank (SEB), där man tydligt angav att lönebeskeden skickades från arbetsgivaren direkt till mig och att de var skyldiga att se till att jag fick dessa i den form jag begärde. Jag vidarebefordrade detta till min löneavdelning, som med föredömlig snabbhet svarade: "Nu har även jag varit i kontakt med Swedbank. Lönebeskeden skickas direkt från Posten till dig, så du måste kontakta Posten om du vill ha dem på papper."

Direkt från Posten till mig? Utan att ha fått någon form av information från min arbetsgivare? Känns lite osannolikt att Posten på eget bevåg kan skicka ut (eller i mitt fall inte skicka ut) lönebesked med - får man anta - uppgifter om lön och semester som är gripna ur luften.
Jag gillar också beteckningen "Posten" på den jag ska kontakta - är det your local friendly postman, eller kanske killen på Svensk Kassaservice jag ska hugga i kragen?

Återigen: Hur kan frågan om vem som skickar ut mina lönebesked ta flera veckor i anspråk och involvera fyra olika instanser?

Språkpolisen

Noterar att årets Sommarpratare nästan som en man styltar till språket när de läser från manus och uttalar orden som de skrivs - "de" istället för "dom", "det" istället för "de" och, givetvis, "och" istället för "å".

Kajsa Bergqvist må kanske vara hänt - hon har ju inte byggt sin karriär på offentliga tal - men Leif Silbersky? (Som iofs talar skånska, vilket kanske förklarar en del talfel..)

Sömnstörning

Behövde imorse få tag på en anhörig till en patient. Jag ringde på hans hemnr vid halv nio och en kvinna svarade. Jag presenterade mig, sade att jag ringde från sjukhuset och bad att få prata med hennes sambo. "Han sover, hejdå." Klick.
Försökte igen vid halv elva och fick då prata med honom. Dvs, först muttrade han bara enstavigt, men därefter sa han: "Vänta, jag ska bara ta ut bettskenan." När detta väl var avklarat konverserade han vänligt.

Han måste ha varit sömndrucken, men jag kunde inte låta bli att bli lite fnissig av tanken på att han svarade i telefon iförd bettskena. Jag sover själv med en sådan och, tro mig, det är inte ett kommunikationshjälpmedel.

Växeln hallå

Jag får sedan något halvår inga lönebesked. Jag kontaktade därför löneavdelningen, som var fulla av häpet oförstående och först tredje gången jag ringde sa "Det är inte vi som skickar ut lönebeskeden, det är Swedbank." Jag ringde alltså upp Swedbank och lyckades på fjärde försöket faktiskt få tag på någon som inte hade semester. Hon hävdade att det inte alls var de som skickade ut lönebesked, utan "Posten", utan inblandning från deras sida. Hon förklarade också att det måste vara så att jag valt att istället få elektroniskt lönebesked. Hon vidhöll detta, trots att jag med stora bokstäver och enstaviga ord förklarade att jag inte hade gjort något sådant (även om det låter som en bra idé). "Du kan se lönebeskeden och ändra ditt val på din banks internetkontor". Eftersom jag föga överraskande inte kunde hitta något sådant, mejlade jag min bank. De svarade prompt att de inte har något med lönebesked att göra, utan att de skickas direkt från arbetsgivaren till mig.

Hur kan frågan om vem som skickar ut lönebesked vara svår att svara på?

Idiot savant

Jag utnyttjade gårdagskvällens regn till att titta på Kommissarie Montalbano. Mitt intresse var tämligen svalt, tills det plötsligt dök upp en donna som såg så otroligt bekant ut. Jag hojtade hela avsnittet att hon måste vara svensk, trots att hon talade perfekt italienska (fast med lite brytning, hävdar jag med mitt exceptionella språköra). Jag har nu efter idogt forskningsarbete kommit fram till att det var ingen mindre än Isabell Sollman som tydligen under två år figurerade i Skilda världar som "Camilla Moe".
Skönt att min hjärna tyckte att hennes ansikte var livsnödvändig information istället för, låt oss säga, koden till mitt kreditkort.

Känsloinkontinens

Jag fick tårar i ögonen när jag poddade Peter Le Marcs Sommar och han sjöng "De sista ljuva åren" trots att han hatar den, bara för att den påminner hans faster om hennes avlidne man. Seriously. Jag gillar ju inte ens Peter Le Marc. (Måste uppenbarligen sluta jobba på geriatriken.)

Scener från mitt kvarter #2

Villagatan i solsken. Två äldre damer promenerar med hund. Båda har hatt, dyrbara örhängen och omsorgsfull sminkning. Den ena bär promenaddräkt. Den andra är iförd en vit frottémorgonrock.

Sommar i P1

Jag ligger några dagar efter i Sommar-lyssnandet, eftersom jag poddar. Jag hörde därför först igår Elisabeth Massi Fritz, som har varit målsägandebiträde i flera omskrivna mål kring hedersbrott och senast i Stureplansfallet. Jag hade ganska höga förväntningar, eftersom hon verkar vara en begåvad kvinna som drivs av ett engagemang för extra utsatta brottsoffer. Jag blev dock gruvligt besviken. Klyschorna haglade kring öronen - "Ibland kan kriser vara något som det är viktigt att komma igenom.", "Det är viktigt att se positivt på saker och ting", "Man ska ta en dag i taget". Jag hade lika gärna kunnat köpa en sådan där fickalmanacka med sentenser för varje vecka - och då hade jag sluppit den trötta 80-/90-talsmusiken.

Noterade för övrigt att Peter "Poker" Wallenberg konsekvent sade "de" istället för "dom" i sitt program. Trodde i min enfald att han var rätt van att prata i formella sammanhang.

Scener från mitt kvarter #1

Jag var igårkväll vid halvelva-tiden på väg hem på Floragatan. Jag mötte då två herrar i sextioårsåldern, som uppenbarligen hade tagit en drajja eller tre. En av dem flyttade sig artigt för att jag skulle komma fram, varpå jag givetvis sa tack. Han replikerar då - med ett vänligt om än lite slirigt leende - "Vi ska inte våldta dig, vi är gentlemen."

Förlåt?

I min avgrundshäpnad fick jag inte fram något annat än "Det känns ju skönt att veta.", när jag givetvis borde ha sagt "Vad bra, då slipper jag knäa dig i skrevet.".
Hade jag varit en aning mer feministanstruken hade jag kunnat skriva en ganska lång rant om hur sådana yttranden - sagda i något slags flirtavsikt, hur galet det än kan verka - bygger på det underförstådda faktumet att han mycket väl skulle kunna våldta mig, men väljer att avstå på grund av sitt goda hjärta. Jag är tillräckligt fantasilös för att ganska obekymrat promenera hem även sent på kvällarna och jag är inte tacksam över att någon farbror försöker intala mig att jag egentligen borde vara rädd.

(Det blev visst en ganska lång rant. Bokcirkeln sätter sina spår, uppenbarligen.)

Rädda barnen #3

I SvD:s artikelserie om barnfetma varnade en barnläkare för att lägga alltför mycket ansvar på individen, d.v.s. föräldrarna. Jag suckade först över att man så gärna omyndigförklarar individer när det gäller hälsofrågor; vem ska ha ansvar för barnens hälsa om inte föräldrarna? Fick dock modifiera mig en aning när jag läste en intervju med en kvinna vars son var överviktig. Det mest förvånande hon lärt sig på den kurs familjen gått på var att det var mycket kalorier och socker i läsk.

En av artiklarna avslutades med att barn fick berätta vad de ätit till frukost. Gissar att föräldrarna till flickan som berättade att hon fått en smörgås med nutella och druckit Oboy, inte är helt nöjda med uppmärksamheten...

Heja Botswana

Nästa gång du åker på semester, överväg safari i Botswana. Detta befolkningsmässigt lilla land är inte bara en stabil demokrati som för en ansvarsfull ekonomisk politik och bekämpar HIV-epidemin utan också det enda land i Afrikanska Unionen som konsekvent fördömt Mugabes diktatur.
Bör uppmuntras genom extra inflöde i statskassan!

Alzheimer

Alzheimers sjukdom med demens är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Vet inte om man ska bli skräckslagen över att det är så vanligt eller lättad över att vi tydligen lyckas bota så mycket annat.

Rent

Mitt i Östermalm rapporterar att en familj som hyrt ut en lägenhet på Valhallavägen i andra hand har fällts i Hyresnämnden för att ha tagit ut oskälig hyra. Hyresgästen betalade 6259 kronor i månaden för 28 kvm, inklusive el, bredband och möbler. Han ansåg att andrahandshyran på en centralt belägen, möblerad lägenhet borde vara 1189 kronor. Hyresnämnden ansåg visserligen - tack och lov - att det var lite väl optimistiskt men att 5500 var skäligt.

Jag har aldrig kunnat fatta reglerna kring det här. Finns det något annat område där man kan kräva pengar tillbaka därför att man i efterhand har kommit på att varan betingade ett oskäligt pris? Man kan tycka att 6259 kronor är dyrt för 28 kvm - men isåfall kanske man helt enkelt inte ska skriva på ett hyreskontrakt där den summan är nämnd? Jag måste som säljare väl ha rätt att kräva vilket pris som helst- men får givetvis vara beredd på att inte få den såld om priset är för högt. Det är väl liksom det som är poäänschen med en fri marknad och inte en subventionerad planekonomi?

Josefina

Satt på Josefina igårkväll och förundrades. Grundtanken är ju enbart berömvärd - en gigantisk uteservering som sväljer hur mycket folk som helst, ett trevligt läge och bra utsikt. Palmer och infravärme bidrar till den sydeuropeiska illusionen (även om den höga brattdensiteten gör det svårt att förtränga sanningen). Men att tvinga folk att köa i 25 min för att beställa från menyn - som finns angiven på ett (1) A4-ark precis framme vid kassan - och sedan köa igen om man dessutom vill ha kaffe på maten är inte optimalt. Att ta 42 kronor för en automatlatte är kanske inte heller riktigt comme il faut.

My Fair Knightley

Keira Knightley ska spela Eliza Doolittle i en nyinspelning av "My Fair Lady". Jag tillhör de Audreyförälskade och har oerhört svårt att förstå behovet av en nyinspelning. Jag har - motvilligt - allt mer börjat uppskatta Knightley som skådespelerska men tanken på en kakektisk Eliza som pratar fejkcockney genom för mycket tänder känns inte tilltalande. (Ingen fejkar cockney så förtjusande taffligt som Audrey.) Man får väl helt enkelt hoppas på att kopian lockar folk att se originalfilmen.

Stavningspatrullen

Zink Grill verkar vara en jättetrevlig restaurang och jag hoppas på att få gå dit ikväll. Däremot har personerna ansvariga för menyn - som många i branschen - ingen överdriven känsla för rättstavning. Ur menyn kan man t.ex. läsa sig till att man serverar "cheeseckace", "belgisk (!) swartsvald", "degistive", "cajunndressing", "char-col grilled food" och "chorizio". Jag kan förstå att en restauratör inte nödvändigvis tycker att grammatisk svenska är så viktig att man behöver bry sig om satsbyggnader som "päron i vanilj och citron&glass", men nog borde man kunna stava till sina råvaror?
Ett enkelt rättstavningsprogram på datorn kan man komma långt med..

Döda politiska karriärers sällskap

Ett briljant klipp från dyslesbisk som jag tyvärr upptäckte först nu. Tänk hur stort det hade varit om de berörda politikerna faktiskt hade vågat ställa sig upp, istället för att stämpla 1984 i pannan på oss.

True colours

Azofärgerna är, obegripligt nog, fortfarande tillåtna i europeiska livsmedel. De är däremot inte tillåtna i djurfoder eftersom 1)Ingen ska behöva få i sig azofärgämnen ovetande via kött och 2)Djuren inte kan fatta ett informerat beslut (som det heter i vården) om de vill stoppa i sig ämnena eller inte. Däremot väntas genomsnittskonsumenten fatta av sig själv att en illgrön saft kanske inte är så himla nyttig. Det skulle man ju kunna hålla med om, om det inte vore för att samma genomsnittskonsument kanske redan fått i sig så mycket färgämnen att han blivit lite trögtänkt.
Hjälp Sveriges konsumenter i sitt arbete att få bort färgämnena även från människoföda.

Solen går upp i öst?

Såg en japansk dokumentär från Kina på SVT. Fnissade glatt åt miljardärerna som byggde miniversioner av Versailles (bara 1000 kvm) och gav sig själva bilar för 6,6 miljoner i födelsedagspresent. Skrattet fastnade dock i halsen när programmet sedan följde ett ungt mongoliskt par som slet livet ur sig i Tianjin för att försörja familjen hemma. Kameran följde med när de åkte på sitt årliga besök till hembyn, där den åldrade och slitne farfadern med ansiktet bortvänt lovade att det gick så bra att ta hand om deras son (som f.ö. fått armen avsliten av ett transportband, nämnde jag det?). Farmodern fick akut yrsel och fruktansvärt högt blodtryck men vägrade åka till sjukhus med motiveringen att alla pengar måste sparas till barnbarnets operation. Inzoomning på sonens ansikte när föräldrarna åkte iväg med bussen igen i väntan på nästa nyår..
Jag grät hysteriskt och helt poänglöst. Vad kan man göra för att förändra sånt här? Kina som ändå ska föreställa något slags kommunistisk kapitalistisk stat borde väl åtminstone kunna lägga några OS-miljarder på subventionerad barnsjukvård?

Teoretisk kompetens

Jag deltog för en tid sedan i en diskussion om läkarkårens framtid och drev hårt min tes om att vi allt mer förvandlas till hantverkare som gör de handgrepp vi lärt oss men saknar teoretisk underbyggnad och förmåga till kritiskt ifrågasättande. En annan deltagare höll med och lanserade idén om att återinföra betyg på läkarlinjen. (Det finns alltså bara G/IG, för er som levde i tron om något annat) Detta skulle innebära ett ökat fokus på teoretisk inlärning och vikten av goda faktakunskaper som grund för ens kliniska arbete. Det dröjde ungefär två millisekunder innan motargumentet "Jamen hur betygsätter man empati och social kompetens, då?" kom upp. Suck. Missförstå mig inte, givetvis är det önskvärda egenskaper hos den person du eventuellt ska lägga ditt liv i händerna på. Jag vill ändå citera dr House: "Vad föredrar du - en medkännande doktor som håller din hand medan du dör eller en otrevlig jävel som räddar livet på dig?"
En väninna till mig påpekade också den enkla sanningen att empati och social kompetens inte är något man lär sig i undervisningen, utan egenskaper man har. Skolan bör väl helst inte betygssätta ens personlighet, utan de resultat man presterar. Sedan är det väl upp till framtida arbetsgivare att bedöma nivån av social kompetens - något som brukar vara rätt enkelt efter tio minuters samtal.

Tragiskt och frustrerande

Jag var jour häromnatten och träffade vid tretiden en 60-årig kvinna som kommit in till medicinakuten efter att under ett dygn successivt ha tagit ett stort antal tabletter. Hennes dotter hade till slut märkt att hon var i princip medvetslös och kört in henne till akuten. Kvinnan berättade för mig att hon vill dö och att det fanns risk för att hon skulle ta ännu fler tabletter. Ändå möttes jag av uppriktig förvåning när jag sade att jag ville lägga in henne. Ibland undrar men ju verkligen vad folk tror om en. "Ja men då så. Ska jag skriva recept på lite fler tabletter eftersom de gamla är slut?"
Som om man skulle släppa hem en patient som haft en stor hjärtinfarkt, fast man vet hur stor risken är för dödsfall inom de närmaste dagarna.

Bostadsannons från Skeppsholmen

"Smakfulla, kreativa och inspirerande handlag präglar denna i tiden modernt unika byggnation."

(Läs meningen igen, det behövs nog)

Irland igen

Irländarna har nu, som väntat, röstat nej till Lissabonfördraget. Drygt 20% av Irlands befolkning (840 000) får alltså avgöra framtiden för EU:s 493 000 0000 medlemmar. Anledningen till att folk röstade nej tycks - förutom skepsismen mot politiker som jag nämnt tidigare - vara en vag känsla av att EU är dåligt för Irland.
Det hade varit bra om någon hade påmint om att:
1) Omröstningen inte handlade om EU:s vara eller icke vara (och att fördraget t.o.m. innehåller en klausul om hur man går ur EU, något som inte går tekniskt sett idag)
och
2)Att Irland och Portugal innan inträdet i EU var i det närmaste U-länder som på nåder släpptes in. Irland hade 1995-2000 en ekonomisk tillväxt på i genomsnitt 10% och 2001-2004 7% (Sverige 2,75% 1997-2006, snittet i EU samma period ca 2,1%) - till stor del tack vare EU-investeringar. Payback time?

Skylt på stan

"Plastikkirurgisk klinik. Svettbehandling."

Deo, eller?

Help the aged

På väggarna i den geriatriska klinik där jag jobbar just nu finns handmålade sentenser som jag antar är till för att pigga upp gamlingarna och ge dem något djupsinnigt att fundera över när de inte kan sova. Min personliga favorit:
"Livet, precis som stjärnorna, är starkast när det börjar mörkna mot natt" För att citera Jennifer Aniston: "Whattt?" Om jag vore oktagenär skulle jag vara milt sagt frustrerad över att jag förväntades applådera förtjust åt sådant dravel. (Som dessutom innehåller ett uppenbart faktafel.)

Lady Bountiful

En väninna till mig gick på Drottninggatan och passerade en gatumusikant som spelade irländsk folkmusik på fiol. Några steg framför gick en pojke i sexårsåldern som frågade sin mamma: "Mamma, ska vi inte lägga pengar?" Mamman fäller då den odödliga repliken "Nej, inte till såna där. Men om de saknar en arm eller ett ben, eller spelar något vackert på dragspel, då kan man ge pengar."

Mig äger ingen

Ikväll är det dags igen för vår lilla bokklubb och den här gången har vi läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Jag har länge dragit mig för att läsa den eftersom jag fått för mig att den skulle vara ett vältrande i sorglig uppväxt med alkoholiserad arbetarpappa som sugs ut av profiten och sen kastas på soptippen. Till min förvåning upptäckte jag en ömsint och vanvettigt lojal skildring av en trasig förälder som dottern ändå uppfattar som bäst i världen. Även om det hela tiden kliade i mig att ringa Soc (en yrkesskada), framställer hon ändå sin barndom som rik och till stora delar lycklig. Dessutom är det en intressant tidsskildring.
Jag satt och förundrades över hur en mamma kan lämna sin dotter hos en så uppenbart dysfunktionell pappa - och insåg sedan att jag knappt hade höjt ett ögonbryn om rollerna varit omvända. Varför skulle en pappa skulle bry sig mindre om hur hans dotter har det? (Eller en mamma mer, för den delen) Nyttiga insikter om hur mycket på ytan ens jämställdhet ändå sitter...

Folkets röst

Irland ska om två dagar som enda land folkomrösta om Lissabonfördraget och nejsidan växer. En av nejsägarna intervjuas i SvD. Han tänker rösta nej till fördraget eftersom det är så skumt att alla politiker är eniga om att man ska rösta ja. Behöver man fler argument för att undvika direktdemokrati?
Man kan tycka vad man vill om Lissabonfördraget, men då bör man väl åtminstone ta reda på vad det handlar om först?

Lite genustjat igen

Nabila Abdul Fattah skriver i sin spalt i dagens Metro om hur hon upplever att många män inte tål kvinnor som är ett "hot", d.v.s. för smarta eller högljudda och gärna vill tona ner dem lite. Jag tror att jag ärligt kan säga att jag inte råkat ut för något sådant sedan gymnasiet (åtminstone av någon där jag brytt mig tillräckligt mycket för att komma ihåg det) och jag betraktas nog allmänt som rätt angelägen att ta plats. Min man (bless him) hävdar t.o.m. envist att han blev förälskad i mig för att jag är snabbtänkt och har bestämda åsikter.
Jag kanske bara umgås med män som är tillräckligt insiktsfulla för att inte uppleva sin manlighet (vad det nu är) som något som kan "hotas"?
Däremot märker man ju ett par triljoner gånger per dag att mäns åsikter får större tyngd i de flesta sammanhang. Det finns en reklam på TV som får mig att tugga fradga; två tjejer som beklagar sig över att deras kläder tappar färg och sedan andäktigt lyssnar på en kille som lägger ut texten om ett nytt mirakulöst tvättmedel - som de sedan lydigt använder. Det är ganska imponerande att lyckas klämma in så mycket dumheter på bara 25 sekunder...

Tveksam komplimang

Lars Lovén hyllar i SvD idag Scarlett Johanssons låt Fannin Street och beskriver lyriskt hennes "lika delar debila och sensuella röst" Har så oerhört svårt att förstå hur det kan vara en komplimang att säga att någon låter som en porrig idiot...

Chix

Stötte på en ljuvlig flock med sextonåriga flickor på tunnelbanan; komplett med uppruggat hår och små handväskor. De kvittrade som vanligt i en frekvens som ingen över trettio kan uppfatta (som hundvisselpipor, ungefär) men jag lyckades ändå förstå att några av dem inte kände varandra sedan tidigare. De presenterades ordentligt och istället för att helt medelålders skaka hand, så kramades de. Tror jag ska prova den taktiken vid första bästa tillfälle - om inte annat så är det nyttig exponeringsträning för oss socialt hämmade!

senil olydnad

En för doktorer och andra med sorgligt låg humortröskel:
Fick ta över en patient idag där föregående läkare förargat hade konstaterat i en anteckning att "pat följer uppmaningar när det passar honom och vägrar ibland helt". Två rader senare följer "... har såväl impressiv som expressiv afasi". Farbror förstår alltså inte ett dugg av vad du säger och kan inte själv göra sig förstådd. Men man borde väl ändå kunna förvänta sig att han lyder doktorn!

Shout it out loud

I all uppståndelse kring Irakkonferensen, studenter och maraton hade jag lyckats missa att Kiss tänkte ha konsert på vår tröskel. Fans har samlats sedan tidigt imorse och i våra kvarter alltför sällsynta scener utspelar sig. Fem killar med bara överkroppar uppflugna ovanpå en vit Volvo PV, spelandes luftgitarr, blir på något vis extra pittoreskt på Villagatan.

Pantertant

Jag har idag efter mycken vånda (ingen kan kalla mig för en early adopter när det gäller mode) inköpt ett par jeans med hög midja. Jag känner mig som en korsning av Agnetha Fältskog och någons gamla moster - ganska nära sanningen, om man tänker efter - men jag mumlar för mig själv vad den italienska expediten sa när jag för sisådär åtta år sedan protesterade mot att midjan var för låg: "But eet ees the fashion!"
Försöker desperat intala mig att jag ser moderiktig och cool ut, snarare än som en av deltagarna i Pantertanter (hon långa gråhåriga).

Baby love?

En människa som är korkad nog att inte inse att hennes bebis av sig själv doftar godare än något annat, är inte värd att få behålla vårdnaden.

SJ, SJ, gamle vän

På Ekot imorse talade de om hur man kan öka järnvägstransporterna. En intressant möjlighet var, enligt utredaren, att många sträckor är underutnyttjade.
"Ditt tåg till Göteborg var tyvärr fullt, så vi bokade om biljetten till Årjäng-Karlstad istället; en klart underutnyttjad sträcka!"

Schizofreni

Idag finns en artikel i DN som tar upp problemet med den ökade sjuklighet, kortare livslängd och sociala utslagning som många personer med schizofreni drabbas av.
Frånsett att artikeln envisas med att tala om "den ökande dödligheten" inom gruppen - den har väl alltid varit 100% - är den en angelägen påminnelse om hur vi sviker dem som bäst behöver vårt stöd. Man påpekar som jämförelse att samhället aldrig skulle acceptera att personer med Alzheimers blev hemlösa därför att de inte klarar att betala hyran. Precis som dementa patienter kan psykossjuka vara svåra att ha att göra med och vara helt avvisande till vårdkontakter, men det får inte bli en ursäkt för att låta dem driva vind för våg. Jag har flera gånger varit med om att vårdpersonal inte kontaktar en psykossjuk patient som uteblivit från ett besök, utan istället väntar på att han eller hon ska höra av sig själv. Om inte vårdpersonal inom psykiatrin förstår de här personernas svårigheter och behov, vem ska då göra det?

Epilog

För er som legat sömnlösa och undrat hur det gick med min jacka: Jag gick i måndags förbi min vanliga ångbastu och frågade om de kunde tvätta jackan till onsdag. Innehavaren tittade lite undrande på mig och sa: "Okej, du kan inte komma förbi tidigare, eller?".

Efterlysning

DN:s annonser under rubriken Efterlysning är en ständig källa till glädje och förundran. Jag kan ligga vaken på nätterna och grubbla över anrop som: "Stor, stark man. Mörk t-shirt, mörka skor. Inte ätandes ett äpple. C-badet 2005. Ange signalement för oss båda." Jag associerar till erotiska eskapader på Centralbadet, men varför inte äta ett äpple? Och varför vänta tre år med att höra av sig?
Eller den här, ganska obehagliga: "T-banan mot Högdalen 20.5 på morgonen. Du blond kvinna gick av Gullmarspl. ca 8.30. Vi log mot varandra. Jag hade glasögon och beige jacka."
Fast min personliga favorit är en som uppenbarligen tummat sin sagobok lite väl mycket: "Du ska komma till mig, varken ensam eller i sällskap. Du ska varken vara hungrig eller ha ätit, du ska varken vara naken eller påklädd. Lyckas du lösa denna gåta och är 18-22 år, svara". Eh, nej tack.

Kulturkrock

Befinner mig för närvarande i Lund och njuter av den lugna miljön med stenlagda gator och blommande trädgårdar mitt inne i stan. Fick dock ett bryskt uppvaknande när jag igår försökte lämna in min jacka på kemtvätt. Troskyldigt stockholmskt frågade jag om det kunde göras över dagen. Kvinnan bakom disken stirrade oförstående på mig och meddelade sedan att jag kunde få den nästa fredag - om hon hann.

Hommage à Birger (och en man med ett skägg)

En man med ett skägg har läst Birger Schlaugs bok "Svarta oliver och gröna drömmar" och hittat ett citat som är så gräsligt att jag rodnar bara jag tänker på det. Läs själv här.

Rädda barnen (2)

Jag åt middag igår med en vän som arbetar med pojkar som har problem med kriminalitet eller annat asocialt beteende. Den yngste han har i behandling just nu är sju (7) år. Vi hade ett långt samtal om hur dödsdömt det är att försöka vända en antisocial utveckling när föräldrarna många gånger vägrar erkänna problemen eller helt saknar auktoritet gentemot sina barn. Han berättar helt osannolika historier om föräldrar som inte bryr sig om ifall sonen skolkar (som för sjuåringen ovan) eller t.o.m. tycker att det är bra att han umgås med "tuffa killar" i området istället för att vara hemma på kvällarna.
Är föräldrars rätt till sina barn är alltför stark? När har man förverkat rätten att vara ansvarig vårdnadshavare? En förälder behöver ju inte vara missbrukare eller våldsam för att vara helt olämplig.
Ett annat problem är påföljden vid brott som begås av unga. Jag såg nyligen en notis om en sextonåring som dömdes för narkotikabrott, två fall av grov misshandel, stöld och övergrepp i rättssak till sluten ungdomsvård i åtta månader. Ungdomsvård syftar ju, helt riktigt, till rehabilitering tillbaka till samhället. Hur kan man tro att åtta månader ska räcka för att han ska få insikt om sin situation, genomgå behandling och "programmeras om"?
Min vän kläckte en provocerande men intressant idé: Inför sluten ungdomsvård på samma premisser som sluten rättspsykiatrisk vård, d.v.s. att du måste bedömas ha genomgått vissa förbättringar (insikt, utbildning, sysselsättning, nytt socialt sammanhang etc.) för att skrivas ut. Det kan låta hårt eftersom det innebär ett straff på obestämd tid, men då skulle man ju ha en chans att bryta den nedåtgående spiralen och ge individen en plattform för ett nytt liv. Istället sitter man nu bara av tiden och kommer tillbaka till sitt gamla gäng i sitt gamla område.

Mi scusi, mi scusi signor

Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit annat än häpen över italiensk politik. Frågan är om inte de senaste månaderna slår alla rekord. Berlusconi är tillbaka, trots sina minst sagt märkliga uttalanden om finsk mat, vänsterkvinnor och romer. Nu är dessutom den gamle fascisten Alemanno Roms borgmästare och väljer att som första punkt på agendan sätta - nationalisering av Roms filmfestival. Inga dekadenta utländska filmstjärnor eller regissörer här inte!
Detta är ju förstås ingenting i jämförelse med pogromen mot romerna i Neapel. Historien är beklämmande välbekant; "Inget jobb? Dåligt med pengar? Bristande sociala insatser? Vi går och bränner upp lite romska/judiska/homosexuella kvarter!" Det allra mest upprörande i det här fallet är inte att en pöbel attackerar romer, utan att myndigheterna, istället för att försöka stoppa det som sker, piskar på det med massgripanden och deporteringar.
Italien har alltid, trots sina brister, varit mitt favoritresmål. Jag överväger nu allvarligt politisk bojkott.

I skuggan av Skugge

Linda Skugge är föremål för dagens söndagsintervju i DN. Några små axplock ur artikeln:
1)"..jag blir lite provocerad av folk som säger att de behöver en vecka ledigt, jag har aldrig tagit en vecka ledigt i hela mitt liv. Och det är därför jag har så svårt att förstå utbrändhet. Jag tror de hittar på! Jag blir galen! Tänk dig själv, hur jag har kunnat jobba och ha tre barn samtidigt … de hittar ju på, det är bara bullshit."
Med samma resonemang skulle man kunna hävda att personer med diabetes måste hitta på sina besvär eftersom man själv kan äta hur mycket socker som helst utan att bli sjuk. (Värt att notera är också att Skugge - trots att hon påstår sig kunna klara hur mycket som helst - anger magsårsmedicin som favoritpreparat från Apoteket.)
2)"Varför skaffade du barn?
- Det har jag alltid velat och jag borde ha gjort det mycket tidigare. Jag visste att det skulle vara väldigt underbart och det är det. Det finns ingen som inte tycker det."
Och det har Skugge hämtat ur vilken vetenskaplig studie? Hon kanske ska läsa Corinne Maiers bok?
3)"Om tio år är min dotter arton. Jag skulle aldrig uppmuntra henne att ta det jobb som jag har. Jag skulle råda henne att skaffa en riktig utbildning och sen skaffa ett jobb där man inte är i allas blickfång. Jag rekommenderar ingen mitt jobb.
Hur är det att vara i allas blickfång?
- Men jag tycker inte att jag är det."
Har Skugge drabbats av akut närminnesstörning så att hon inte minns vad hon sade fem sekunder tidigare? Det är isåfall ofta ett av de första tecknen på annalkande utmattningsdepression...

Material Girl

Lycka är:
1)Ett paket i vaxat papper med röda lacksigill som visar sig innehålla ett rött etui från Cartier.
2)En liten brun papperspåse som under ett lager av silkespapper döljer en kartong från Molton Brown.

Personer vars huvud man skulle vilja ta en titt in i #3

Eller kanske inte.

Down under

En väninna uppmärksammade mig på den här artikeln. Uppenbarligen är läget i den australiska finanssektorn så sorgligt att det är värt att uppmärksamma en chef på grund av hennes kön. Men är det verkligen nödvändigt att fyra gånger nämna att hon har barn? Det avslutande stycket är knappast värt en kommentar, men gör gärna experimentet att kasta om könen och se hur det känns. Vad säger australiska ambassaden om detta fördomsfulla uttalande om deras näringslivstoppar?

Oops

Som min falkögda syster påpekade kanske man ska korrläsa en aning mer noggrant om man nu ska klanka på andras interpunktion...

Vad säger fru Ribbing?

Jag skulle idag äta lunch med några bekanta från den kurs vi går. Plötsligt dyker en person upp som jag sett någon gång tidigare, men aldrig pratat med och inte kan namnet på. Hon har ett block och en del papper i handen som hon, utan att presentera sig, ber att få lägga i min väska. "Min är så full." Jag blir så paff att jag bara håller fram min väska för att visa att den också är full (och, by the way, min), varpå hon glatt knölar ner sina papper utan att hejdas av att hon då har sönder mina som redan ligger där. Därpå tågar hon iväg. När jag efter lunch får tag på henne och lämnar tillbaka hennes saker, ser hon först bara förvirrat på mig och tar sedan papprena med ett glatt "tack" och försvinner.

Ännu en människa vars huvud man skulle vilja titta in i..

Skatteverket, var god dröj

Jag har alltid betraktat mig som antitesen till en entreprenör. På sista tiden har jag dock insett fördelarna med att ha ett eget företag och kontaktade därför för ett par veckor sedan Skatteverket med en ödmjuk - och oerhört detaljerad - önskan om att erhålla F-skattsedel. Jag väntade otåligt på bekräftelse, eftersom jag nu plötsligt brinner av lust att kasta mig ut i olika projekt. Idag fick jag ett brev där Skatteverket mycket riktigt konstaterade att jag ansökt om FA-skatt och uppgivit som verksamhet "läkare inom psykiatrisk vård". Detta följdes av en begäran av kompletterande information som inleddes som följer. "Beskriv utförligt hur de två olika verksamhetsgrenarna ska bedrivas och vilka arbetsuppgifter som ska utföras? Som exempelvis vilka uppdragsgivare du planerat?---Har företaget någon hemsida, uppge isåfall Internetadress."

1) Jag vet att jag är en Messerschmitt, men känns det inte lite konstigt att få ett officiellt brev med så frisinnad interpunktion och grammatik?

1) Vilka "två olika verksamhetsgrenar" syftar människan på? Jag kommer att ligga vaken om nätterna och försöka räkna ut vad det betyder.

3) Alla de övriga begärda uppgifterna fanns i min första ansökan. (Även om jag fortfarande inte kan förstå varför Skatteverket behöver veta vilka uppdragsgivare jag planerar. Det lär väl märkas vilka som betalar mig och det är väl det enda relevanta?)

Men jag har givetvis pliktskyldigt brett ut mig över ett A4 med samma uppgifter som jag tidigare lämnat (men nu lite mer mångordigt uttryckta) och får vackert masa mig iväg och köpa frimärke och kuvert (finns det någon som har sådant hemma längre?), lägga eländet på lådan och hoppas på det bästa. Sammantaget onödig tid och kostnad för Skatteverket och moi, samt en hel del frustration från min sida.
Jag förstår att erfarna egenföretagare himlar med ögonen över att jag tycker att det här var något att klaga över, men jag är som sagt rookie..

Replik

Mitt inlägg om ansvar vid våldtäkt finns idag (i förkortad och nedtonad form) i DN.

Tabu

Johan Croneman skriver idag om tabut att säga att man ångrar sina barn. Vår bokklubb hamnade på detta spår i diskussionerna om "Fräls oss ifrån kärleken", som jag tidigare nämnt här och här. Föräldrarna i gruppen var rörande överens om att man i och för sig inte ångrar att man skaffade barn men att man en förvånansvärt stor del av tiden önskar att man slapp dem. Varför diskuteras inte detta mer på mödravårdscentraler, BVC och i sandlådor? Det är väl helt naturligt att vuxna människor som har ett stimulerande jobb, ett bra förhållande och en rik fritid inte helt smärtfritt ger upp större delen av detta för att istället ägna sig åt en annan varelse - som oftast inte ens har vett att vara tacksam. Vi skulle vinna mycket på att släppa den falskt tindrande ytan och våga vara lite mer ärliga. Det hindrar ju inte att de små ligisterna kan vara det bästa som hänt en. Som en diskussionsdeltagare sammanfattade det: "80% av tiden är det jobbigt eller tråkigt, men de övriga 20% gör att det är värt det."

Juvenil demens

Jag lyckades att igår någonstans under min färd hem via 69:ans buss, NK:s juvelsalong, Massimo Dutti och Floralin&Junior glömma en papperskasse innehållande en springform med en halv chokladtryffelkaka. (Jag hoppas nästan att det var på NK; det vore en bra kontrast till juvelerna.) Det känns obehagligt mycket som något som ens senila farmor skulle göra..
Kakan var iallafall ruggigt god, så jag hoppas att någon äter upp den.

Ansvar vid våldtäkt

Gräver febrilt efter Bricanylen i väskan efter att ha läst Lars Engströms insändare i dagens DN. Han hävdar att Amnestys enkät om synen på ansvar vid våldtäkt var felformulerad. De svarande som hävdade att våldtäktsoffret hade ansvar för det skedda ska ha avsett offrets "eget moraliska ansvar för sitt riskabla beteende", inte ansvar i juridisk mening (som om någon skulle drömma om att offret hade straffrättsligt ansvar för våldtäkten).
Exakt vilket riskabelt beteende tänker Engström på? Att dricka alkohol? Att ha kort kjol? Att vara ute på kvällen? Att vara kvinna? (Enkäten nämner för övrigt inte manliga våldtäktsoffer, så vi får väl anta att de inte finns.) Det vore intressant att höra vad Engström anser är "lagom" riskbeteende, så att offret inte har eget moraliskt ansvar.
Jag blir så fruktansvärt frusterad över att sådana unkna uppfattningar fortfarande florerar. Inget våldtäktsoffer har eget moraliskt ansvar, oavsett kön, ålder eller grad av berusning. Sedan vore det givetvis önskvärt att alla lärde sig att ta uppskatta sig själva tillräckligt mycket för att inte medvetet sätta sig i riskfyllda situationer, men det är en annan fråga.

(Är det möjligen den här Lars Engström som skrivit inlägget? Passande boktitel, isåfall.)

Multikulti

Läs också Natan Schachers intressanta artikel om faran i att klumpa ihop människor i grupper med påstådda önskningar och behov, istället för att se dem som individer.

Visst, kunskap om den kulturella bakgrunden är ofta en viktig nyckel för att förstå sig på individen men den ger begränsad information. Jag brottas i yrket ofta med svårigheten att förstå hur individer från olika kulturer uttrycker psykisk ohälsa. Det jag alltid landar i är dock att depression, ångest och psykoser drabbar oavsett etnisk eller kulturell bakgrund och kan botas med samma verktyg.
I grunden behöver vi alla en trygg miljö, försörjning, meningsfull sysselsättning och mänsklig gemenskap - punkt.

Globalisera mera

I efterdyningarna från första maj kan konstateras att debattörer på vänsterkanten fortfarande talar om globaliseringens ökande sociala klyftor och strävar efter en återgång till Det Solidariska Folkhemmet.
Vad man då bortser ifrån är att folkhemmet var solidariskt och jämlikt bara på grund av att 50-talssverige var ett extremt homogent samhälle där man med stor misstänksamhet tog emot en handfull italienska gästarbetare. Så länge du skötte ditt egnahem, klippte gräsmattan varje lördag (men Gud förbjude på söndagar) och tog ut trädgårdsmöblerna samtidigt som Svenssons, var du en del av den sociala gemenskapen och kunde räkna med sammanhållning och trygghet. Blev din ogifta dotter med barn eller om din son kom ut som homosexuell/muslim/universitetsstuderande, då fick du vara beredd på social stigmatisering.
Sverige börjar idag allt mer likna övriga europeiska länder med en heterogen befolkning och en dynamisk trafik över gränserna. Det finns givetvis både för- och nackdelar med detta, men poängen är att det är oundvikligt. Vi kan inte, med mindre än att vi drar upp vindbryggan och skapar vårt eget lilla Burma, gå tillbaka i utvecklingen. Vi har dessutom inte moralisk rätt att försöka göra det, med tanke på de miljarder människor för vilka globaliseringen minskar välståndsklyftorna på ett sätt som aldrig tidigare setts.

Aha

Jag vet att gulliga barnhistorier är på gränsen till kräkframkallande men kan ändå inte låta bli att återge följande konversation som jag hade häromdagen med min äldste systerson O, fem år.
J: Hur mår du?
O: Mellanbra och mellandåligt. Jag är lite sjuk.
J: Ojdå, hur kan det komma sig?
O: Jag åt något igår som jag alltid blir sjuk av. Blodpudding.
J: Nämen, blir du sjuk av blodpudding?
O: Ja. Åtminstone i april.

Jag antar att han i sitt logiska resonemang har utgått från regeln om ostron och månader utan r..

Händelserna i Österrike är för gräsliga för att spekulera i. Två reflektioner angående mer perifera detaljer:

1)Polisen har från början gjort klart att de inte misstänker att modern/mormodern i familjen varit inblandad eftersom "Ingen kvinna skulle stå ut med vetskapen om att hennes man gör deras dotter med barn". Skulle en man stå ut med att hans hustru utnyttjade deras barn? Det handlar nog inte om kön utan i vilket psykiskt skick man befinner sig. Är man tillräckligt störd (vilket man t.ex. kan bli av åratals misshandel och trakasserier) kan man nog acceptera det mesta hellre än att skadas ytterligare. Därmed vill jag absolut inte hävda att kvinnan i det här fallet visste något, bara att man ska vara försiktig med att använda sig av kön som bevisgrund för sina teorier.

2)Mannens försvarsadvokat förklarar sig vara mycket intresserad av fall med "psykologiska eller psykiatriska inslag" och meddelar att hans klient mycket väl kan vara schizofren "eftersom han levt ett dubbelliv".
För att slå ett slag för allmänbildningen: Schizofreni handlar INTE om att man tror sig vara flera personer (Melissa i Falcon Crest) utan om att man tappar verklighetskontakten, hör röster eller får bisarra vanföreställningar. Frågor på det?

Identitetskris (igen)

Skulle bort på middag igår och pyntade och trixade för allt jag var värd, inklusive extra mycket hårvax, ny kjol och skyskrapeklackar. Slängde ett sista belåtet öga i spegeln innan vi skulle gå - och möttes av en socionom med rötterna i Övik och en förkärlek för Peter Le Marc. Börjar allvarligt överväga extensions.

(Inget ont om vare sig socionomer, Övik eller Le Marc. Det är bara inte jag.)

Och djupt därinne (a-a) har han ett barnasinne..

En tidig kväll på Östermalm. En solig uteservering hörande till en tjusig, lite stram restaurang. En medelålders man i kostym ensam vid ett av borden. I handen en bok, på bordet framför honom ett glas svalt vitt vin. Och en banana split.

Luften är fri(?)

För ett tag sedan meddelades stolt att man nu hade tagit fram en egen mobilfrekvens för flygpassagerare som nu kan prata i mobil utan att det leder till störningar av planets styrsystem. Man tar tydligen ingen hänsyn till att det skulle leda till grava störningar av planets övriga passagerare.
Det är illa nog med kvinnan bredvid en på bussen som pratar lite för högt (Vad är det där? Fattar folk inte att de håller i en telefon och alltså inte bhöver skrika för att höras till den andra personen?) och lite för intimt. Bara tanken på att sitta inklämd bredvid henne i en trång flygstol under sex timmar ger mig klaustrofobi. Jag förutspår att förekomsten av air rage kommer att explodera om flygbolagen gör allvar av denna "service".
Kan inte någon starta ett upprop på FB och genomföra massdemonstrationer utanför regeringskansliet?

Ursäkta!

För övrigt är jag skyldig Scientologerna
en ursäkt. Jag har hävdat att de påstår att alla psykiatriker utnyttjar sina patienter sexuellt. I själva verket nöjer de sig med att uppge att 10-25% av oss ägnar sig åt det...

Ett förtydligande

I dagens pappersupplaga av DN finns en artikel om att fallen av mässling ökar i Sverige. Det är huvudsakligen en bra artikel med viktig information, med ett avgörande undantag:
Man nämner att "efter en brittisk undersökning om ett eventuellt samband mellan mässlingsvaccin och autism -- sjönk andelen nyvaccinerade svenska barn till 88 procent 2002". Det man glömmer att berätta är att undersökningen visade sig vara grovt felaktig. Lancet gick ut och bad om ursäkt för att man överhuvudtaget publicerade den och mängder av studier har sedan dess slagit fast att det inte finns något som helst samband mellan vaccin och autism.
Alltså: Fortsätt för allt i världen att vaccinera era barn. Läs gärna en annan bra artikel om ogrundade hälsostormar.

Bert Karlsson

Hur har Bert Karlsson blivit en tokrolig farbror som får vara med i mysiga TV-program och som vi nu dessutom ska anförtro våra barn åt?
Vi talar om en man som har sagt offentligt att "zigenare" står för 90% av brottsligheten i Sverige. Han har också tyckt att det vore lämpligt om Bengt Westerbergs dotter skulle smittas av HIV av en invandrare. Bert Karlsson var personligen med och krattade manegen för Lasermannen, som har sagt att han tog starkt intryck av Ny Demokratis argument.
Hur kan Bert Karlsson komma undan med detta? Hur kan journalister avstå från att ständigt slänga det i ansiktet på honom och istället låta honom forma en mediebild av en streetsmart man som må vara oborstad men ändå "säger som det är"? Hur, hur, hur?

Drömtydning

Uppenbarligen måste jag sluta titta på "So you think you can dance". Jag drömde inatt att jag var med och hade lyckats ta mig vidare tills det bara var åtta par kvar. Problemet var att jag hela tiden vunnit på walk over och att ingen alltså hade sett att jag i själva verket inte kan dansa. Nu var det upp till bevis och min partner och jag hade i lottningen om typ av dans dragit cross-dressing.
Tur att man inte är psykoanalytiskt inriktad och tror på drömtydning...

Ny identitet, snabbt och billigt!

En kollega till min man var i Indien på företagsbesök. Det var ett mycket ordentligt företag där alla besökare utrustades med ett ID-kort med namn och färgfoto. Så också kollegan som efter rigorös ID-kontroll fick ett kort där det under hans foto stod: "Korkort, Sverige".

Trygghetsnarkomani

SvD har idag en intressant artikel om vilka typer av problem som får folk att söka sig till psykakuten. För den som ännu inte läst den, rekommenderar jag varmt David Eberhards bok om den ständigt ökande trygghetsnarkomanin.
Eberhard är polemiker och tar därmed ut svängarna men sådana debattörer behövs om vi ska ha en chans att vända den nuvarande utvecklingen där folk ropar på traumabearbetning efter att bussen fastnat i en snödriva.
Jag tror att Eberhard har en klar poäng i att det handlar om ett samhälle som invaggar sina medborgare i en falsk förvissning om att världen är trygg och förutsägbar - vilket gör chocken så mycket större när något otrevligt inträffar. Vilket det gör. Hur lär vi oss själva och andra att en viss grad av motgång kan förväntas i livet och måste kunna uthärdas?

Marknadshyror?

Debatten om marknadshyror rasar för fullt. Upprörda medborgare demonstrerar under parollen "Rädda hyresrätten" (med suveränt förakt för det faktum att ingen hittills föreslagit att man ska avskaffa hyresrätten).
Låt oss titta på ett par av de mer fantasifulla argument som framförts.

1) Stockholms innerstad kommer att tömmas på ungdomar.
Exakt vilka ungdomar tänker man på då? Med kötider på 30-40 år får man nog misstänka att det är hyfsat ont om tonåringar i centrala hyresrätter. Med marknadshyror skulle detta kunna luckras upp.

2) Stockholms innerstad kommer att bli ett reservat för rika, högutbildade etniska svenskar.
Återigen, det handlar inte om omvandling till bostadsrätter utan en justering av hyrorna. Men okej då: En undersökning som gjordes förra året i Stockholms stad där man jämförde boende i hyresrätt resp bostadsrätt i samma kvarter. Det visade sig att boende i hyresrätt i snitt hade högre utbildning, högre inkomst och i högre grad var etniska svenskar än boende i bostadsrätt. Alltså bör integrationsförespråkare i första hand arbeta för ombildningar och i andra hand för ett system som inte kräver livstids köande eller en mormor man kan skriva sig hos i väntan på att hon ska dö.

3) Hyreshöjningar slår mot en utsatt grupp och är därmed orättvisa.
Se ovan. Jag har svårt att se det orättvisa i att några oerhört gynnade personer som har fått bo billigt på åtråvärda adresser ska få höjda hyror (med högst 5% per år, dessutom).

Det är alltid lätt för media att gräva fram personer som känner sig missgynnade av den förändring det för närvarande stormar om. Vem representerar alla dem som plötsligt får en chans att komma in på hyresmarknaden?

Fräls oss ifrån Susanne

För ett tag sedan nämnde jag att jag höll på med Susanne Bröggers "Fräls oss ifrån kärleken" och uttryckte ett visst positivt intresse. Var snälla och glöm det. Jag har äntligen tragglat mig igenom hela boken och blev så arg att jag fick överdosera på min astmasprej.

Jag klarade att le milt överseende åt hennes frekventa citat av antipsykiatrer och hennes vana att sätta psykiatriska "patienter" inom citationstecken men när hon på fullt allvar hävdar att kvinnoförtrycket inte kan brytas förrän incestförbudet upphävs ( i synnerhet det mellan mor och son) - då saknar till och med jag ord. Hon avslöjar i ett annat kapitel att en av hennes sexuella fantasier handlar om "älskog med en präktig, imaginär son".

Hur i himlens namn har denna kvinna kunnat bli en ikon för kvinnofrigörelsen?? Okej att man måste få begå ungdomssynder men hur kan detta bisarra feltramp ha tigits ihjäl så totalt? Måste säga att min nyligen väckta respekt inför och nyfikenhet på den feministiska rörelsen håller på att dö kvävningsdöden...

Rädda barnen

2004 gick hälsovårdsmyndigheter världen över ut med varningar för att ge antidepressiva läkemedel till barn och unga. Anledningen var att studier visat att unga som fick sådana läkemedel kunde få högre frekvens av självmordstankar. Paniken slog till, antipsykiatrin firade triumfer och rykten spreds om ondskefulla pillerdoktorer som ville droga ner oskyldiga barn. Nu har kanadensiska forskare följt upp vilka effekter detta fick. De har studerat mer än 265 000 barn och ungdomar under nio år före varningen och två år efter. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel minskade verkligen. Samtidigt ökade självmorden i gruppen med 25%. Tjugofem procent.

Kan vi äntligen, en gång för alla, slå fast att psykiatriska sjukdomar i högsta grad existerar, att de är livsfarliga tillstånd (högre dödlighet för unga vuxna än någon annan sjukdom) och att vi idag har effektiva metoder för att behandla och lindra dem - om vi får tillstånd att använda dem?

Smooth operator

I bland längtar man efter att få titta in i andra människors huvuden (på riktigt, inte bara låtsas som jag gör på jobbet). Ta t.ex. den sextioårige manlige ingenjör vi träffade på vårt rara lilla fjällhotell nu i helgen. Hotellet tillämpade långbord vid måltiderna och jag fick därför tillfälle att studera honom närmare under två lååånga middagar. Efter att vänligt överseende ha fnyst åt vår valla, vår färdväg till fjällen ("Jag skulle aaaldrig köra över Gävle") och min mans härkomst (Skåne), började han förhöra mig på länsbokstäverna. I kid you not. Man undrar ju om han själv är nöjd med sin fiffiga sociala umgängesteknik?
Han väckte ju i och för sig mitt intresse, men majoriteten av dem han träffar är väl sannolikt inte psykiatrar...

Skandinavism

Är oväntat och oförfalskat lycklig över So you think you can dance - Scandinavia. Programidén är väl rimligt underhållande i sig; är man dansanalfabet som jag så är det ju roligt och imponerande att se så många duktiga dansare. Det som får mig att klappa händerna av lycka är dock att programmet bygger på att dansare, koreografer och jury från de skandinaviska länderna ska förstå varandra, utan att hemfalla till engelska. Vi i hemmasoffan får fuskhjälp med textning av danskar och norrmän men deltagarna får klara sig så gott de kan. Det är nästan rörande att se de svenska tävlande kämpa för att förstå om de fått rosor eller nergörande kritik av den danske domaren...
Jag har länge hojtat om att det är skandal att vi yngre skandinaver förstår varandra så dåligt (något som visserligen till stor del beror på att danskarna envisas med att stoppa in fler och fler potatisar i munnen) och ser nu med förtröstan fram mot en tid där svenska skolbarn läser Ibsen och Holberg i original och där man slipper ha en nervös knut i magen när den köpenhamnska servitrisen försöker berätta hur mycket notan gick på...

Svettvett

Fick ett mejl från en väninna med ett trängande problem.

Du kanske kan ta upp vad man ska göra om man har gått till jobbet i något som visar sig vara extremt avslöjande när det gäller svettfläckar under armarna. Ska man gå runt med tefat under amarna hela dagen eller försöka ragga rätt på en hårtork? Eller kanske är det bättre att inte ha några kläder alls?

Den psykiatriska reaktionen blir väl att lägga huvudet på sned, skjuta upp glasögonen och med mjuk röst säga: "Handlar din fantasi om svettringar inte egentligen om din bortträngda önskan att vara naken på arbetet?"

(Ni kanske anar att det inte är mig mina vänner ringer i första hand för medicinska råd...)

Så märker du om du är drabbad - hela listan!

Professor Göran Samsioe på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset i Lund varnar unga kvinnor för att de riskerar att få hängbröst om de använder sportbehå. Professor Samsioe lutar sig mot en fransk studie på 33 kvinnor i åldern 18-25. Kvinnorna fick träna med resp. utan sportbehå och därefter mättes hur högt deras bröstvårtor satt. (Gissar att det jobbet låg rätt högt i topp för assisterande medicinstudenter...)

Finns det något annat land än Frankrike där man lägger pengar på en vetenskaplig studie för att se om man kan förebygga den fasansfulla folksjukdomen hängbröst? Och något annat land än Sverige där man låter en dödligt allvarlig professor gå ut och förklara hur man ska kunna undvika katastrofen - Så märker du om du är drabbad!

Reality calling, Ms Bonnier

I dagens DN finns en underhållande och lite sorglig intervju med DV:s modechef Martina Bonnier som släpper boken "Fashionista" (en lätt daterad titel men hej - hon gör väl åtminstone skäl för den). Jag brukar läsa DV - denna behagligt slätstrukna tidning - till största delen på grund av att modedelen under Martinas ledning brukar kännas intressant och ibland nästan edgy. Hon själv förefaller ju sådär odrägligt välsignad - vacker, smal, rik, framgångsrik och välklädd. Jag utgår från att hon dessutom är smart eftersom hon verkar sköta sitt jobb bra. Därför är det lite märkligt att hon erbjuder sig att byta kläder inför fotot tillsammans med DN:s reporter, så att inte hon ska se för stor ut bredvid Martina. Eller så att Martina ska se för liten ut, kanske? Call me crazy men en 42-årig tvåbarnsmor kanske inte nödvändigtvis ska ha storlek 34?
När diskussionen handlar om varför inte provkollektioner sys upp i storlek 42, säger hon: "Jag tror inte att designern skulle få utlopp för sin kreativitet om de skulle behöva sy upp sin vision i en jättestor storlek."
Nej, stackars, stackars designern som skulle vara tvungen att sy upp sin estetiska dröm i en storlek som skulle passa större delen av Damernas Världs läsare istället för en anorektisk trettonåring! Jag vet att jag slår in öppna dörrar när det gäller galna kroppsideal i modevärlden men borde inte modechef Bonnier vara lite orolig för att stöta sig med läsekretsen?

Å-å-å tjejer

Vår informella lilla bokcirkel fick ett feministiskt ryck och jag håller därför på med Susanne Broggers kultbok Fräls oss ifrån kärleken från 1973. Det är en intressant och ganska ovan upplevelse; jag kastas mellan att himla med ögonen över alla död-åt-kärnfamiljen- argument (bl.a. med hänvisning till amerikanska studier som visar att endast 18% av alla par är lämpliga som föräldrar) och att frusta instämmande och lite lagom indignerat till välformulerade beskrivningar av könsfällor eller skarp kritik av den konsumtionshets som framför allt drabbar ekonomiskt utsatta. För oss i en lite yngre generation är det upplysande att förstå varifrån personer som Tiina "man kan inte vara gift och feminist" Rosenberg kommer.

En del av udden i Broggers mest svidande argument förtas dock av att hon nuförtiden lever i ett enligt egen utsago oförskämt lyckligt äktenskap...

Elementärt, min käre Watson

Satt för några dagar sedan på ett café vid en gågata i centrala Moskva. Mitt sällskap pekade ut en man som oupphörligt sprang fram och tillbaka framför fönstret enligt samma mönster: Sprinta 25 meter, vänd och gå tillbaka, sprinta 25 meter osv. Ibland pratade han också för sig själv. Jag ställde med osviklig precision diagnosen tvångssyndrom och satt och förfasade mig över den eftersatta ryska psykiatrin. Till slut tyckte jag så synd om honom att jag funderade på att gå ut och knuffa honom över vilket märke i asfalten det nu var han inte klarade att passera.

Tills jag kom ut på gatan och såg att de höll på med en filminspelning.

Hur lågt kan man sjunka?

Längtar plötsligt efter skampålens återinförande...

Äldre par lurat av falskt barnbarn
Några dagar innan påsk blev ett äldre par i Boråstrakten uppringda av en ung kvinna som uppgav sig vara deras barnbarn. Kvinnan sade sig vara i stort behov av pengar, och lyckades lura paret på mer än 100 000 kronor.

- Mycket tyder på att det är någon med god kännedom om familjen som varit inblandad, säger Sture Thorstensson, biträdande utredningschef på Boråspolisen, till Borås Tidning på nätet.Kvinnan sade att pengarna skulle användas till en överraskning, och bad morföräldrarna hålla tyst tills hela familjen var samlad. En manlig bekant till kvinnan kom förbi för att hämta kontanterna.När familjen sedan träffades för att fira påsk frågade mormodern ett av sina barnbarn vad överraskningen skulle bli, och bedrägeriet uppdagades. Polisen kommer nu att försöka spåra telefonsamtalet för att hitta det falska barnbarnet.

Från TT

Icke-dyslektisk sekreterare sökes

De senaste månaderna har jag fått mina diktat utskrivna med horribla stavfel och märkliga kommateringar. Journalanteckningar kan jag redigera själv men brev och remisser får jag utskrivna direkt på papper och måste alltså markera felen och tvinga henne att skriva om. Är inte helt populärt, kan jag rapportera. Jag sitter just nu med en remiss i handen där hon använt adressen som hälsningsfras (Ser rätt roligt ut: “Dr Nilsson vid medicinkliniken! Tacksam om…) och har avslutat sista meningen med inte mindre än två (2) utropstecken. Kanske borde lägga till “en glad tjej på 14 jordsnurr” under min namnteckning…

Ropen skalla, barnbidrag åt alla

Jag tyckte först att centerns förslag att inkomstpröva barnbidraget lät vettigt - varför ska ett skattefinansierat bidrag gå till höginkomsttagare utan nämnvärt behov av det? Sedan såg jag att de anser att gränsen går vid en årsinkomst på 240.000. Alla som tjänar 20.000 i månaden kan nu sträcka på sig lite extra eftersom de minsann är höginkomsttagare…

Jag trodde inte regeringen om att försöka lura i folk att de tillhör en välmående medelklass, när de i själva verket lever ur hand i mun och inte ens har möjlighet att spara en månadslön om året. Är längtan att definiera folk som höginkomsttagare helt simpelt ett utslag av nyspråk - “Om vi inte kallar någon för låginkomsttagare, så finns det inte”?

Får i brist på alternativ alltså ansluta mig till arbetslinjen och hävda att marginaleffekter är ett värre ont och att barnbidraget bör stå kvar som tidigare.

Kändis...

Är trots allt nöjd med min insats idag. Det var trevligt och stimulerande och jag lyckades nästan hela tiden glömma att jag såg ut som en plockad kyckling. Blev t.o.m. igenkänd på stan efteråt av folk som suttit i publiken och kom fram och tackade. Ovan och rolig känsla för oss nobodies!

Men det var ju så här det skulle vara...

http://thesartorialist.blogspot.com/2008/03/world-class-style-from-new-dehli-india.html
…inte en genomskinlig blondin i praktiska kläder och busig frisyr.

What you see isn't what you get

Ska om några timmar sitta på scen i en panel och försöka säga smarta saker. Är inte särskilt sugen - tycker att jag har sagt allt jag kan i ämnet i fråga - och det har inte förbättrats av mitt besök hos frisören igår. Skulle helst vilja ha en skylt på mig där det står “Det här håret var ett beslut av min frisör”. Det må vara en tjusig frisyr, men den passar inte min själ. Identitetskris på gång…

Kostråd

Livsmedelsverket har äntligen reviderat sina rekommendationer angående kostråd för gravida och ammande. Jag tyckte länge att det var bra med stränga kostråd - vem vill ta risken att skada sitt barn? - men med tilltagande frekvens graviditeter i omgivningen har jag insett hur klumpiga råden är och i hur hög grad de skuldbelägger kvinnan. Barn föds med skador även i Sverige och det har sällan något att göra med att kvinnan råkade äta opastöriserad ost någon gång (ett misstänkt fall sedan 70-talet, har jag hört av en infektionsläkare).
Det är också rimligt att ändra råden angående alkohol för ammande; risken är stor att folk helt ignorerar råden när de är så uppenbart grundlösa. Det verkar till stor del ha handlat om uppfattningen att det är oansvarigt av småbarnsmammor att dricka alkohol. Det kan man ju tycka men borde rekommendationen isåfall inte gälla även pappan?
Jag är däremot mer fascistoid när det gäller alkohol för gravida. Visst, det finns inga studier som visar att något glas vin skadar fostret (till stor del beroende på att det inte betraktas som etiskt att be gravida dricka alkohol i forskningssyfte). Däremot vet man helt säkert att alkohol kan ge mycket allvarliga fosterskador och att redan ett glas vin gör att fosterrörelserna och andningsreflexen minskar under en timme.

Nollvision

Regeringen presenterade för ett tag sen sin folkhälsoproposition där man bl.a. lanserar en nollvison gällande självmord. Det är givetvis en oerhört viktig fråga; 1400 personer dör i självmord varje år - mer än tre gånger så många som de som dör i trafikolyckor. Jag är övertygad om att det är möjligt att få ner antalet självmord med hjälp av utbyggd skolhälsovård, mer lättillgänglig psykiatrisk vård och aktivt arbete för att minska förekomsten av alkoholmissbruk. Samtidigt hoppas jag innerligt att ingen inblandad tar uttrycket “nollvision” på allvar. Att faktiskt försöka eliminera självmorden skulle innebära enorma inskränkningar i den personliga friheten på ett sätt som inte är acceptabelt. Jag tror dessutom (en åsikt som skulle få många av mina kolleger att kräva att jag blev av med legitimationen) att det finns något sådant som “rationella” självmord, där personen i fråga inte lider av en psykisk störning utan helt enkelt har bestämt sig för att det är dags att sluta. I ett sådant fall har givetvis inte staten eller någon annan myndighet rätt att lägga hinder i vägen. Mitt jobb som psykiater är att upptäcka och behandla de fall där självmordsönskan beror på en psykisk störning (depression, psykos, missbruk) och då med hjälp av tvång om det är nödvändigt.